Högskolan i Borås
Institutionen Bibliotekshögskolan
HT 1996
(Notera 1: Efter önskemål från flera studenter på Bibliotekshögskolan, har artikeln nedan till stora delar blivit rensad på bilder och grafik, och därmed också blivit "lättare" och snabbare att ladda hem. Det artikeln sålunda eventuellt kan ha förlorat i estetiskt hänseende, har den därmed vunnit i pragmatiskt. Illustrationerna som på detta sätt har "skalats bort" från artikeln, finns dock fortfarande tillgängliga via länkar.)
(Notera 2: Den här artikeln utgjorde en första "rapport" i mina funderingar kring "hypereditioner", och skrevs sommaren / hösten 1996. Då jag sedan dess läst och skrivit mer i ämnet, vore det frestande att i efterhand ändra några tveksamheter i artikeln nedan. Jag undviker dock detta, och hänvisar den intresserade till senare skrivet material.)
hypertext, Internet, textkritik, editioner, klassisk litteratur, latin,
multitext,
nätverk, elektronisk publicering, elektroniska dokument, digitalisering,
sekvens
hypertext, Internet, textual criticism, editions, classical literature,
Latin, multitext,
networks, electronic publishing, electronic documents, digitization,
sequence
I samma bok säger han därför på ett tidigare ställe, i det han vänder sig till Gud: "om någon i de heliga skrifterna försöker förstå det, som var dess författares mening, hur kan det då ligga något ont i, om han förstår det, som Du, alla sanningsälskande andars ljus, bevisar vara sanning, även om det icke må ha varit den författares mening som han läser? Ty också han har menat det sanna, om också inte just detta sanna." (Mäster Eckehart (1984, s. 139) citerar ur Augustinus)
Assuming, then, that it [the electronic medium; min anm.] could be primary, and that is essentially, not accidentally, mutable, reproducible, and transmittable, what kind of vehicle might it be? How might it affect scholarly communication? (McCarty, 1995, s. 3)
Att söka formulera några väsentliga problem och möjligheter kring hypertextpublicering av klassiska, latinska texter via GAN [1] och World Wide Web, och då särskilt att söka identifiera och fokusera de antika texternas särskilda egenskaper (jämfört med senare tiders texter) i förhållande till den nyare textbehandlings- och informationsteknikens möjligheter.
Det finns karakteristika hos (textkritiska editioner av) antik grekisk och latinsk litteratur som gör dessa särskilt lämpade för hypertextpublicering över globala nätverk.
Detta papers begränsade omfång lämnar inget utrymme för en närmare presentation och analys av enskilda textbehandlingsprogram, editorer eller kodspråk. Dels är dessa mycket kortlivade till sin natur, dels existerar ännu inget universellt accepterat program (för publicering av textkritiska editioner av antik litteratur) som kan arbeta mer eller mindre oberoende av den enskilde användarens tekniska plattform.
Inför arbetet med detta paper stod jag inför möjligheten att analysera en eller flera existerande textkritiska elektroniska utgåvor, vars utformning till stor del anpassats till nu rådande tekniska hjälpmedel. Efter viss fundering ansåg jag det emellertid mer intressant att börja i änden "Vad behövs? Vilka perspektiv är viktiga för forskare av klassiska texter" snarare än "Vad kan vi göra just nu? Vad erbjuder tekniken?". Exakt hur en överföring av skriven eller tryckt text till digital form går till, är kanske mindre intressant just i dagsläget. Utvecklingen har börjat komma igång på allvar också när det gäller just textkritiska editioner och program för överföringar.
Detta paper begränsar sig därför till en initialanalys av texternas karakteristika, och kan betraktas som en förstudie till en eventuell, mer genomgripande utvärdering av existerande hypertextprojekt, begagnade program och möjlig framtida utveckling.
Undersökningen begränsar sig slutligen till ett studium av elektronisk publicering inom vetenskapssamhället, snarare än möjligheter att tillgängliggöra antika texter på originalspråket för en bredare allmänhet. Därför koncentrerar sig mitt paper på frågor kring textkritiska editioner, texters autenticitet och olika textbehandlingsteknikers eventuella värde för vetenskaplig forskning.
Studien sker i form av en analys av några särskilda egenskaper hos (textkritiska editioner av) antik grekisk och latinsk litteratur, varpå redogörs för några av de möjligheter den moderna informationstekniken erbjuder i förhållande till dessa egenskaper.
Studien baseras på dokumentanalys.
Diskussionen om och forskningen kring hypertextbehandling och vetenskapliga textkritiska utgåvor i elektronisk form har förts i ett halvt sekel vid det här laget, ända sedan Vannevar Bush i samband med sitt Memex-projekt publicerade sin essä "As We May Think" (Bush, 1946). Diakroniskt sett är även Ted Nelsons olika experiment (som Xanadu) och texter (t.ex. Nelson, 1981) intressanta. Bushs essä är numera att betrakta som en klassisk text, på vilken en stor del av senare diskussion och teoretisering vilar.
Här fokuserar jag mig dock främst på diskussioner och resonemang från den senaste tioårsperioden, under vilken åtskilliga forskare publicerat artiklar, böcker och andra dokument i ämnet, och där det gemensamma för flera av debattörerna är, att de har meriter inom både kritisk editionsverksamhet och elektronisk publicering via GAN. Exempel på sådana auktoriteter, åberopade i detta paper, är George P. Landow, Willard McCarty, Jerome McGann, James J. O'Donnell, John Lavagnino, Michael Joyce och John Tolva. Den sistnämnde resonerar exempelvis (Tolva, 1996a resp. 1996b) kring hur elektronisk text skiljer sig från tryckt text [2], fr.a. när det gäller våra kognitiva aspekter samt hur vi uppfattar det "rumsliga" i tryckt respektive elektronisk text - med sedvanliga referenser till Walter Ong (Ong, 1990).
För ett illustrativt exempel på hur en avancerad kodning av en latinsk text kan se ut i händerna på en skolad klassisk filolog, hänvisas läsaren till Willard McCartys presentation av sitt pågående projekt med en e-edition av Ovidius' Metamorfoser (McCarty, 1996a resp. 1996b) samt till James O'Donnells hypertextversion av sin utgåva av Boethius' Consolatio Philosophiae (Boethius, 1994 ; O'Donnell, 1994a), ett verk som delvis fått sin fortsättning i det holländska projektet Facta & Verba (Kok, 1996). Av båda dessa projekt framgår klart, hur den moderna informationsteknikens verktyg på ett förhållandevis tydligt sätt förändrat och effektiviserat den klassiska filologin.
Innan vi går närmare in på de särskiljande egenskaperna hos antik, klassisk litteratur, kan det vara på sin plats att diskutera vissa i studien centrala begrepp och termer, liksom att klargöra hur vissa särskilda begrepp har använts och definierats.
I uppsatsen ansluter jag mig till Mats Lindquists användning av begreppet elektroniskt dokument (e-dokument): "...ett eller flera föremål som lagrar information för läsning, avlyssning och/eller visning, och vars innehåll kan återges enbart med hjälp av elektroniskt hjälpmedel." (Lindquist, 1995, s. 21 ff.) Lindquist skiljer dessutom mellan elektroniska dokument i fixerad respektive dynamisk form, där den senare typen av dokument karakteriseras av att den kontinuerligt är föremål för förändring (uppdatering).
Såsom förhoppningsvis skall framgå nedan, erbjuder hypertextkonceptet och den senare informationsteknikens verktyg vissa utmaningar mot vedertagna uppfattningar av begrepp som text (som en axial, linjär kombinaion av tecken med en särskild sekvens [3]), verk (som en sammanhängande, förbestämd och obruten textmängd) och bok (som tryckt codex med en definierad massupplaga av samma text).
Attacker mot de vedertagna uppfattningarna om vad som konstituerar en text är naturligtvis inte någonting som plötsligt uppstått i samband med utvecklingen av den senaste informationstekniken. Historien är rik på exempel, där skribenter av olika slag sökt utmana den gängse normen för textens diskurs, sekvens och struktur. Walter Ong (Ong, 1990) är en av flera forskare som visat hur nya (skriv)teknologier utmanat och omsider förändrat vårt sätt att tänka och, därmed, också vår uppfattning av hur en text är beskaffad. Varje sådan förändring äger givetvis rum under ett visst motstånd och ifrågasättanden. Ett bland många exempel från vår egen tid utgör den konkreta poesin.
I diskussioner om hur elektroniska textkritiska editioner skall organiseras, förekommer en mängd olika användningar av termen text med olika typer av attribut: urtext, virtuell text, materiell text, egentlig text, ideal text m.m. Sålunda söker exempelvis Tito Orlandi i den textkritiska forskningen skapa en texttaxonomi utifrån tre termer: materiell, virtuell och ideal text [4], där innebörden är respektive: textens fysiska vittnesbörd (bok, codex, handskrift), texten som ett abstrakt lingvistiskt, kulturellt objekt samt texten som upphovsmannens inre föreställning och avsikt (Orlandi, 1996). Orlandi hävdar att man i den elektroniska kodningen av textkritiska editioner bör söka återskapa den virtuella texten, snarare än enbart den materiella eller den ideala (om vilken vi alltid svävar i större eller mindre okunnighet) [5].
I denna undersökning begagnas en något grundare taxonomi, och ömsevis används termerna ideal text, virtuell text och urtext för det förmodade, förlorade latinska eller grekiska originalmanuskriptet.
Diskussionen är också understundom hetsig om vad en utgivares (eller editors) huvudsakliga uppgift är när det gäller textkritiska editioner av klassiska texter - skall denne blott återge den materiella texten eller också tolka (cf. Orlandi, 1996), och i så fall tolka hur? Dino Buzzetti är en forskare som sökt bringa ordning i diskussionen genom att tala om textkritiska editioners editorer respektive tolkar: "The editor has to care about structural representations, both sequential and non-sequential, of the documents representing the text; the interpreter has to care about structural representations, both sequential and non-sequential, of the textual content represented by a document." [min kursiv.] (Buzzetti, 1996, s. 2).
Prefixet multi- har traditionellt den platta betydelsen flerfaldig, där "fler" innebär parallella förekomster, utbredning inom samma nivå eller hierarki [6]. I detta paper avser begreppet "multitext" därför en text med flera varianter, t.ex. Vergilii Aeneiden med dess hundratals handskrifter. Med "multitext" avses även en text som Ezra Pounds första Canto, med dess minst 37 olika påträffade varianter (Lavagnino, 1996, s. 2). I själva verket torde åtskilliga av världslitteraturens texter kunna föreligga i "multitextuell" version. Uttryckandet av flerfaldighet kan också ske med prefixet "poly(poli)-" [7]. I samband med textteorier används ibland uttrycket "polytext", så t.ex. av Nancy Kaplan: "The term 'Politexts' also refers to multiple variants of a text, the evolutions of texts as they circulate or even as I accumulate them on my hard drive" (Kaplan, 1995), och betecknar då en en text som förekommer samtidigt på flera olika media och / eller lagringsenheter, vilka tillsammans utgör själva dokumentet ifråga [8].
