Trycket från trycket

Denna text utgör underlag för ett anförande hållet under "Bok och skärm", en NNE-konferens 20-22 oktober 2000 i den norska vetenskapsakademin i Oslo, och planeras ingå i en tryckt volym med de samlade anförandena någon gång under 2001.
OBS!Nedanstående utgör en preliminär prepublicering, och kan komma att bli föremål för revisioner under hösten 2000. Det ges heller ingen garanti för att texten blir den identiska när den väl trycks. Eventuella refereringar bör därför antingen iaktta och ge uttryck för denna reservation, eller vänta till den slutliga under 2001 tryckta versionen. Ett tack går till Jon Gunnar Jörgensen och de andra redaktörerna av den planerade tryckta antologin för tillståndet att förpublicera denna text elektroniskt.

Årets konferenstema, Bok och skärm, handlar om relationen mellan tryckkultur och digital textrepresentation. Det finns några vetenskaps- och praktikerfält i det historiska gränslandet mellan medietyper: litteratursociologi, bokhistoria och medievetenskap samt filologi, textkritik och bibliografi. Man kunde, också utanför NNE, önska sig ett livligare samtal dels internt mellan dessa fält, dels och framför allt externt mellan dessa och andra discipliner. I den till synes eviga debatten om bokens framtid och digitaliseringens konsekvenser ser man alltför sällan inlägg från representanter för de ovan angivna fälten, vilket är synd. De har ändå en viss vana vid medieövergångar. För dem är det upptrampade, aldrig helt igenvuxna stigar. De har stött på mediekollisioner tidigare. För digitalisering handlar inte bara om mörka hot eller ljusa möjligheter utan också om just kollisioner - giftermål och krascher - mellan medier och deras respektive strukturer.

I det sammanhanget är editionen ¹ dubbelt intressant som studieobjekt: både som textuellt och som (meta)medialt verktyg. Editionen, med sitt komplexa nätverk av sammanflätad text, utgör onekligen en av tryckkulturens mer imponerande verktyg ². Varje editionstyp innehåller ett särskilt urval text från olika stadier i verkets mediella historia. Om text är editionens kött, är det abstrakta, kritiskt ederade verket den ande som håller editionen samman, uttryckt i en viss dokumentarkitektur. Såsom metatextuellt fenomen - med sitt stemma, sina apparater, index och noter - kan editionen visa sig vara ett fruktbart studium för insikter i vilka mekanismer som är verksamma vid övergångar från ett medium till ett annat. I sin strävan att gestalta rymden av relationer i ett verk, påminner den kritiska utgåvan om kartografins dilemma: att på en tvådimensionell och synkron yta försöka representera tredimensionell och diakron rymd. Den försöker att, med McGanns ord, "deploy a book form to study another book form" ³.
Dessutom ger digitala medier oss nu en anledning att stanna upp och se tillbaka på tryckkulturen med nya ögon ⁴. Själva ederingen i sig innebär ju att överföra ett verk mellan medier, bärare och generationer av läsare och studenter. Ankomsten av nya medietyper ger tillfälle till omprövning av utgivningskonstens fundamenta: Vad är egentligen vetenskaplig edering? Vilka är dess syften och målgrupper? Vilka typer av verk blir föremål för edering och när i deras livscykel anses de mogna för detta ⁵? Hurdan är utgåvans egen livscykel? Vilka metoder och verktyg använder vi bäst för att gestalta dessa verk, och hur har hittillsvarande medier fungerat som behållare för editionen?

Under mediehistoriska jämviktstillstånd, alltså stabila perioder av ett visst mediums hegemoni, senast den tryckta codexboken, har vi kanske svårare att ställa oss den typen av frågor. Frågan om vad ederingen egentligen innebär är t.ex. en nyttig påminnelse om hur vetenskaplig utgivning som praktik är ett sätt - bland många - att närma sig ett verk, en praktik privilegierad och väsentligen annorlunda än t.ex. linjär nöjesläsning. Hur vill vi egentligen att ederingsperspektivet skall slå igenom i det bärande dokumentet? Skall editionen vara ett hjälpmedel att se genom texten eller på texten, dvs hur bör den placera sig i spänningsfältet mellan Bolters och Grusins (1999) transparency och hypermediacy i sitt förhållande till det ederade verket? Medför digital hypermedial utgivning ett närmande till eller fjärmande från verket, jämfört med traditionella tryckutgåvor?

