Recension:

David McKitterick, Print, manuscript and the search for order, 1450-1830. Cambridge: Cambridge University Press, 2003. xi+311 s. Pris 60 doll. inb. ISBN 0-521-82690-X.

Kommen till mitten av den anmälda bokens bana häpnar jag över att vartannat uppslag är helt blankt. Jag får mig strax tillskickat ett nytt recensionsexemplar utan felande uppslag och sitter nu med två varierande exemplar ur samma upplaga. Det rör sig naturligtvis om ett trivialt misstag i produktionslinjen, men det är också en händelse som ser ut som en tanke. Den rubbar min uppfattning av den tryckta boken som en upplaga med korrekta och identiska exemplar. Men den uppfattningen är en illusion, och ju längre tillbaka i den tryckta bokens historia vi går, desto mer varierar exemplar av samma bok, också inom enskilda upplagor.

Vi är därmed inne på ett bärande argument hos den brittiske bibliografen David McKitterick, nämligen att den stabila uniformitet vi tillskriver den tryckta boken som medium och text inte är särskilt giltig för stora delar av dess historia. Föremålet för McKittericks undersökning är förhållandet mellan den handskrivna och den tryckta boken under de fyra första århundradena efter Gutenbergs innovation, liksom samtidens inställningar till de båda bokformerna. En huvudpoäng är att de två knappast kan beskrivas i termer som konkurrens och rivalitet, utan snarare samexistens, komplettering och ömsesidig påverkan. Boktryckarkonstens genomslag var inte den plötsliga revolution det ofta beskrivs som, utan en gradvis process under flera sekler.

Det är förstås en truism att vi ser på dåtid med nutidens glasögon. Vår förståelse av den tidiga tryckta boken är därför också påverkad av hur vår tids bok och bokmarknad ser ut, och det finns en risk att vi tillskriver den egenskaper den inte hade. Vi föreställer oss boken som en uniform upplaga, där skilda läsare får samma färdiga och stabila produkt i sin hand. För sin samtid innebar emellertid 1500-talets tryckta bok “not so much … an end as a beginning in the presentation of texts” (3), eftersom läsaren själv förväntades vara delaktig i textens färdigblivelse. Gutenbergs flyttbara typer möjliggjorde visserligen snabbare produktion och större upplagor, men de resulterade också i flyttbart innehåll och instabila böcker.

Också central bokhistoria som Elizabeth L. Eisensteins The printing press as an agent of change (1979) lyfter fram skillnaderna mellan de två bokformerna snarare än likheterna, och stärker uppfattningen att med Gutenbergs rörliga typer kom en revolution där ett nytt medium skarpt bröt mot och ersatte ett äldre. Föreställningen att den tryckta boken snabbt besegrade den handskrivna som medium genom sitt löfte om standardiserad uniformitet skjuts effektivt i sank av McKitterick.

För det första innebar den tryckta boken för Gutenbergs samtida och under åtminstone 200 år framåt en tillväxt inte bara i upplaga och distribution utan också i variation. Den strikta standardisering vi förknippar med den tryckta boken kommer flera hundra år senare och är lika mycket en konceptuell som en materiell förändring. Genom gedigna kunskaper om faktisk bokproduktion och dess materiella, ekonomiska och sociokulturella villkor förklarar författaren varför och i vilken överväldigande utsträckning exemplar av tryckta böcker varierade sinsemellan, inte som undantag utan som regel. ”Variant copies were the norm”(123), och därför är ”the early printed book … definable as much by its variations as by its similarities” (109). Variationer var både avsiktliga, såsom tomrum där bokens köpare kunde bestämma dekor eller handskriven text, och oavsiktliga, såsom felaktigheter, om vilka det flitiga bruket av kancellanser, erratalistor och ursäktande förord vittnar. De kunde uppstå på varje stadium i den utdragna produktionsprocessen. Författare kunde ändra texten under tryckningen, och eftersom papper och sättning var kostsamma saker blandades tidigare och senare tryckta ark i en upplaga på ett sätt som är svårt att genomskåda för de detektivbibliografer som idag vill teckna böckernas tillkomsthistoria. Sättare och korrekturläsare skapade ytterligare variation bland arken. Läsaren själv kunde förväntas komplettera och personalisera sitt exemplar via t.ex. tillägg och rättelser. Inte minst kunde också olika delar av en upplaga anpassas till olika läsarpubliker efter skillnader i exempelvis smak, språk, kultur, ekonomi eller censurvillkor. Det fanns med andra ord inte bara en variation, utan också en vana vid och rentav förväntan att upplageexemplar varierade, en förväntan den tryckta boken fick i arv från den handskrivna boken.