Hyper- karakteriseras i ordböcker som "över, utöver, bortom" [9]. I samband med den senare informationstekniska utvecklingen har begreppet "hyper-" alltmer förskjutits till att beteckna just det gränsöverskridande [10], dvs. skridande över gränser mellan olika dokument (hypertext) eller mellan olika media (hypermedia). I begreppet förutsätts en viss interaktivitet mellan de berörda elementen ("länkning"). När vi talar om hypertext och hypermedia, åsyftas också dokument och media i elektronisk, digital, maskinläsbar form.
Somliga debattörer betonar i begreppet hypertext företrädesvis den icke-linjära sekvensen, eller snarare "multisekvensen" [11] (dvs. att dokumentet tydligt inbjuder läsaren till flera olika lässekvenser att välja bland) samt den icke-horisontella riktningen (dvs. att ett dokument inte läses från "den första sidan" till "den sista sidan", utan snarare i vertikal riktning). Exempel finns även i den tryckta publikationsvärlden på båda dessa två former: Raymond Queneaus Hundra tusen miljarder dikter kan ses som exempel på "multisekventiell" litteratur, men är det hypertext? Telefonkatalogen kan ses som exempel på litteratur som inbjuder till läsning i vertikal riktning, men är det hypertext [12]?
I detta paper anslutar jag mig till den användning av begreppet hypertext som betonar digitala och maskinläsbara texter med inbyggda, gränsöverskridande länkar till andra texter i ett större eller mindre "nät" av texter. Multisekventialitet och vertikalitet hos hypertext är ett förekommande inslag, men inte ett självklart inslag. Dessa senare karakteristika är snarare, enligt min mening, en följd av den digitala, dynamiska och fragmentariserande karaktären hos moderna elektroniska dokument över huvud taget.
Ett kännetecken för hypertext är att sekvensen hela tiden förgrenar sig genom ett visst antal möjliga länkvägar. Dessa korsningar/noder/knutpunkter förgrenar sig i sin tur vidare i ett allt mer svåröverskådligt nätverk [13].
En annan term som dyker upp ibland är parallelltext. En sådan textform kan yttra sig i att två versioner (t.ex. original plus översättning) av samma text placeras på varsin sida bredvid varandra över varje uppslag i en bok, och har hittills varit mycket vanlig när det gäller editioner av antik litteratur. Dock skriver John Lavagnino: "Printed parallel-text editions still have to select the versions they'll display: they are rarely able to print more than two. But a hypertext edition could allow you to select any two." (Lavagnino, 1996, s. 2)
När det gäller nätverk, tycks ett likhetstecken ofta sättas mellan Internet och världens samlade nätverk. Detta är oegentligt. Internet utgör ett exempel, men långt ifrån det enda, på globala nätverk, s.k. Global Area Networks (GAN). Inte heller World Wide Web (WWW) skall betraktas som något slags heltäckande nätverk. WWW är snarare ett gränssnitt (och inte det enda) till bl.a. Internet.
Jag vågade påstå ovan (1.2), att det finns särskilda egenskaper eller karakteristika hos (textkritiska editioner av) antik grekisk och latinsk litteratur som gör dessa extra lämpade för hypertextpublicering över nätverk (i förhållande till senare tiders litteratur [14]). Jag skall i detta kapitel söka teckna några sådana egenskaper.
Skärskådar man dessa, upptäcker man snart, att de kan hänföras till endera av två kategorier: de som rör å ena sidan textens fysiska art, å andra sidan dess innehållsliga, intellektuella struktur.
Willard McCarty citerar i en artikel (McCarty, 1995, s. 2) Northrop Frye: "...there is no such thing as dead literature,(...) only dead readers". Gör den antika litteraturen skäl för (ök)namnet död litteratur (precis som latin ofta kallas ett "dött språk")? Både ja och nej, vilket förhoppningsvis blir klart av nedan följande karakteristika. Vissa egenskaper följer ur respektive perspektiv. Den antika litteraturen har "levande" egenskaper i det att den exempelvis lever vidare i senare tiders litteratur, att den är dynamisk (genom att bl.a. den filologiska forskningen ständigt förändrar våra versioner av antikens "urtexter"), att nya avskrifter hittas och ommöblerar stemman (se nedan), att moderna textkritiska editioner kan betraktas som självständiga., nya verk i sig själva, att den ofantliga mängden av sekundärlitteratur årligen får tusentals nytillskott. Den antika litteraturen har också "döda" egenskaper i det att den antika världen och eran är svunnen och inte längre direkt aktiv, att upphovsmännen sedan länge är avlidna och litteraturen därmed i princip copyrightfri, att det finns möjlighet att samla in en komplett, avslutad litteratur, att den antika litteraturen på originalspråk i stort sett är en esoterisk och sluten historia, samt att i stort sett alla de äldre vittnesbörderna till den antika litteraturen är förborgade och dolda i arkiv och biblioteks skattkammare.
Låt oss först och främst konstatera, att det knappast finns några antika grekiska och latinska texter längre, dvs. de rent fysiska originaltexterna [15] är sedan länge förlorade. Vad som i stället bevarats till eftervärlden, är (de huvudsakligen medeltida munkarnas) avskrifter (av avskrifter av avskrifter etc.) av originaltexterna [16].
Avskrifterna skiljer sig åt sinsemellan, och har visat sig vara mer eller mindre korrekta. Genom bl.a. slarv, censur och hyperkorrektioner (felaktiga rättelser av passager avskrivaren förstått vara fel - men ändå missförstått) kunde en avskrivande munk i bästa fall "kopiera" en text nästan perfekt, men bara nästan.
Till detta har yttre omständigheter (förolyckanden, stölder, förstörelse genom brand etc.) ytterligare förvanskat avskrifterna.
Vad vi därmed förfogar över, är en uppsättning var och en för sig inkorrekta avskrifter av en originaltext. Själva den fysiska och den intellektuella "urtexten" är alltså förlorad.
Redan tidigt upptäckte filologer emellertid, att man genom ett skickligt och noggrant jämförelsearbete med dessa avskrifter, kunde dra vissa slutsatser om hur de (historiskt) förhöll sig till varandra. Därmed kunde forskningen påbörja jakten efter den förmodade originaltexten [17]. Ett skrivfel som munk A införde i en text, kunde sedan följa med i en eller flera eller t.o.m. samtliga avskrifter som var avhängiga denne munks text. Dessa avskrifter kunde således benämnas A1, A2, A3 etc. På detta sätt började forskarna kunna åstadkomma s.k. stemman - grafiska scheman (eller nätverk, om man så vill) över en texts historiska representation och vandring i olika handskrifter [18]. När moderna s.k. textkritiska editioner av klassiska grekiska och latinska texter började dyka upp, redovisades därför ett stemma över befintliga handskrifter, och text(version)en försågs med en alltmer utförlig notapparat, där utgivaren noterade om och hur de viktigaste handskriftsgrupperna skiljer sig åt [19].
Ett annat karakteristikum när det gäller editioner av antika texter, är dess omkring två tusen år gamla historia av vetenskaplig sekundärlitteratur. Varje år kan den internationella forskningen uppvisa hundratals, ja i vissa fall tusentals, nya publikationer av sekundärlitteratur till exempelvis Vergilius' Aeneiden: litteraturvetenskapliga avhandlingar, religionshistoriska uppsatser, filologiska paper, lingvistiska essäer, socialhistoriska analyser, mentalitetshistoriska kommentarer m.m. Denna publicering av sekundärlitteratur har vid det här laget pågått långt sedan tidig medeltid, med s.k. scholae [20], och referenser till de antika texterna börjar egentligen redan hos de antika författarna själva.
Jag dristar mig till att påstå, att ingen annan skönlitterär texttyp har resulterat i sådan ofantlig mängd sekundärlitteratur, som den antika [21].
Det finns också en annan typ av "sekundärlitteratur", nämligen påverkan och s.k. reminiscenser i senare tiders skönlitteratur. Forskningen kring och jakten på sådana citat, ekanden, influenser och reminiscenser av den antika litteraturen kan sägas utgöra en egen vetenskapsgren [22].
En överenskommen textversion av t.ex. Boethius' Consolatio Philosophiae är inte en allom given text, just därigenom att den är tillfälligt överenskommen. Nya handskrifter upptäcks, den förmodade (förlorade) "urtexten" och dess handskrifters inbördes relationer förtecknade i stemman förändras [23]. Genom fortgående filologisk debatt och forskning kommer förslag till ändringar. Den förmodade "urtexten" är således dynamisk, instabil, föränderlig och i ständigt behov av uppdateringar: retuscheringar, subtraktioner och additioner.
Publiken för textkritiska editioner av klassiska grekiska och latinska texter får anses vara en relativt begränsad skara. Att trycka och utge en text i bokform är ofta ett ekonomiskt vågspel. En förläggare måste kalkylera med ett visst antal möjliga och troliga läsare, för att inte bli sittande med kostbara mängder makulatur. Sammantaget har dessa omständigheter i hög grad drabbat just den typ av smal litteratur som vårt studiebojekt i denna uppsats utgör ett tydligt exempel på, och litteraturen har haft svårt att nå ut till alla sina potentiella läsare. De tryckta textkritiska editionerna har varit få, i små upplagor och betingat höga priser.
Stevan Harnad är en forskare som särskilt diskuterat den grundläggande skillnaden mellan vad han kallar esoterisk versus kommersiell publicering. Med en allusion på Oswald Spenglers (Spengler, 1996) faustiska människa menar Harnad i korthet, att den vetenskapliga världen (varibland filologer och textkritiska editorer) hittills, p.g.a. karaktären hos tryckta dokument, tvingats till en s.k. Faustian Bargain med den kommersiella förlagsvärlden, trots att de två egentligen arbetar utifrån olika mål och värderingar: "For centuries, it was only out of reluctant necessity that authors of esoteric publications entered into the Faustian Bargain of allowing a price tag to be erected as a barrier between their work and its intended readership, for that was the only way they could make their work public at all during the age when paper publication was their only option." (Harnad, 1995b)
En annan omständighet, som avsevärt försvårat åtkomsten av denna typ av litteratur, är dess "förborgade" karaktär. De medeltida fragmenten och avskrifterna förvaras ofta bakom lås och bom i klosterbibliotek och i svåråtkomliga, kanske t.o.m. privata, arkiv världen över.