Att det fysiska medium som bär en text också påverkar textens framträdelseform, torde vara legio vid det här laget. Man kunde säga att det fysiska mediet i viss mening är en signifikant. Så i varje mediemiljö - oavsett om vi har att göra med tryckta eller digitala medier. Nu finns en föreställning att digitala texter på något sätt skulle vara objektiva, alltså immateriella spöken i cybermaskinerna och därför befriade från de kroppslighetens bojor som fjättrar tryckta texter. Men texter är inte att liknas vid det vin som intakt kan föras över från en flaska till en annan ⁶. Varje medium stipulerar sina villkor för textuell organisering och representation, och den text ⁷ som framträder i varje särskilt dokument är en kompromiss mellan det aktuella mediets (tillfälliga) produktionsvillkor, och de åtgärder som vidtagits av författaren eller den person som svarar för en digitalisering ⁸. I skarp kontrast till vinmetaforen uppvisar inte alls digitala texter någon avsaknad på fysisk materialitet. Snarare ställs vi där inför oerhört komplexa dokumenthanteringssystem och mängder av materiella bärare, mellan vilka de digitala texterna färdas millisekundsnabbt. Särskilda textuella drag i det aktuella verket som låter sig uttryckas i det nya mediet och dess notationssystem överlever ⁹, medan de andra betraktas som brus som stör de egentliga textsignalerna. Så vet vi har skett vid äldre medieövergångar ¹⁰, t.ex. från representation i bokrulle till codexform, och så sker förstås också nu ¹¹.

Därtill kommer förstås det gamla McLuhanska credot, att varje ny medieform simulerar de äldre genom att imitera dem, understundom faktiskt bortom det praktiskt berättigade ¹². Vid närmare betraktande av den första generationens elektroniska editioner vi hittills sett, inses snart i vilken utsträckning dessa snarast utgör ett slags digitala inkunabler. Över dem vilar ett tungt tryck från trycket: codexeditionens struktur och tryckkulturella värderingar är framträdande, det äldre mediets högre status är tydligt. Den tryckta utgåvan begränsas förstås av tryckmediets fysiska och ekonomiska lagar, vars omedelbara resultat som bekant är struktureringen runt en utsedd eller eklektiskt skapad full grundtext runt vilken de avvikande versionerna kretsar, vanligen visuellt åstadkommet genom att de förpassas från bokens upplysta dagsida ner till variantapparatens nattmörka katakomber, belägen längst ned på sidan eller längst bak i utgåvan. Att på detta sätt sätta munkavle på kakafonin av stridiga versionsviljor genom att, som Edward Vanhoutte uttrycker det ¹³, begrava dem på den labyrintiska apparatens kyrkogård, är förstås i tryckmediet ett nödvändigt värn mot kaos ¹⁴. Men är det också en strukturell nödvändighet i digital miljö? Hur länge är det rimligt att upprätthålla tryckkulturella principer i digitala editioner och arkiv, som exempelvis en huvudsakligen axial strukturering av materialet samt korandet av en grundtext med avvikande varianter i hierarkiskt underordnade paratexter? Man kan ifrågasätta bruket att i det digitala arkivet arbeta vidare med fot- eller slutnoter konstruerade enligt samma hierarkiska principer som i tryckta dokument ¹⁵.

Vi snuddade här vid frågan: om den tryckta editionen kan sägas vara huvudsakligen universionell, kan vi då i digitala medier hoppas på flerversionella, rentav universella arkiv? För att bättre kunna ta ställning till en sådan fråga, kan vi hastigt försöka ringa in en handfull egenskaper, där digitala medier erbjuder väsentligen andra villkor än tryckta medier.