För det andra demonstrerar författaren övertygande hur handskrivna och tryckta böcker alls inte uppfattades som rivaliserande medier, utan som samexisterande och kompletterande. Vår tids skarpa och självklara uppdelning mellan de två, liksom den bibliografiska vetenskapen, smyger långsamt fram under 1600-talet, för att under de nästföljande seklen alltmer influeras av ett industriellt mekaniseringsparadigm. För oss definieras de två av den produktionstekniska skillnaden, men ett sådant synsätt var alltså länge helt främmande. I de första seklernas tryckta bok amalgamerades handskrivet och tryckt helt obesvärat. Först efter tre sekler tillskrivs den tryckta texten egenskaper som standardisering, uniformitet och kvalitetskontroll. Under den gryende industrialismen, med sin mekanisering och storskaliga manufaktur, frodades en strävan att kontrollera både vetenskap och språk. Den yttrade sig i taxonomier och klassifikationssystem, i en nationell standardisering av det skrivna språket samt i en kraftigt växande marknad för ordböcker och grammatikor. I ett sådant klimat blev det baisse för bibliografisk variation och flerformighet och hausse för den standardisering och uniformitet som bl.a. maskinpressen, maskintillverkat papper, litografi samt stereotypi möjliggjorde.

McKitterick spänner över många tidsperioder och ämnen i en kompakt text. Förutom läskunnighet i 1600-talsfranska och latin förutsätter han inte så lite kunskaper hos läsaren om olika trycktekniker och bibliografiska termer – förmodligen en hög tröskel för flera läsare. Han låter sin historia bäras fram av en mångfald av empiri och historiska subjekt, och periodvis blir den till långa katalogarior av exempel. Kapitlen bygger dessutom på tidigare föredrag, vilket kan förklara att några centrala resonemang upprepas tvärs genom boken. Det blir helt enkelt lite tjatigt. I samarbete med sin förlagsredaktör kunde författaren ha disponerat material och argument bättre. Hans stil är också något träig: någon gång petimätrig, ibland arkaiserande, ofta omständig. Icke desto mindre är det en fascinerande läsning. Med sitt insiktsfulla kontinuitetsperspektiv, sin omsorgsfulla och exempelrika undersökning och sin övertygande diskussion utgör McKittericks verk ett svåromkullrunkeligt argument som fortsatt bok- och medievetenskap knappast kan ignorera. Hans sunda empiriska grund och nyktra slutsatser är rentav ett utropstecken i modern historisk bibliografi, som får oss att bättre förstå den tryckta bokens historia och natur, liksom de mekanismer som villkorar hur medietyper och bokformer förhåller sig till varandra. Läsarforskning, textteori, litteratursociologi och biblioteksvetenskap har här en hel del att hämta. Inte minst kan McKitterick sträcka fram en hjälpande hand till den unga överhettade medieteori som ofta förleds till en förenklad och teleologiserande beskrivning av det medium - den tryckta boken – den använder som antipod mot digitala textbärare, och som tenderar att karakterisera medieövergångar som revolution och ersättning, när samexistens och komplettering vore lämpligare termer. Nya tekniker för mångfaldigande av text är både innovativa och konservativa i förhållande till äldre tekniker. Vår tids relation mellan tryckt och elektronisk text utgör lika litet ett undantag som den mellan handskriven och tryckt.

Version mounted on the web in October 2005
URL: http://www.adm.hb.se/personal/mad/mckitt.htm

Back to Mats Dahlström's list of publications