(Illumination ur Vergilii Aeneiden MS Vat. lat. 3867)
En inte oansenlig del av den antika litteraturen utgörs också av vad vi här kunde kalla bildligt förborgad litteratur, dvs. texter som endast överlevt genom citat och reminiscenser i andra texter. Sålunda kan vi exempelvis spåra texter av romaren Varro huvudsakligen genom citat hos andra antika författare. Skall vi tala i moderna informationstekniska termer, kan vi prata om sådana citat som paragraferade fragment, vilka "lever sitt eget liv". Fragmenten har i dessa fall bevarats till oss genom att ha "länkats", bäddats in genom citering i en annan text, som i sin tur lyckats överleva.
Vi inkluderar här också texter som förvanskats genom att ha hackats sönder och stuvats om, varvid den ursprungliga sekvensen gått förlorad.
Slutligen kan till denna kategori också räknas texter, där fler eller färre partier fallit bort (s.k. lacunae), t.ex. strukits, censurerats och kanske t.o.m. ersatts av medeltida partier, liksom texter där avskrivarens egna kommentarer genom lapsus smugit sig in i texten som en del av den. Att tvätta sådana "smutsiga" texter har visat sig vara ett mycket mödosamt och svårt arbete, i synnerhet när korruptionerna är ansenliga.
Jag resonerade ovan om hur originalmanuskripten gått förlorade och hur forskningen genom detektivarbete med bl.a. stemman söker rekonstruera den försvunna texten. Även de sekundära vittnesbörden såsom handskrifter och papyrusfragment är emellertid också till viss del en försvinnande litteratur, i det de ofta redan illa åtgångna dokumenten sakta men säkert vittrar sönder, och är känsliga för varje kontakt med forskar- och bibliotekariehänder.
Den antika litteraturen kan kallas upphovsrättsfri i dubbel bemärkelse:
Även om moderna textkritiska editioner i sig kan vara upphovsrättsligt skyddade, faller dock en alldeles övervägande del av utmärkta och kommenterade utgåvor under "public domain" [24]. Givetvis hamnar också samtliga de viktiga medeltida handskrifterna och editiones principes (första tryckta utgåvor) utanför det upphovsrättsliga skyddet.
Den antika världen såg inte på samma sätt som vi (sedan 1700-talet) gör när det gäller immaterialrätt. Under antiken lånade författarna friskt från varandra, ofta långa textsjok. Åtskilliga romerska författare översatte till latin hela grekiska verk och gav ut dem under eget namn. Så vet man exempelvis att den uppburne Ciceros Tusculanae Disputationes till allra största delen och ofta mycket troget vilar på huvudsakligen förlorade grekiska original. Att söka sådana citat, lån, reminiscenser och översättningar i olika texter är alltjämt en av den klassiska filologins mer arbets- och tidskrävande uppgifter.
Den klassiska litteraturen utgör, så länge inga nya texter oförhappandes skulle upptäckas, en avslutad litteratur. Forskningen har sedan lång tid tillbaka god kontroll över den antika litteraturskatten och de samlade existerande vittnesbörderna. Åtskilliga forskningsbibliotek världen över har sökt samla editioner av samtliga de viktiga verken. Något komplett, fysiskt bibliotek med samtliga handskrifter, fragment, editiones principes och tryckta textkritiska editioner har dock av raskt insedda skäl inte kunnat realiseras.
Den antika litteraturen [25] uppvisar stor förkärlek för retoriska stilgrepp såsom allitteration, chiasmer, anaforer och andra figurer uppbyggda av två eller flera element. Ibland kan avsevärda textmassor åtskilja dessa strukturella element, och de kan därför vara svåra att upptäcka vid manuell, sekventiell läsning. Precis som i stort sett all annan litteratur, bygger också den antika i viss utsträckning på återkommande teman med variationer, tillbakasyftningar, underliggande strukturer [26].
När det gäller själva de klassiska språken (detta paper behandlar ju litteratur på originalspråket), uppvisar även de vissa särdrag gentemot senare tiders (indo)europeiska språk, och fr.a. då gentemot det inom internationell nätverkspublicering så förhärskande engelska språket. Grekiska och i synnerhet latin är i hög grad syntaktiska språk, dvs begagnar sig av stor variationsrikedom när det gäller böjningar (som deklinationer och konjugationer) av enskilda ord för att uttrycka betydelseförändringar. Senare europeiska språk, och särskilt engelskan, är mer att betrakta som analytiska, och använder sig inte alls i samma utsträckning av olika böjningsformer av enskilda ord. Dessa analytiska språk får i stället lov att lita till ordföljden. En följd av denna skillnad är bl.a. att i analytiska språk centrala ord som pronomen i syntaktiska språk kan undvikas, och i stället uttrycker man person och kön med böjningsändelse på t.ex. verb eller attribut. När å andra sidan pronomen verkligen står särskilt uttryckt i latinet, är det ett tecken på extra stark betoning och bör noteras [27].
Ett annat exempel på viktiga skillnader mellan den antika litteraturen och senare tiders litteratur är dess särskilda, mångfacetterade sätt att uttrycka namn och tillhörighet [28].
När vi nu funderat något kring särskiljande egenskaper hos den antika litteraturen, kan det vara på sin plats att knyta åter till det resonemang vi förde inledningsvis (1.6.2) om modern informationsteknik och dess återverkningar på traditionella koncept som text, dokument och edition. Vi börjar med att konstatera några viktiga särskiljande egenskaper hos elektroniska dokument i förhållande till tryckta pappersdokument.
Mats Lindquist pekar i sin rapport Långsiktigt bevarande av elektroniska dokument (Lindquist, 1995, s. 21 ff.) på några grundläggande särskiljande egenskaper:
Vilka övriga konsekvenser kan publiceringen av litteratur i digital (ettor och nollor) form i stället för i atomär [30] form (papper) få? En viktig aspekt är att dokumenten övergår från statisk-fixerad till dynamisk skepnad, från en huvudsakligen linjär till icke- linjär sekvens, från hela textblock till noder, fragment, lexior [31].
Vi bör också resonera kort kring begreppet dimensionalitet. Övergången från tryckt pappersform till elektronisk, virtuell form innebär inte automatiskt en uppnådd tredimensionalitet hos dokumentet. Det är snarare just själva hypertextkaraktären med dess system av länkningar, som åstadkommer en sådan tredimensionalitet och "rymd" hos dokumentet (se fig. 1). Inte minst viktig är karaktären hos dessa länkar: är de slutna ("falsk hypertext"), dvs länkar (genom s.k. ankare eller genom relationsdatabaser) dokumentet till sig självt alternativt till kommentarer till sig självt, eller öppna ("egentlig hypertext"), dvs länkar dokumentet vidare till andra dokument, vilka i sin tur länkar vidare? Är de horisontella (sidokommenterande länkar) eller vertikala (pekar bakåt respektive framåt i sekvensen)?
Digitala dokument är föränderliga på ett helt annat sätt än vad gäller tryckta dokument. Därtill anses hypertexter vara interaktiva genom att läsaren själv kan klicka på ett länkat ord och ledas vidare mot nya dokument och sekvenser. Graden av interaktivitet kan emellertid diskuteras, då länkningarna f.n. är konstruerade på förhand, bestämda av den som utformat hypertextdokumentet. Vi bör i hypertextdiskussionen i högre grad diskutera egentligt interaktiva hypertexter, med möjligheter för läsaren att påverka utformningen av och innehållet i såväl dokumenttext, sekvens som länkalternativen. När det gäller den sistnämnda tanken, är kanske s.k. multipotentiella länkar en framtid - dvs. länkar som inte nödvändigtvis leder till ett särskilt dokument, utan vilka, om datormusen placeras ovanpå dem, på skärmen producerar en "pop-up-meny" med ett flertal olika länkar till olika dokument och till olika typer av material (media?), och där läsaren själv bestämmer navigationsväg, allt efter sina förkunskaper, preferenser etc [32].
Frågan om hur den elektroniska editionen bör vara beskaffad är också kopplad till bruket av hypertext. Exempelvis urskiljer Landow flera viktiga typer av hypertext: "...the first being that between read-only or presentation systems and those in which readers have the ability to add their own texts, comments, or both [Vad Michael Joyce benämner exploratory respektive constructive hypertext (Joyce, 1991, s. 4 f.)]. A second, equally basic opposition divides discrete, stand-alone hypertexts that exist on single machines and that dispersed form of hypertext whose components reside on separate machines joined to form networks. The World Wide Web (WWW) represents an early, extremely limited, instantiation of this second form. (...) This distinction between stand-alone versus networked hypertext relates directly to matters of scale, since any stand-alone edition, whether contained on a floppy disk, Zip cartridge, or CD- ROM, brings with it predetermined limits upon size. These factors in turn relate directly to questions about how the new scholarly edition will be purchased, delivered, stored, and read." (Landow, 1996, s.1)
Fig. 1: Relationen mellan dimensionalitet och dynamik i tryckta vs. digitala dokument och editioner
Ovanstående resonemang om linearitet och graden av dimensionalitet hos olika typer av dokument och text har en direkt koppling till vilken typ av edition som kan anses vara lämpligast när det gäller den klassiska litteraturen.
Ett digitalt dokument tar heller ingen plats i rummet. Dokumentet är "virtuellt", i den meningen att det består av ett antal elektroniska impulser, vars synliga uttryck kan bestämmas till tecken i en viss överenskommen teckenserie och därefter ges en plats i det fysiska rummet, genom en utskrift. Författaren skapar en text, i ett exemplar. Genom den förskjutning i distributionsansvaret som ägt rum från författare respektive förläggare till läsare, är antalet möjliga kopior av texten i princip oändligt. Huruvida de elektroniska dokumenten också i grunden utmanar vårt sett att konceptualisera texten som en rumslig tingest, en fysisk autonom enhet (cf. Ong, 1990), diskuteras bl.a. av John Tolva (1996b).
När det gäller att i texter söka efter hur t.ex. enstaka ord, fraser, idiomatiska uttryck och metaforer återkommer och varieras i olika typer av kontexter, kan särskilda sökprogram hantera och bearbeta betydligt större mängder textmassor och på avsevärt kortare tid än en enskild forskare hittills klarat av. Att klassiska filologer i hög grad drar nytta av sådana sökprogram och finner tidigare okända samband mellan olika avsnitt, illustreras bl.a. av Willard McCartys arbete med Ovidius' Metamorfoser och programmet TACT [33] (McCarty, 1996). Än kraftigare kan verktygen visa sig vara när det gäller att jämföra textmassor av flera olika författare och därvidlag söka påvisa influenser, lån, citat, reminiscenser etc.
Modern informationsteknik erbjuder även avsevärt förbättrade möjligheter att söka teckenkombinationer och att snabbt jämföra t.ex. två handskriftsversioner av en text. (Detta är dock mer en skillnad i stabilitet / dynamik mellan tryckt och elektronisk text än en skillnad mellan två- och tredimensionalitet - cf. fig. 1).