Digitala texter är för det första inte fixerade till bestämda bärare och är därför något logiskt snarare än fysiskt definierat. De är härigenom transportabla mellan bärare, maskiner och format. De är i princip också befriade från rumsliga begränsningar: lagring och visning är åtskilda ¹⁶. De är slutligen betydligt mer kraftfulla än pappersburna texter när det gäller hastighet och sökbarhet. För det andra är digitala texter till synes dynamiska och föränderliga - ett kognitivt fenomen som egentligen grundas i den hastighet varmed dokumenten färdas mellan bärare. Vill vi i det här sammanhanget pröva den missbrukade termen interaktivitet, kan vi definiera detta som läsarens möjlighet att påverka produktionen av tecken som de visas på skärmen eller en utskrift. Med en viss input från läsaren, varierar dokumentets textuella output. För det tredje grundas all datorbaserad kommunikation - oavsett simulerad medieform - på den binära representationen av ettors och nollors lingua franca. Detta möjliggör - i ökad takt med den ökade kapaciteten i datorer och kablar - integrerad flermedialitet, hypermedialitet och exempelvis avancerad bildbehandling. En fjärde aspekt är förstås den radikalt förändrade logistiken i digital nätdistribution, en utveckling från "tryck först - distribuera sedan" till "distribuera först - tryck (kanske) sedan". Snarare än tryckkulturens fördefinierade massupplaga av identiska exemplar utmånglade till presumtiva köpare, vilar nätdistributionen på tillgängliggörandet av en fil eller en uppsättning filer, som den presumtiva läsaren själv svarar för att kopiera och distribuera hem till sin dator ¹⁷. För det femte erbjuder modern uppmärkningsteknik möjligheten att separat deklarera en texts innehåll från hur detta innehåll skall presenteras visuellt ¹⁸. Dessutom kan avsevärda mängder sökbar och varierbar metainformation skrivas in i särskilda lager och följa med dokumentet. Här vilar givetvis en editionsteoretiskt intressant möjlighet att förse ederat textuellt innehåll med flera möjliga lager med visuella koder, kommentarer, bibliografiska uppgifter eller annan metainformation, lager som användaren sedan kan välja utifrån särskilda behov och intressen. På detta sätt, och för det sjätte, karakteriseras de digitala dokumenten i en allt högre hastighet av fragmentisering i allt fler lager som tillsammans genererar det vi uppfattar som dokument och text (en utveckling som för det första påskyndas av t.ex. style sheets och XML och för det andra sedan länge är ett tekniskt faktum med Internets paketdistribution av filer) ¹⁹. Fragmentiseringen anknyter till föränderligheten, och pekar fram mot potentiellt kinetiska texter ²⁰, där visning är föränderlig och lagring är stabil. Från ett lager med uppmärkt text kan varierande framträdelseformer genereras. En med fragmentiseringen besläktad princip är slutligen hypertext. Det är inte alls en obekant storhet inom tryckta medier ²¹, men den förstärks väsentligen i digitala medier, och då i synnerhet inom nätdistribution, eftersom hypertextualitet är själva det centrala nervsystemet i webbens protokoll, HTTP. Hypertext är en strukturegenskap hos dokument (pappersburna eller elektroniska), som möjliggör flersekventiell ²² strukturering och läsning av text via uppstyckade dokumentlager och fragment. Fragmenten binds samman med hjälp av maskhålsliknande hyperlänkar eller fotnotssiffror, och kan emellanåt vara möjliga för användaren att blanda om.

Med dessa slutsatser i ryggen kan vi återgå till frågan om den digitala editionens strukturering, och huruvida den exempelvis bör gestalta verket som en fulltextversion eller flera. Svaret är (enkelt men trist): både och. Det beror på vad vi vill med utgåvan och vilket verk vi utgår från. Principiellt är det förstås alltid en god idé att låta varje edition bygga på de egenskaper, där det aktuella mediet äger mervärde ²³, och det digitala mediet äger onekligen fördelar i exempelvis omfattning, inklusivitet, flexibilitet och frihet från fysiska utrymmesbegränsningar.