Som konstaterades inledningsvis, ges här inte utrymme åt en närmare genomgång av enskilda editions-, textbehandlings- och konverteringsprogram. Den intresserade hänvisas till en sökning på t.ex. World Wide Web. Några av de just nu använda programmen är CET (Critical Edition Typesetter), TACT, OCP, TUSTEP, Monoconc, Opentext, SARA och LEXA.
Kodningen av dokumenten utgår ofta från SGML [34], eller modifikationer av detta som HTML [35]. För SGML finns utbyggnaden TEI [36], genom vilket forskare försökt åstadkomma en gemensam standard för mer avancerad kodning av litterära texter. I en s.k. TEI header ingår också metainformation om det elektroniska dokumentet, för att bl.a. underlätta tillgång och kontroll. David Seaman har skrivit informativt och klargörande om skillnaderna ur ett forskningsperspektiv mellan SGML-HTML och SGML-TEI (Seaman, 1994). SGML med dess modifikationer arbetar med s.k. taggar. Noterbart är att dessa taggar kan kategoriseras efter funktion. Orlandi (1996) delar exempelvis upp taggarna i två grupper: de som noterar dokumentets materiella form jämte presentationen av själva dokumentet, samt de som mer hänför sig till det intellektuella innehållet. En annan viktig uppdelning av taggar är mellan sådana som skapats av editorn i förväg och de som kan skapas automatiskt "på begäran" av läsaren (McGann, 1995, s. 3).
Till skillnad från tryckta dokument kan elektroniska dokument
färdas sekundsnabbt över hela världen via GAN. Kommunikationen
bl.a. forskare emellan (inte minst via e-post, mailinglistor och elektroniska
konferenser med möjlighet till parallell filöverföring) kan
förändra forskningsutbytet avsevärt.
Möjligheten till komprimering av textmassor sparar dessutom utrymme och
ökar överföringshastigheten.
Vid ett textkritiskt studium av texter av det här slaget, finns åtskilliga nackdelar med den traditionella tryckta editionsformen. En textversion måste föredras framför andra [37], och de avvikelser som uppträder i andra versioner kan blott noteras sparsamt i en textkritisk apparat. En elektronisk edition ger oss helt nya möjligheter till överblick, läsarinitiativ och kontroll. Jerome McGann ser en avsevärd begränsning i den traditionella editionsformen, där forskaren använder sig av en bok för att studera en annan bok (med samma logiska struktur), och anar en betydande nivåförändring med de elektroniska editionsformerna [38].
Vi bör också hålla i minnet den moderna informationsteknikens möjligheter att förutom text (och ljud) också kunna behandla bilder. En följd av denna förmåga är att faksimilutgåvor i mycket högre grad än hittills kan börja användas som vetenskapliga, jämförande instrument. Än mer intressant är kanske att delar av eller hela handskrifter kan scannas in som bilder. Dessa bilder är logiska data och bör inte betraktas enbart som en fysisk reproduktion av dokumentet. En digital bild kan bli databehandlas, delar kan göras sökbara, bilderna kan länkas till texter eller till andra bilder.
Manuskripten kan med hjälp av zoomning detaljstuderas, stuvas om och behandlas på olika sätt. Vid studiet av handskrifter kan det ibland visa sig värdefullt att kunna studera det fysiska, tredimensionella dokumentet för ledtrådar om dess ålder, härkomst och historia. En sådan tredimensionell reproducerande förmedling av handskriften klarar dock informationstekniken inte. Ännu, skall kanske tilläggas.
En inte alls oviktig egenskap hos de elektroniska dokumenten är deras grad av - skall vi kalla det läsvänlighet? En ofta förekommande kritik mot e-texter är att det känns arbetsamt och svåröverblickbart att läsa texter på en dataskärm. Datorer med deras tangentbord, sladdar och bildskärmar är heller inte helt portabla. Här finns dock ett par påpekanden att göra: vi vet alls inte hur datorer och bildskärmar ser ut om tio år - redan forskas och spekuleras det i bl.a. holografiska gränssnitt, sladd- och trådlösa datorer samt portabla papperstunna skärmar. Dessutom pratar vi just i detta paper om dokument för forskning, snarare än linjär läsning [39].
Jag skall i detta kapitel försöka knyta an till den antika litteraturens särskiljande egenskaper (se kapitel 2) och undersöka hur dessa förhåller sig till den moderna informationsteknikens möjligheter och särskiljande egenskaper hos elektroniska dokument (se kapitel 3).
Den multitextuella karaktären hos den antika litteraturen (eller snarare de medeltida handskrifternas vittnesbörd om den) kan direkt utnyttjas med den moderna textbehandlingens och nätverkens möjligheter till multitextpublicering. Det är fullt möjligt att skapa elektroniska editioner som innehåller antingen inscannade kopior av de medeltida handskrifterna direkt eller representationer av dessa (såsom digitaliseringar av texttranskriptioner samt av de hittillsvarande tryckta editionerna) [40].
De traditionella tryckta editionerna av klassisk litteratur med textkritisk notapparat är ett försök att i tryckt form representera nätet av relationer mellan olika handskrifter, s.k. stemman. Avsevärda nackdelar kan dock konstateras när det gäller de traditionella tryckta textkritiska editionerna:
Att använda sig av en tryckt bok för att studera tredimensionella relationer mellan andra skrivna eller tryckta dokument har visat sig vara opraktiskt och svårhanterligt för många läsare och forskare [41]. En tryckt utgåva av samtliga textversioner, samtliga handskriftsversioner skulle bli ohanterligt omfångsrik och oöverskådlig att arbeta med, och har därför heller hittills inte realiserats. En digital hypertextrepresentation av denna totala tillgängliga, bevarade textmängd är avsevärt mer möjlig att åstadkomma och lättbearbetad. Att dessa mängder med elektroniska, tillgängliga handskriftsversioner skulle göra materialet svårtillgängligt är inte alldeles säkert. Peter Robinsons Chaucer- projekt (Robinson, 1996) har visat, att det är möjligt att åstadkomma "computer- generated analyses showing possible stemmata for the entire corpus of versions" (Lavagnino, 1996, s.5)
Den textkritiska notapparaten som utvecklats är också svårbemästrad, ett kodspråk för sig. Detta beror till stor del på nödvändigheten av att komprimera text i ett begränsat utrymme. Med parallella versioner och "fristående" parallell kommentar, analys och kritisk apparat, kan ett öppnare språk på sikt kanske utvecklas. Dock skriver McGann (1995, s. 8): "The operations carried out by the traditional book-based abbreviation systems continue to be performed in the electronic edition, of course, for they are central to the whole idea of the scholar's critical edition. In the computerized edition, however, the reader does not have to learn or even encounter the codes in order to execute critical operations. These operations are performed on command but out of sight".
En annan nackdel med de tryckta editionerna: ofta uppstår tveksamheter och meningsskiljaktigheter mellan forskare, hur ett visst textställe i en särskild handskrift skall tolkas och transkriberas. En pappersversion tvingas lämna företräde åt en tolkning (och noterar skiljaktiga tolkningar i notapparaten), medan en "multitextversion" parallellt kan de redovisa de olika tolkningarna var för sig [42]. Detta hur en elektronisk edition bör utformas till sin struktur, är dock f.n. en något omtvistad fråga. Jag tänker ta upp den till en kort diskussion i nästa kapitel. Kort kan dock nämnas här, att det i princip existerar två skolor: 1. E-editionen skall vara "a machine-readable version of an established text together with software designed to assist its study" (McCarty, 1993, s. 8) 2. E-editionen skall presentera samtliga existerande versioner av multitexten (varvid förstås prerogativet delvis förskjuts till läsaren / användaren), utan att ta ställning till vilken som skall utgöra modelltexten.
Elektroniska utgåvor i hypertextform erbjuder möjligheten att referera till avsevärda delar av sekundärlitteraturen. Till åtskilliga av de viktigare editionerna finns numera ett otal kommentarer till i stort sett varje enskilt ord i texten. Den nu gällande tekniken med HTML-kodning av ett hypertextdokument, gör att sådana kommentarer kan "bäddas in" bakom respektive ord och aktiveras av läsaren, om denne så önskar. Länkar kan också gå till lexika, tesaurer (i den mening termen används inom klassisk filologi), konkordanser eller andra relevanta dokument (i olika medieformat).
I fallet med de klassiska texterna, försvåras överblicken över sekundärlitteraturen just genom dennas exceptionella mångfald. Inte någon forskare världen över kan antas själv ha full "manuell" kontroll över sekundärlitteraturen till en enda klassisk författare. Samproduktion över globala nätverk med strukturering av och länkning till sådan litteratur får antas vara det enda rimliga sättet att åstadkomma någorlunda heltäckande editioner.
Länkarna skulle i framtiden kunna tänkas bli utformade så, att de vid beröring kunde producera en meny med alternativ, där läsaren själv kunde välja lämplig sekundärlitterär väg (s.k. multipotentiella länkar).
Länkning behöver inte göras enbart till andra litterära texter. Modern hypermedieteknik kan utnyttjas också när det gäller de antika texterna: Så kan exempelvis en utgåva av Horatius' Carmina åtföljas av en parallellinläsning av texterna, där uttalet, melodin, intonationen, skanderingen och rytmiken tydligt illustreras. Med inscanning av en eller flera handskriftsversioner får vi också de senantika eller medeltida illuminationerna till texten.
På de globala nätverken ser vi idag en kraftigt ökande flora av elektroniska fulltexter från olika litteraturer. Med sök- och analysprogram samt automatiserade jämförelser mellan olika typer av texter, kan forskningen kring antikt inflytande över senare tiders litteratur intensifieras och vässas.
Precis som när det gäller den sekundära litteraturen, kan man även här tänka sig att elektroniska editioner förses med annotationer och länkningar till (passager i) annan typ av litteratur, som antas ha stått under visst inflytande från den aktuella klassiska texten.
Som vi konstaterade, kan den klassiska litteraturen kallas dynamisk, i det den ständigt är föremål för förändringar och uppdateringar när filologin (eller andra vetenskapsgrenar i sammanhanget) gör nya rön beträffande den förmodade originaltexten eller relationer mellan olika handskrifter. Denna instabilitet och dynamik rimmar väl med de elektroniska dokumentens förmåga till föränderlighet och uppdateringar.
Med den nya publiceringstekniken via WWW, undanröjs till allra största del det ekonomiska vågspel det innebär att publicera samma text i tryckt bokform i en upplaga om kanske tvåtusen exemplar - att publicera en digital text elektroniskt över ett nätverk (eller snarare nätverk av nätverk) som Internet, innebär ju för editorns del en publicering av ett exemplar. Distributionsförskjutningen resulterar i att den "begränsade skaran" intresserade (av textkritiska editioner av klassisk grekisk och latinsk litteratur) för en betydligt billigare penning omedelbart kan nå dokumenten på eget initiativ. Någon vinstkalkylering behöver inte göras. Informationstekniska innovationer som s.k. mailinglistor, elektroniska distributionslistor och prenumerationer, gör att den globala målgruppen potentiella läsare snabbt kan nås med direktinformation.
De förändrade villkoren på distributionsarenan möjliggör även publicering av "smalt" material, som tidigare av ekonomiska skäl inte alls kunnat utgivas i tryckt form [43].
Stevan Harnad argumenterar envist (se t.ex. Harnad, 1995) för att den vetenskapliga världen nu skall utnyttja sin - som han ser det - unika chans att bryta det flera sekler gamla förhållandet med The Faustian Bargain. Vetenskapssamhället har, menar Harnad, andra intressen och mål för sin publiceringsverksamhet än vad är fallet med kommersiell litteratur. Samtliga av forskningens publiceringssyften kan tillgodoses mycket väl med den moderna informationstekniken - stor spridning av dokumenten, snabb och direkt kontakt med läsare och andra forskare, tillgång till stora arkiv med andra artiklar och dokument i ämnet, minskade distributionskostnader, förändrad distributionskedja med möjligheter att nå läsaren utan att gå via förläggare, omedelbar publicering där dokumentet görs tillgängligt över hela världen m.m.
Tillgången på dessa dokument har hittills varit ytterst begränsad, men torde nu kunna maximeras (åtminstone i de fall handskrifterna förvaras i och ägs av offentligt drivna bibliotek), så att var och en som är intresserad fritt kan ladda hem dokumentet elektroniskt och studera det i lugn och ro på sin hem- och/eller arbetsdator [44].
Willard McCarty (1996a, kap. 2) laborerar med tanken att de moderna informationstekniska verktygen skulle kunna hjälpa oss att komma en "försvunnen" sekvens på spåren, dvs. i texter, där forskningen misstänker att den ursprungliga sekvensen gått förlorad. Detta gäller fr.a. i stora textmassor, där det är svårt, för att inte säga omöjligt, för en enskild forskare att få kontroll och överblick över hela textmängden som enhet och sekvens.
För texter, som blivit mer eller mindre korrupta, erbjuder modern textbehandling möjlighet till "tvättning" genom t.ex. frekvensanalys och stiljämförelser. Forskare diskuterar nu den förbättrade möjligheten att i texter kunna konstatera "insmugna", senare skrivna, "falska" passager. Man kan gott också tänka sig verktygen som hjälpmedel i en jakt på den motsatta företeelsen: att i texten kunna ana sig till lacunae (borttagna, felande partier).
Förfarandet, där bibliotek och arkiv genom scanning
åstadkommer elektroniska, virtuella kopior av handskrifter och andra
sekundära vittnesbörder till den antika litteraturskatten, bör
vara ett sätt att undvika ytterligare slitage på de fysiska
dokumenten. De virtuella kopiorna kan kopieras, överföras mellan
olika servrar och datorer, experimenteras med, förstoras och på
andra sätt manipuleras utan att originalhandskriften behöver
röras.
Som en konsekvens av de elektroniska dokumentens karaktär, är kopian
lika bra eller bättre än originalet, vilket kan försvåra
autenticiteten. De inscannade handskrifternas kvalitet kan förbättras
så att tecken och former kan göras skarpare, skuggor kan
"tvättas" bort, och skillnader i kontrast kan utjämnas.
(Bild av papyrusfragment, som förvaras i Duke Papyrus Archive (P.Duk.Inv. 60), och som stammar från Egypten. Fragmentet mäter 6 x 7 cm, texten utgörs av v. 210-214 ur bok 11 ur Homeros' Odyssén.)
Friheten från upphovsrättsligt skydd för åtskilliga viktiga texter gör, att den världsomspännande publiceringen via t.ex. World Wide Web kan ske relativt friktionsfritt och utan större kostnader för editorer och användare.
Dessutom faller själva handskrifterna, som kan scannas in och sedan puliceras elektroniskt, utanför det upphovsrättsliga skyddet.
Genom automatiserad frekvensanalys av ordförekomster och jämförelser av stora textmassor, finns idag möjligheter för forskaren att t.ex. undersöka huruvida en latinsk text kan ha en grekisk förlaga (ex. Ciceros De Officiis samt Tusculanae Disputationes) eller tvärtom (ex. Plutarchos' biografier).
Den moderna informationstekniken har skapat möjligheter att, åtminstone teoretiskt och principiellt sett, åstadkomma ett komplett elektroniskt, samlat bibliotek med den antika litteraturen. Ett sådant skulle kunna möjliggöra att vid en sökning få upp samtliga förekomster i den klassiska samlade litteraturen av ett visst ord. Vi skulle med andra ord kunna åstadkomma en Thesaurus Linguae Latinae eller Graecae med kött, ben och blod.
I pappersversionen är själva sökningen ett svårhanterligt arbete. I åtskilliga fall finns visserligen på förhand konstruerade indices (oftast ett namnregister och ett nominalregister efter substantiv och ibland också verbformer - index verborum), men dessa är statiska och opåverkbara. De är låsta till det urval och den form, som utgivaren valt en gång för alla.
Informationstekniken och textbehandlingen med dess rika sökmöjligheter underlättar i hög grad olika typer av systematiserad ordanalys, såsom t.ex. cluster analysis (där ordföljden kan studeras inom stora textmassor), frekvens- och variansanalys (se texter av McCarty för exempel på tillämpningar). Här har forskningen kunnat dra avsevärd nytta av de nya verktygen, i synnerhet när de retoriska stilgreppen, det syntaktiska eller det analytiska särdraget, nominala användningar eller enskilda ordklassförekomster skall studeras inom större textmassor än vad en enskild forskare normalt kan hantera i sitt analytiska arbete. T.ex. erbjuder programmet TACT en s.k. "simil" operator, "based on a pattern-recognition algorithm" (McCarty, 1996a). Åtskilliga sådana verktyg är emellertid än så länge ganska grova. Sålunda baseras de helt och hållet på jämförelser mellan bokstäver, vilkas variation och differentierade uttal verktygen inte tar hänsyn till. Aspekter som än så länge inte kan tas med i beräkningen är t.ex. vokalernas längd och tonhöjd samt ljudmässiga relationer mellan närbesläktade konsonantljud som labialer eller frikativer. Ett försök att komma till rätta med detta problem skulle kunna vara en teknik där man genom någon mjukvara markerar enskilda morfem och / eller stavelser. (Ett problem att då i stället brottas med skulle vara enskilda stavelsers eller morfems i vissa fall vitt skilda dubbla eller multipla betydelser, liksom fenomen som om- och avljud...)
När det vidare gäller upprepningar, teman med variationer och andra särdrag, kan datahjälpmedlen lättare finna tidigare oupptäckta teman och relationer, både inom texten och mellan olika textmassor (även från skilda epoker) [45]. Repetitionssökningarna kan f.n. utformas på två sätt: exakt eller inexakt sökning; vilkendera man väljer beror till viss del på det studerade språket. Eftersom latin är ett utpräglat syntaktiskt språk, är exakta upprepningar av enskilda ord betydligt mer ovanligt än i t.ex. modern engelska, som ju är starkt analytiskt. Flera klassiska filologer efterlyser därför mer flexibla sökprogam för stora textmassor. En annan nackdel med existerande sökprogram och - funktioner, är att de inte tar ställning till synergiskt verkande kombinationer av ord (vilka kan vara åtskilda i texten) i samband med t.ex. namnbruk: "(...) existing electronic concordances are strictly based on the individual, isolated word, whereas a conception of naming adequate to the task requires the more inclusive notion of the discontinuous word-group as the basic unit." (McCarty, 1996b, IIIC)
Frekvensanalyserna kan hjälpa oss att undersöka huruvida ett verk som Historia Augusta egentligen har en enda författare och inte sex olika, som tidigare hävdats, liksom att undersöka huruvida verk, som tidigare tillskrivits en enstaka författare, i själva verket tycks ha skrivits av flera olika författare.
McCarty (1996a) ger oss fler exempel på den hjälp textbehandlingstekniken erbjuder. Sålunda har han kunnat analysera namnanvändningen i Ovidius' Metamorfoser, dvs. vilka typer av attribut och namnformer som förekommer i vilka sammanhang. Vilket slags epitet har en viss hjälte i olika typer av sagor och myter? Sökningar på enskilda ord (t.ex. "djärv" eller "gudatrotsande") ger översiktliga listor på ordets förekomster i samtliga böcker av Metamorfoserna, och forskaren kan relativt snabbt ta ställning till författarens användning av epitetet.
I det föregående kapitlet har vi främst koncentrerat oss på de möjligheter som kan skönjas när det gäller hypertextpublicering via GAN av klassiska texter. Självfallet innebär en övergång från tryckta textkritiska editioner till elektroniska sådana via nätverk också en hel del problem och utmaningar. Låt oss i detta avslutande kapitel beröra några av de mer omedelbara problemen.
Vi kan direkt slå fast bristen på standarder som ett nu gällande problem. Integrationen mellan traditionella humanistiska resp. datatekniska ämnen har ännu inte lyckats åstadkomma något internationellt gångbart, universellt accepterat program för editering av klassiska texter. Trots några goda försök (McCarty, O'Donnell), kan den klassiska filologin ännu inte visa upp någon "helgjuten" elektronisk textkritisk edition.
Vad innehåller då en textkritisk edition, och kanske fr.a. en elektronisk sådan [46]? Detta är ingen helt lätt fråga att besvara, och olika åsikter råder om vad en sådan edition bör innehålla för att tillfredsställande möta kraven från forskarsamhället.
Ett inslag i boktryckarteknologin är ju massupplagor av en och samma text. Editorerna av de tryckta textkritiska utgåvorna lägger därför stor vikt vid att finna den "rätta" textversionen, på bekostnad av övriga textvarianter [47]. Dessa senare förtecknas i stället i en textkritisk apparat, och det ofta mycket sparsamt, vilket ibland innebär, att det kan visa sig vara omöjligt att ur den textkritiska notapparaten vaska fram dessa från den valda huvudtexten avvikande versioner.
Hur skall man då bära sig åt med elektroniska editioner? Det är ju i den digitala världen fullt möjligt att åstadkomma utgåvor som innehåller flera texter, inte bara en; samtliga versioner av texter, inte bara en; alla relevanta kommentarer, inte bara ett urval (Robinson, 1996).
Meningsskiljaktigheter har uppstått om vilken typ av utgåva som bör produceras: "more is better" respektive "less is better".