Redan tidigt närdes därför visioner om att digitala editioner flexibelt skulle kunna presentera inte bara en, utan flera, eller rentav samtliga ett verks versioner i fulltext. Mer än så: ett digitalt arkiv skulle kunna inkorporera alla versioner dels på manuskriptstadiet som digitaliserade bilder, dels som transkriptioner, dels uppmärkta med olika tekniker. Alla dessa versioner länkas sedan till varandra, och så har vi ett hyperarkiv, med vars hjälp en användare kan vaska fram sin egen edition. Men det kommer mer: kanske skulle vi också kunna lägga in alla standardverk som skrivits om det ederade verket och dess författare, samt inkludera eller länka till ²⁴ all relevant litteratur som över huvud taget författats i ämnet? De flesta editioner, oavsett medium, innehåller en uppsättning sekundärtexter och verktyg. Poängen här är förstås att där den tryckta editionen är en fixerad mindre mängd, kan den digitala editionen vara en mindre fixerad mängd. I extrem förlängning väntar ett megalomaniskt allomfattande arkiv ²⁵, som skulle omintetgöra behovet av framtida editioner, eftersom varje sådan skulle vara en möjlig utprodukt från denna "omniedition".

Felsluten i sådana resonemang är huvudsakligen två: för det första att det skulle vara möjligt att uttrycka, samla in och digitalisera "allt" om en författare; för det andra att det skulle vara möjligt att åstadkomma "neutral" digitalisering, dvs digital text orörd av tid, sammanhang och mänsklig hand, när den i stället är ett tillfälligt resultat av subjektiva tolkningar utförda i ett visst syfte samt, som nämndes tidigare, är beroende av de verktyg och filter som använts, där bestämda val gjorts vid varje stadium av digitaliseringen. Att det ges naturliga gränser också för digitala arkiv står strax klart: den totalt öppna editionen har onekligen sina fiender. På rimlig nivå går det att åstadkomma mycket, som Wittgensteinarkivets flexibla visningstext eller Streuvelseditionens balans mellan fullversionering och översiktlig navigering visar ²⁶, och ett databasarkiv med varierande uppmärkningslager kan samtidigt generera olika utgivningsstrategier och -syften, däribland, om så önskas, en "frusen" tryckt pappersutgåva. Som Johan Svedjedal noterat ²⁷, blir den tryckta utgåvan i ett sådant perspektiv en potentiell utprodukt bland flera, snarare än den enda slutprodukten. Problem uppstår alltså när våra förhoppningar skenar iväg långt från de möjligheter som är grundade i digitala mediers realia. Att ur ett och samma uppmärkningsarkiv hoppas kunna generera sinsemellan olika editionstyper (läs-, student-, diplomatiska, variorum, moderniserade, genealogiska, multipla, eller kritiska utgåvor) riktade till väsentligen olika publiker är överidealistiskt ²⁸, åtminstone för exempelvis de antika verk där vi sitter med avskrifter många stadier och sekler bort från de försvunna arketyperna eller originalen. Kanske förbiser en sådan syn sambandet mellan en editions struktur och det särskilda ederade verkets stat och textläge, ett samband som alls inte upphävs i digital miljö. En edition kan syfta till att representera antingen ett särskilt, abstrakt verk, t.ex. Apulejus' Metamorfoser, via synoptiska eller kritiska editioner, eller ett särskilt dokumentexemplar, dvs en av de fysiska handskrifter som representerar Apulejus' Metamorfoser, via facsimilutgåvor och diplomatariska utgåvor. Härav följer väsentligen olika urval, teknik, granularitet och strukturering av textuellt material.

En kritisk edition kan i sig sägas verka i ett spänningsfält - från verket som uniformt och homogent till verket som multiformt, heterogent. Fastän den tryckta editionen alltså kan uppvisa några element från en multiform regim (såsom variantapparaten), må det ändå påstås, att den tryckta codexeditionen bäst stöder det uniforma verket ²⁹. Men härav följer inte att det omvänt skulle vara helt problemfritt att i ett digitalt arkiv släppa löss de multiforma krafterna på de uniformas bekostnad. En tidig myt ³⁰ i samband med flerversionella digitala verksarkiv var att de skulle leda till att utgivaren inte längre behövdes eller åtminstone skulle förlora sin allmakt: programmering, avancerade DBMS-system samt automatiserade verktyg för kollationering och stemmatik skulle kunna möjliggöra för användaren att själv skapa sina egna editioner. Men utgivarens kontroll, t.ex. betr. versionsval, måste inte vara av tyrannisk natur. Tvärtom riskerar gigantiska hypermediearkiv ³¹, liksom vilket tillräckligt stort hypertextuellt verk som helst, att kväva användaren med kognitivt overload. Om den tryckta editionen riskerar att gräva ner heterodoxa versioner i apparaternas labyrinter, hotar extrema hyperarkiv i stället att begrava användaren i potentiell virtualitet, om det inte tillräckligt löst problem kring navigering och användarvänlighet. En edition skall uppfylla två möjligen motstridiga krav: å ena sidan att via ett kompetent och ekonomiskt urval lotsa användaren genom sirensångerna ³², å andra sidan presentera textmaterialet med största möjliga bredd, och möjliggöra för användaren att vandra längs andra stigar och göra andra val än utgivaren gjort. Den tryckta editionen möter det första kravet väl, men har i praktiken lämnat det andra som ett ideal. Elektroniska editioner försöker tillfredsställa båda, men riskerar att uppfylla det andra kravet på bekostnad av det första. Dessutom vilar bakom också dessa idéer den ständiga illusionen om objektiv digitalisering. Scannade eller på andra sätt digitaliserade texter representerar alltid tolkningar, där bestämda val gjorts vid varje stadium av digitaliseringen.

Vi nämnde nyss hypertextualitet och det är givetvis the very pulse of the machine när det gäller digitala editioner, i synnerhet för webbdistribuerade sådana: om text är editionens kött och det abstrakta verket dess ande, är hypertext dess nervsynapser. Att hantera flera separata textsekvenser genom att förlägga dessa till olika hierarkiska nivåer i dokumentet och skapa länkar och relationer mellan dem är principiellt sett ett verktyg som alltid varit begagnat i vetenskapliga utgåvor. Kanske kan man rentav lite djärvt beteckna den självständiga, kritiska utgåvan som ett hyperverk i sig? Nu avser vi ju dock ofta den automatiserade hypertext som möjliggörs i digitala miljöer. Hypertextstrukturen kan vara i den ena extremen fixerad, och därmed starkt utgivarstyrd med litet eller inget manipulationsutrymme för användaren, den kan vara axial eller hierarkisk med varierande grad av användarpåverkan, eller den kan i den andra extremen vara ett komplext nät i databasform, där utgivarna snarast har tillhandahållit en uppsättning ingredienser som sedan användaren kan stuva om eller rentav utöka med egna bidrag ³³. Denna kurva beskriver olika grader av sekventialitet och komplexitet, samt en kontrollförskjutning från produktions- till konsumtionsledet. Balansgången mellan å ena sidan hög inklusivitet och hypertextualitet och å andra sidan överskådlighet och lätthanterlig navigering inuti de stora digitala arkiven är redan, och kommer alltmer att visa sig vara, svår att uppnå. Digital hypertextualitet erbjuder möjligheter för användare att exempelvis påverka ordningsföljden mellan ett dokuments olika fragment. Detta kan vara högintressant dels för editioner av verk där vi just är osäkra på den egentliga inbördes ordningen mellan bevarade fragment, vilket ibland kan vara fallet med antika verk och arkiv, dels för exempelvis brevutgåvor, där vi kan ha anledning att vilja ha tillgång till breven efter olika sorteringsprinciper. Ett omvänt problem medför en ogenomtänkt digitalisering som hypertextuellt sönderstyckar en tidigare i tryck sammanhållen text, varvid subtila samband mellan textdelar ³⁴ alltid riskerar att förloras.