Den förra lämnar textversionprerogativet till läsaren. En svårighet med editioner, där målet är att inkludera allt tänkbart relevant material, är givetvis upphovsrätten. Andra är risker för brist på överblick, enhet och sammanhang, för förvirring hos läsaren samt för "loss of quality as quantity is pursued for its own sake" (a.a.). Inkluderandet av och länkandet till allt relevant material är en praktisk (och teoretisk?) omöjlighet, enligt motståndarna.
Den senare utnyttjar inte mediet, enligt dess kritiker, och vilar mer på "traditionell" editering, med en förbestämd textversions dominans.
John Lavagnino går vidare och söker i stället undersöka vilka grundfunktioner en god hyperutgåva bör innehålla. Han ställer upp fyra:
Willard McCarty betonar att en elektronisk utgåva bör vara instruktiv och leda vidare, gärna genom att till utgåvan knyta relevant mjukvara (McCarty, 1996).
Också Peter Robinson pekar på inkludering av relevanta verktyg: "The centre of these editions should be machine-readable transcriptions, usually in original-spelling form or a variant of it, of all significant witnesses, encoded in SGML according to the TEI norms. (...) also include digital images of all transcribed material, linked to the transcriptions (...) attractive presentation, and tools for navigation and exploration" (Robinson, 1996).
Frågan om hur den elektroniska editionen bör vara beskaffad är också kopplad till bruket av hypertext (se kapitel 3 om dimensionalitet, linearitet och länkning).
Jerome McGann är en företrädare för "more is better". Hans resonemang vilar på avvisandet av någon definitiv text som norm, och han efterlyser snarare editioner som fungerar som arkiv av parallella utgåvor.
Dino Buzzetti har skisserat en modell över hur multitextuella editioner av handskriftsversioner kan struktureras:
Landow, slutligen, pekar på de ökade möjligheterna att skapa editioner med flera editorer som samarbetar - även över lång tid: "Although one could envision a situation in which any reader could comment upon another editor's text, a far more interesting one arises when successive editors or commentators add to what in the print environment would be an existing edition." (Landow, 1996, s. 3)
Vi konstaterade tidigare (avsnitt 4.9) hur elektronisk publicering kan utnyttjas för att förhindra ytterligare slitage på de skrivna (och tryckta) vittnesbärande dokumenten.
De elektroniska dokumenten - eller snarare de dokumentbärande medierna - utgör visserligen en iögonfallande lösning på just denna aspekt. Lösningen är emellertid inte alldeles tillfredsställande, emedan de informationsbärande medierna antagligen är betydligt mer kortlivade än de traditionella handskrivna (och tryckta) motsvarigheterna. Vi tror oss veta, att livslängden för ett magnetiskt minnesmedium ligger mellan fem och tio år [48]. En CD-ROM-skiva antas f.n. hålla i drygt två decennier. Ett kanske ännu mer svårlösligt problem i sammanhanget är livslängden hos olika typer av standarder. Kan vi läsa dokument skrivna i ett visst ordbehandlingsprogram (t.ex. Claris Works) eller kodade enligt en viss nu gällande standard (som SGML eller HTML) om 50 år? Om tio år? (Rothenberg, 1995)
Många upplever den snabba tekniska utvecklingen som ett hinder för forskningen: det tar sådan tid att lära sig tekniken för publicering via en särskild standard, som antagligen ändå byts ut inom kort, vilket leder till orimligheter och ett "slöseri" med teknisk inlärning, tid som kunde ägnas åt forskning i det egna ämnet.
Bandbredd, modemhastigheter och minneskapaciteter befinner sig ännu på en så pass primitiv nivå, att kommunikationen med jättelika, multitextuella hypertexteditioner av klassisk litteratur hittills har förblivit teoretiska, principiella diskussioner, snarare än reella projekt.
Avsaknaden av ekonomiska resurser har hittills också förhindrat uppkomsten av sådana elektroniska textkritiska editionsprojekt [49].
Upphovsrättsliga problem kommer givetvis att förbli en stötesten i sammanhanget för svåröverskådlig tid framöver. Visserligen skyddas inte de "ideala" klassiska texterna av någon upphovsrättslag, men däremot - mycket väl - enskilda textkritiska utgåvor. Elektroniska textkritiska utgåvor i hypertext kommer med största säkerhet att kunna åtnjuta upphovsrättsligt skydd, då arbetet kompletterat texten med avsevärt nytt (egen)värde, och hypertextversionen i många avseenden är att betrakta som ett nytt verk i sig självt.
Som den filologiska forskningen i allmänhet fungerar kumulativt, kan man förvänta sig, att de allra senaste textkritiska editionerna också är de kvalitativt sett mest intressanta, samtidigt som blott de editioner, vars upphovsmän (till vilka alltså editorer kan räknas) avlidit för minst 70 år sedan, är fritt tillgängliga för var och en.
Den stora boven i dramat blir förstås bristen på kontroll
och möjligheter till ersättning vid mångfaldigande och
kopiering.
Ett intressant dilemma i det sammanhanget: forskare syftar snarare (enligt
bl.a. Harnad) till snabb publicering till så många som möjligt
med omedelbara möjligheter till respons och kommentarer från
kollegor världen över, än till vad Harnad kallar kommersiell
publicering. Denna benägenhet skall konfronteras med en samtidig
önskan att den textkritiska edition forskaren lagt ned så mycket
arbete på, också bör kunna skyddas från olovlig
kopiering, manipulering och missbruk. Utgivande forskare / institutioner har i
dagsläget också ett intresse av att inte servern, där
dokumentet förvaras, överbelastas med alltför många
besökare. Hur se till att dokumentet är konstant tillgängligt
för de forskare, från vilka utgivaren önskar få
kommentarer, kritik och synpunkter?
Flera olika metoder används eller föreslås användas för att skydda forskarens verk och / eller garantera att verket är autentiskt och omanipulerat. Exempel på sådana är att:
Upphovsrättsfrågan utgör visserligen ett väsentligt och svårlöst problem i sammanhanget, men denna uppsats' begränsade utrymme tillåter inte någon vidare diskussion i ämnet.
Walter Ong talar sitt huvudverk Muntlig och skriftlig kultur (1990) om hur teknologier som skriv- och boktryckarkonst i grunden förändrat våra medvetanden. Ong anser, att skrivkonsten "initierar vad boktryckarkonsten och datatekniken bara för vidare: förvandlingen av dynamiskt ljud till en orörlig yta, skiljandet av ordet från det levande nuet, där bara talade ord kan existera" (s. 98). Halvtannat decennium har gått sedan Ongs bok gavs ut. Ongs syn på datateknikens dokument som "orörlig yta" kan idag ifrågasättas på ett helt annat sätt än för femton år sedan. Kan de digitala dokumenten publicerade på virtuella, globala och omedelbara nätverk som Internet innebära en återuppväckning av ett kommunikationssätt med dynamiska, rörliga verk? Finns paralleller mellan den moderna elektroniska publiceringen och den talspråkliga berättelseformen i kulturer obekanta med skriv- och boktryckarkonsten [51]?
Eller skall man snarare se det så här: om skriv- och boktryckarkonsten distanserade berättelsen från berättaren, åhöraren och ett fysiskt sammanhang, om skrivandet ökar förutsättningen för texten att leva ett "eget liv" - trappar då de elektroniska dokumenten publicerade över nätverk som Internet upp en sådan utveckling mot allt mer fragmentiserade textblock och noder, vilka förutsätts kunna existera t.o.m. utanför sitt ursprungliga textsammanhang?
(Illumination ur Vergilii Aeneiden MS Vat. lat. 3867)
Boethius (Anicius Manlius Severinus Boethius)
(1994): Consolatio Philosophiae / edited with a commentary by
James J. O'Donnell. Bryn Mawr, PA: Bryn Mawr College (University of
Pennsylvania). 2. ed.
URL: http://ccat.upenn.edu/jod/boethius/boecons.html
Dokumentet laddades ned 96-05-12
Borges, Jorge Luis (1974): Biblioteket i Babel // Biblioteket i Babel. Stockholm: Forum. S. 31-38.
Borges, Jorge Luis (1979): Boken av sand // David Brodies rapport & Gåvornas natt. Stockholm: Bromberg. S. 307-316
Bush, Vannevar (1945): As We May Think.//
The Atlantic Monthly. Vol 176 : 7, s. 101-108
URL: http://www.isg.sfu.ca/~duc
hier/misc/vbush/
URL:
http://www.TheAtlantic.com/atlantic/atlweb/flashbks/computer/bushf.htm
Dokumentet laddades ned 96-08-20
Buzzetti, Dino (1996): Digital Editions:
Variant Readings and Interpretations. 3 s.
URL: http://gonzo.hd.uib.no/allc-ach96/Panels/Thaller/buzzetti.html
(preprint)
Dokumentet laddades ned 96-06-20
Mäster Eckehart (1984): Undervisande tal jämte andra texter. Malmö: Artos. 247 s.
Epstein, Mikhail (1996): Hyper in 20th
Century Culture : the Dialectics of Transition from Modernism to
Postmodernism.// Postmodern Culture Vol. 6 (1996) : 2. 15 s.
URL: http://jefferson.village.virginia.edu/pmc/issue.196/epstein.html
Dokumentet laddades ned 96-06-05
Goerwitz, Richard L. (1996): 9.531
e-publishing (Re: 9.528 promises, promises).// Humanist Discussion Group,
Vol. 9 : 531, 1 / ed. William McCarty. Princeton: Center for Electronic Texts
in the Humanities (mailinglista)
URL: http://www.princeton.edu/~mccarty/humanist/
Dokumentet laddades ned 96-02-12
Harnad, Stevan (1995a): Implementing Peer
Review on the Net : Scientific Quality Control in Scholarly Electronic
Journals.
gopher:
ftp://ftp.princeton.edu/pub/harnad/Harnad/harnad95.peer.review
Dokumentet laddades ned 96-08-20
Harnad, Stevan (1995b): Overture to the Subversive Proposal // Scholarly Journals at the Crossroads : a Subversive Proposal for Electronic Publishing / ed. Ann Shumelda Okerson, James J. O'Donnell. Washington: Assoc. of Research Libraries.
Joyce, Michael (1991): Notes Toward an
Unwritten Non-linear Electronic Text, "The Ends of Print Culture" (A
Work in Progress).// Postmodern Culture Vol. 2 (1991) : 1
URL: http://jefferson.village.virginia.edu/pmc/issue.991/joyce.991
Dokumentet laddades ned 96-06-20
Kaplan, Nancy (1995): E-literacies:
Politexts, Hypertexts and Other Cultural Formations in the Late Age of
Print.// Computer-Mediated Communication Magazine, Vol. 2 (1995) : 3
URL: http://raven.ubalt.edu/Kaplan/lit/
URL: http://sunsite.unc.edu/cmc/mag/1995/mar/kaplan.html
Dokumentet laddades ned 96-06-05
Kok, Joost (1996): Facta & Verba. -
Amsterdam: Euronet.
URL: http://www.euronet.nl/users/joostkok/index.htm
Dokumentet laddades ned 96-03-03
Landow, George P. (1992): Hypertext : The Convergence of Contemporary Critical Theory and Technology. Baltimore: Johns Hopkins University Press.
Landow, George P.(1996): Hypertext, Scholarly Annotation, and the Electronic Edition. 5 s.
URL: http://gonzo.hd.uib.no/allc-ach96/Panels/Finneran/Landow.html
(preprint)
Dokumentet laddades ned 96-06-20
Lanham, Richard (1993): The Electronic Word : Democracy, Technology, and the Arts. Chicago: University of Chicago Press. 285 s.
Lavagnino, John (1996): Reading,
Scholarship, and Hypertext Editions.// TEXT: Transaction of the Society
for Textual Scholarship. Vol 8(1996). New York. 9 s.
URL: http://www.stg.brown.edu/resources/stg/monographs/rshe.html
(preprint)
Dokumentet laddades ned 96-06-20
Lindquist, Mats G. (1995): Långsiktigt bevarande av elektroniska dokument : metoder och överväganden. Stockholm: KB. (KB Rapport : 22). 74 s.
McCarty, Willard (1993): A Potency of Life:
Scholarship in the Electronic Age.// If We Build It: Scholarly Communications
and Networking Technologies. Proceedings of the North American Serials Interest
Group. New York: Haworth Press. S. 79-97.
URL:
http://www.kcl.ac.uk/kis/schools/hums/ruhc/wlm/essays/potency0.html
Dokumentet laddades ned 96-08-20
McCarty, Willard (1995): Literary and mechanical thinking : a
position-paper on the boundaries of computer-assisted literary analysis.
San Francisco: Center for Medieval and Renaissance Studies, UCLA. 7 s.
URL:
http://www.kcl.ac.uk/kis/schools/hums/ruhc/wlm/essays/litmech.html
Dokumentet laddades ned 96-08-20
McCarty, Willard (1996a): Finding Implicit Patterns in Ovid's
Metamorphoses with TACT.// Computers in the Humanitites Working Papers.
Toronto: Centre for Computing in the Humanities, University of Toronto. ISSN:
1205-5743
URL: http://www.chass.utoronto.ca:8080/epc/chwp/mccarty/
Dokumentet laddades ned 96-08-23
McCarty, Willard (1996b): Who's who in the Metamorphoses of Ovid:
The Analytical Onomasticon Project / Willard McCarty, Burton Wright and
Aara Suksi // Computers in the Humanitites Working Papers. Toronto: University
of Toronto. ISSN: 1205-5743
URL: http://www.kcl.ac.uk/kis/schools/hums/ruhc/wlm/Onomasticon/
Dokumentet laddades ned 96-08-20
McGann, Jerome (1995): The Rationale of
HyperText // The Electronic Text / ed. M. Deegan & K.
Sutherland. Oxford: Oxford Univ. Press. 13 s.
URL:
http://jefferson.village.virginia.edu/public/jjm2f/rationale.html
(preprint)
Dokumentet laddades ned 96-06-17
Negroponte, Nicolas (1995): Leva digitalt : om datorer, CD-ROM och Internet - för de redan frälsta & oss andra ängsliga. Stockholm: Bonnier. 254 s.
Nelson, Theodore (1981): Literary
Machines. Sausalito, CA: Mindful.
se URL: http://www.peg.apc.org/xanadu/
O'Donnell, James J. (1994a): Boethius,
Consolatio Philosophiae : a Commentary. Bryn Mawr, PA: Bryn Mawr College
(University of Pennsylvania). 2. ed.
URL: http://ccat.upenn.edu/jod/boethius/boenotes.html
Dokumentet laddades ned 96-05-12
O'Donnell, James J. (1994b): Richard Lanham: The Electronic
Word.// Bryn Mawr Classical Review / ed. James J. O'Donnell. Bryn Mawr, PA:
Bryn Mawr College (University of Pennsylvania), 1994-06-13. 5 s.
URL: http://ccat.sas.upenn.edu/jod/lanhamrev.html
(postprint)
Dokumentet laddades ned 96-06-03
O'Donnell, James J. (1996): The Pragmatics of the New :
Trithemius, McLuhan, Cassiodorus // The Future of the Book. Bryn Mawr, PA:
Bryn Mawr College (University of Pennsylvania). (Kommande antologi)
URL: http://ccat.sas.upenn.edu/jod/sanmarino.html
(preprint)
Dokumentet laddades ned 96-06-03
Ong, Walter (1990): Muntlig och skriftlig kultur : teknologiseringen av ordet. Göteborg: Anthropos. 224 s.
Orlandi, Tito (1996): Teoria e prassi della
codifica dei manoscritti. Rom: Università di Roma.
URL: http://rmcisadu.let.uniroma1.it/~orlandi/encod.html
(preprint)
Dokumentet laddades ned 96-08-23
Robinson, Peter (1996): ...but what kind of
electronic editions should we be making? (ALLC-ACH 1996). 3 s.
URL: http://gonzo.hd.uib.no/allc-ach96/Panels/Finneran/robinson.html
(preprint)
Dokumentet laddades ned 96-06-20
Rothenberg, Jeff (1995): Ensuring the longevity of digital documents.// Scientific American 1995 : 1. S. 42-47
Seaman, David (1994): Campus Publishing in
Standardized Electronic Formats : HTML and TEI. University of Virginia
Library. Electronic Text Center (ETC). 5 s.
URL: http://www.lib.virginia.edu/etext/articles/arl/dms-arl94.html
Dokumentet laddades ned 96-06-17
Spengler, Oswald (1996): Västerlandets undergång : kontur till en morfologi om världshistorien. Stockholm: Atlantis. 2 bd.
Tolva, John (1996a): The Heresy of Hypertext :
Fear and Anxiety in the Late Age of Print. St. Louis: Washington
University. 6 s.
URL: http://www.artsci.wustl.edu/~jntolva/heresy.html
Dokumentet laddades ned 96-06-20
Tolva, John (1996b): Ut Pictura Hyperpoesis : Spatial Form,
Visuality, and the Digital Word. St. Louis: Washington University. 9 s.
URL:
http://www.cs.unc.edu/~barman/HT96/P43/pictura.htm
Dokumentet laddades ned 96-06-20
1: GAN=Global Area Network. Ett globalt nätverk såsom Internet, till skillnad från LAN (=Local Area Network) eller RAN (=Regional Area Network). Se vidare under avsnitt 1.6.
2: Tolva (1996a, s. 3): "Perhaps in its virtuality, the electronic word can best be described (albeit paradoxically) as a signified without a corporeal signifier, whereas in general readers (Derrida notwithstanding) have agreed that the printed word has presence. That the reader can touch the printed word, handle the book, assert its "there- ness" is soothing, an illusion of textual immobility in the deconstructive chaos of endless deferral. To the mind weaned on the indelibility of the printed word, electronic text seems unstable, less epistemologically graspable."
3: Observera f.ö. den etymologiska grundbetydelsen "väv" i ordet text!
4: Testo materiale, testo virtuale, testo ideale.
5: Omedelbart inställer sig då frågor som: hur skall vi i så fall göra med texter som t.ex. romerska inskriptioner, där vår kunskap om den virtuella (och den ideala) texten är minst sagt begränsad?
6: Cf. begreppen multiversum (multiversa), multimiljonär, multikonst.
7: Cf. begreppen polyglott, polygami.
8: I sammanhanget kan det kanske vara intressant att fråga sig om begreppet "multimedia" verkligen är träffande? Språkligt sett betonar multimedia (eller polymedia) egentligen bara själva den flerfaldiga karaktären hos de(t) avsedda dokumente(n/t). Sålunda skulle mycket väl Wagners s.k. Gesamtkunstwerk kunna betecknas multimedia. Emellertid avser den modernare användningen av multimedia också att medierna i fråga skall vara elektroniska, maskinläsbara, och föreligga i viss interaktivitet med användaren (s.k. interaktiv multimedia). Vid ett närmare studium av olika modernare användningar och definitioner av begreppet står det dock ofta klart, att det är begreppet hypermedia som avses.
9: Exempelvis i begrepp som hypersensitiv, hyperaktiv och hypermodern.
10: Notera här diskussionen hos Mikhail Epstein (1996). "Unlike the prefixes 'over-' and 'su[pe]r-', it ['hyper-'; min anm.] designates not simply a heightened degree of the property it qualifies, but a superlative degree which exceeds [min kursiv.] a certain limit."
11: George Landow föreslår termen multisekventiell snarare än icke-linjär: "As used here, the term hypertext, which includes hypermedia, signifies text composed of lexias (blocks of words, images, or sounds) linked electronically by multiple paths, chains, or trails in an open-ended web. (...) All the chief practical, cultural, and educational characteristics of this medium derive from the fact that linking creates new kinds of connectivity and reader choice. Hypertext is therefore properly described as multisequential or multilinear rather than as nonlinear writing." (Landow, 1996, s. 1)
12: Nancy Kaplan använder här termen protohypertext: "Of course, we have long had proto-hypertexts in print. Every dictionary, encyclopedia, and reference manual organizes its contents in a fairly arbitrary manner, usually alphabetically. The reader's purposes create the order in which information is accessed" (Kaplan, 1995)
13: Som Borges visat i bl.a. "Trädgården med gångar som förgrenar sig", bör man hålla fast vid sin på förhand bestämda sekvens för att inte gå vilse i labyrinten. För en skönlitterär framställning av och en annan typ av förståelse för fenomenen hypertext och "dokuversum", hänvisas till två noveller av just Jorge Luis Borges' (se litteraturlistan).
14: I synnerhet litteratur tillkommen för det första sedan de talspråkliga särdragen (se Ong, 1990) till större delen bleknat bort och förlorat dominansen gentemot skriftspråkliga särdrag, för det andra sedan tryckpressen gjort sitt intåg i Västerlandet.
15: I form av bokrullar, codices, papyrus- eller pergamentbitar m.m.
16: Vi kan naturligtvis inte helt och hållet bortse från möjligheten att t.ex. Aeneiden inte ens under Vergilius' egen levnad var en "stabil, fixerad urtext". Kanske såddes frön redan under hans levnad till senare tiders stemman? Kanske utvecklade och omarbetade han, precis som åtskilliga senare författare, sitt manuskript, varvid flera olika generationer avskrifter producerades?
17: De olika avskrifterna / manuskripten av en text är inte bara intressanta i den aspekten, att de genom detektivarbete från editorers och filologers sida kan ge ledtrådar till en gömd "virtuell" originaltext - de är också intressanta studieobjekt i sig själva, som historiskt viktiga materiella manifestationer av ett eller flera litterära verk, men också av sin egen samtid.
18: Ett intressant perspektiv är således, att dessa avskrifter utmärker sig och blir "individuella", "identifierbara", just genom de felaktigheter de innehåller!
19: Noteras bör, att stemman inte med nödvändighet måste innehålla bara handskrifter, utan ibland även tryckta böcker. Avskrifter gjordes under 1400- och 1500-talet ibland från tryckta editioner, vilka senare gått förlorade, medan avskrifterna ledde till nya tryckta böcker. Således ingår en sådan tryckt utgåva i editionshistorien och bör ingå i stemmat (Cf. O'Donnell, 1996, s.3).
20: Sålunda kan vi än idag läsa den tidigmedeltide Servius' kommentarer till Vergilius' text - vilka dock även de föreligger i form av avskrifter av avskrifter...
21: Om man nu till äventyrs inte betraktar de religiösa skrifterna som skönlitteratur.
22: Tidvis har sådant återanvändande av antikt gods blivit strikt systematiserat och så pass vanligt, att hela uppslagsverk (s.k. Gradus ad Parnassum) utgivits, där man ur antika verk nedtecknat och samlat mängder av fraser, vilka ansågs lämpliga att pryda sin egen text med. Dessa fraseologiska kompilationer, en manifest intertextualitet (!), kanske kan ses som en boktryckarkonstens motsvarighet till de mentala uppsättningar av stående fraser, som Walter Ong (1990) analyserar hos skriftlösa kulturer.
23: Ett intressant spörsmål, inte minst för litteraturvetare och filologer, är huruvida sådana stemman kommer att (kunna) upprättas för dagens elektroniska "politexter" (cf. Kaplan, 1995).
24: Sålunda finns åtskilliga forskningstexter och editioner från sekelskiftet och bakåt, vilka fortfarande kan anses vara standardverk i ämnet.
25: Walter Ong (1990) ser dessa drag (upprepningar, standardiserade teman med variationer m.m.) som ett kvardröjande arv från den talspråkliga kulturen, och anser, att den antika litteraturen innehåller sådana särdrag i högre grad än efterföljande tiders litteratur. Draget "svalnar" med skrivkonsten införande, och i än högre grad med boktryckarkonsten.
26: "Amongst the literary phenomena hardest for humans to detect consistently over a large amount of text are the least rational and perhaps most common of poetic devices: sound and wordplay. Few of us can remain undistracted by the sense of the text long enough to pay attention to the subliminal messages, and even if we do, how do we represent them?" (McCarty, 1996a, kap. 7)
27: "Because of the pronominal function in inflected verbs, pronouns in the nominative case are far less often necessary in Latin than, say, in English, and so are more important to record." (McCarty, 1996b, III B - McCarty anför ett intressant exempel på denna användning i texter om Narcissus, där jag-funktionen är extra viktig att uttrycka)
28: "Classical Latin, a highly inflected language with three distinct genders, allows persons to be referenced over long segments of a text without use of proper names (...) The poetic tradition in which Ovid worked also favours the use of circumlocutions, including patronymics, matronymics, toponyms, and the like." (McCarty, 1996a, IIIB)
29: Det är inte så att e-utgåvor saknar storleksbegränsningar - mer exakt uttryckt uppvisar e-utgåvorna inte samma storleksbegränsningar som de traditionella tryckta utgåvorna. Antalet framställare är oöverskådligt (cf. Landow, 1996).
30: För denna typ av terminologi, se Negroponte (1995).
31: Termen lexia hämtar jag från George Landow. Landow skriver dessutom betr. sekvens och linearitet hos tryckta vs. elektroniska dokument: "...the text appears to fragment, to atomize, into constituent elements (into lexias or blocks of text), and these reading units take on a life of their own as they become more self-contained, because they become less dependent on what comes before or after in a linear succession [min kursiv.]" (Landow, 1992, s. 52) - "...the movement from manuscript to print and then to hypertext appears one of increasing information. As long as a thematic or other culturally coherent means of ordering is available to the reader, the fragmentation of the hypertext document does not imply the kind of entropy that such fragmentation would have in the world of print. Capacities such as full-text searching, automatic linking, agents, and conceptual filtering potentially have the power to retain the benefits of hypertextuality while insulating the reader from the ill effects of abandoning linearity." (s. 57)
32: Landow (1996, s. 5): "(...) all texts have variable applications and purposes. One consequence appears in the variable forms that annotation and editorial apparatus will almost certainly have to take: since everyone from the advanced scholar down to the beginning student or reader outside the setting of an educational institution might be able to read such texts, they will require various layers or levels of annotation, something particularly necessary when the ultimate linked text is not a scholarly note but another literary text."
33: TACT=Text Analysis Computing Tools.
34: Standard Generalized Markup Language
37: McGann skriver (1995, s. 11): The exigencies of the book form forced editorial scholars to develop fixed points of relation -- the "definitive text", "copy text", "ideal text", "Ur text", "standard text", and so forth -- in order to conduct a book-bound navigation (by coded forms) through large bodies of documentary materials. Such fixed points no longer have to govern the ordering of the documents.
38: McGann (1995, s. 2): "Editing in codex forms generates an archive of books and related materials. This archive then develops its own meta-structures -- indexing and other study mechanisms -- to facilitate navigation and analysis of the archive. Because the entire system develops through the codex form, however, duplicate, near-duplicate, or diffferential archives appear in different places. The crucial problem is simple: the logical structures of the "critical edition" function at the same level as the material being analyzed. As a result, the full power of the logical structures is checked and constrained by being compelled to operate in a bookish format. (- - -) s. 8: "Precisely because an electronic edition is not itself a book, it is able to establish itself in a theoretical position that supervenes the (textual and bookish) materials it wishes to study."
39: "But of course these hypertext systems are not meant to substitute for paperbacks (which are unlikely to go out of existance, any more than writing with pen and paper was superseded by the typewriter); they are substitutes for large-scale scholarly editions, which have typically been published in large volumes too heavy and too expensive for good beach reading. They are meant for study, not for reading" (Lavagnino, 1996, s.3)
40: I samband med denna tankegång kan det vara på sin plats att notera hur den antika litteraturen skiljer sig på en väsentlig punkt från modern multitextualitet som t.ex. Ezra Pounds olika textversioner: medan de olika varianterna av Cantos samtliga är skapade av samme författare, med mer eller mindre avsedda variationer, utgör multitextversionerna av t.ex. Vergilius' Aeneiden mer eller mindre (miss)lyckade försök till rekonstruktion av en förlorad definitiv text, utförda av flera olika avskrivare under skilda epoker.
41 "To deal with these [historical literary] works, scholars invented an array of ingenious machines: facsimile editions, critical editions, editions with elaborate notes and contextual materials for clarifying a work's meaning. The limits of the book determined the development of the structural forms of these different mechanisms; those limits also necessitated the periodic recreation of new editions as relevant materials appeared or disappeared, or as new interests arose." (- - -) "brilliantly conceived, these works are nonetheless infamously difficult to read and use. Their problems arise because they deploy a book form to studÿ another book form. (...) The critical edition's apparatus, for example, exists only because no single book or manageable set of books can incorporate for analysis all of the relevant documents." (McGann, 1995, s. 2)
42: Till diskussionen om den definitiva texten och bokens begränsningar: Unlike in traditional editions, "hyper" editions need not organize their texts in relation to a central document, or some ideal reconstruction generated from different documents. An edition is "hyper" exactly because its structure is such that it seeks to preserve the authority of all the units that comprise its documentary arrays." (McGann, 1995, s. 9)
43: En lärare i hebreiska vid universitet i Chicago säger exempelvis: "For now, I use the Internet as a way to distribute publications that would be hard to get published by other means, mainly because their subject matter or target audience is too narrow to make publication cost-effective." (Goerwitz, 1996)
44: Flera bibliotek, däribland Vatikanbiblioteket, är f.n. i färd med att scanna in sina dyrbara handskrifter och tillgängliggöra dessa via Internet.
45: Once we had an accurate notion of the density of repetition, we could then easily locate unusual passages within a text, or unusual texts within a tradition, and study the relationship between sound and sense more precisely than has been possible before (McCarty, 1996a, s. 7)
46: Man kan t.ex. med Landow fråga sig: "Of what does the scholarly edition consist - a text, text plus explanatory contextualization, both of these plus reference tools, such as the OED [=Oxford English Dictionary; min anm.], or, finally, all of these plus Everything Else?" (Landow, 1996, s. 1)
47: Landow (1996) tycker sig här se en intressant paradox: "Print technology's emphasis on the unitary text prompted the notion of a single perfect version of all texts at precisely the cultural moment that the presence of multiple print editions undercut that emphasis - something not much recognized, if at all, until the arrival of digitality."
48: De större arkiven företar idag för säkerhets skull kopieringar och överföringar av sådana minnen redan efter fem år.
49: "The computerized edition can store vastly greater quantities of documentary materials, and it can be built to organize, access, and analyze those materials not only more quickly and easily, but at depths no paper-based edition could hope to achieve. At the moment these works cannot be made as cheaply or as easily as the books. But very soon, I am talking about a few years, these electronic tools will not only be far cheaper, they will also be commonplace. Already scholars are creating electronic editions in many fields and languages, and are thereby establishing the conventions for the practise of HyperEditing." (McGann, 1995, s. 9f.)
50: I sammanhanget kan nämnas ett intressant förslag för att samtidigt närma sig problematiken kring pliktleveransen: skiljer man mellan dynamiska och statiska elektroniska dokument (där det statiska dokumentet är det som på obestämd framtid har upphört att uppdateras och förändras till sitt innehåll), tänker man sig enligt detta förslag, att pliktbiblioteken samlar eller kräver in dokumenten först när de blivit statiska, varvid de förses med s.k. PURL eller Permanent Uniform Resource Locator (till skillnad från den nuvarande situationen, där ett dokuments URL eller Uniform Resource Locator blott är att se som en osäker och mer eller mindre tillfällig motsvarighet till en hyllplacering - ett dokument kan ju föreligga - och föreligger ofta - i mer än en kopia på Internet, och kan därmed ha flera olika URL-angivelser...)
51: Notera vad James J. O'Donnell (O'Donnell, 1994b, s. 3) säger i sin recension av Richard Lanhams The Electronic Word (Lanham, 1995): "Print technology (...) offered for five hundred years a dangerously deceptive illusion of objectivity, of separability from a human mind and voice. Electronic technology, in Lanham's view, restores conscoiusness and personality to discourse."
Synpunkter, frågor, kommentarer,
idéer?
Detta dokument har upprättats 1996 av Mats
Dahlström, Högskolan i Borås.
URL: http://www.adm.hb.se/personal/mad/hyper.htm
Senaste uppdatering: feb 1999