En närliggande fråga gäller hypertextualiseringen av det ederade verkets text. Skall den digitala editionen av exempelvis Eliots The Waste Land realisera varje möjlig intertextuell antydan, låt oss säga de förmodade Danteanspelningarna, genom en direkt hyperlänk till texterna i det digitala Dantearkivet? Ett missbruk kan förstås leda till att utgivaren rätar ut verkets alla fertila frågetecken till sterila utropstecken, och därigenom gör verket "plattare". Vi använder hyperlänkning för att bland annat gestalta intertextuella relationer, men intertextualitet och digital hypertext är två rätt skilda fenomen. Intertextualitet handlar om implicit alluderande referens - på det betecknades nivå, hypertext är explicit sammanlänkande av dokumentpartier på det betecknandes nivå, och kan också användas för att uttrycka samband i en rent strukturell och innehållsligt insignifikant bemärkelse. Hyperlänken bör inte alltid användas med automatik för att uttrycka intertextuella samband. Framför allt finns risken att i digitala utgåveversioner av tidigare pappersburna texter bedrägligen sätta likhetstecken mellan de två. Omvänt kan också intertextuella samband dels uttryckas med hjälp av en mängd olika tekniker, varav hypertextualitet bara är ett, dels omfatta ett stort fält av varierande nyanser, såsom referenser av olika slag, allusioner, anspelningar, korsreferenser, fotnoteringar, litteraturreferenser m.m. Digital hypertext erbjuder en annan fenomenologi och ger än så länge inte alls en variationsrikedom som tillfredsställande kan användas för att täcka in intertextualitetens spännvidd, utan är tvärtom ett ganska trubbigt instrument ³⁵.

Knuten till de tidigare resonemangen om inklusivitet och editionens omfattning är frågan om dess medialitet, närmare bestämt förekomsten av flermedialitet och hypermedialitet. Som vi tidigare konstaterat, möjliggör digitala medier en sömlös blandning av olika medie- och kommunikationsformer, där tryckta utgåvor varit ganska begränsande, och därför kan vi nu föreställa oss utgåvor med avsevärd förekomst av bildelement, kanske också ljud och video. Ett pågående projekt som Blakearkivet pekar mot de storartade möjligheter som ryms med avancerad digital bildbehandling genom t.ex. indexering och sökning av bildelement ³⁶ - grafiska inslag är ju i Blakemanuskripten direkt betydelsebärande.

Men hur långt skall man möta kravet på flermediell förekomst i editionen - finns inte en risk att det görs i första hand för den tekniska möjlighetens skull? Ett återkommande argument när det gäller digital publicering generellt är att multimediala webbsidor skulle vara kvalitativt överlägsna dem som mer litar till exempelvis ren text, därför att den senare formen inte i tillräckligt stor utsträckning utnyttjar mediets möjligheter. Överdrivs det perspektivet riskerar man hamna i den naiva tron att ett maximalt nyttjande av ett mediums samtliga modaliteter är logiskt förbundet med "kvalitet". Kanske förfaller man rentav till blind teknoromantik. Den som exempelvis hävdar att en elektronisk utgåva måste dra nytta av mediets visuella och kanske audiella krafter, bör samtidigt kunna argumentera för att en tryckt codexedition är undermålig, som inte drar full nytta av pappersbokens alla grafiska möjligheter (kartor, diagram, illustrationer etc).

Men generellt är det, som sagt, en god idé att valet av medium för editioner utgå från respektive mediums kvaliteter och söka dra nytta av vad varje medium är "bra på". Tryckta medier och digitala medier stöder olika användningssätt i olika hög grad. Tveklöst är det exempelvis så, att de artefakter vi använder för läsning av text skiljer sig åt i funktion och möjlighet. Tryckta artefakter som pappersböcker är optimerade för linjär och långvarig läsning, där det rent operationella arbetet begränsar sig till linjär bläddring framåt i inlagans sidor, och där kommer elektroniska artefakter för läsning än så länge till korta. Datorskärmens yta är idag underlägsen bokuppslaget för textvisning: "att läsa Proust på en skärm är som att blicka ut över Normandie genom ett bombsikte", skriver Geoffrey Nunberg träffande ³⁹. Digitala verktyg är däremot ofta överlägsna sina tryckta anfäder när det gäller att arbeta med och bearbeta texter. De dokumenttyper som normalt involverar flera av de mer komplexa användningssätten är också de typer som tidigast och lämpligast erövrats av de digitala medierna: kataloger av olika slag, lexika, konkordanser, bibliografier, undervisningsmaterial och manualer. Där passar uppenbarligen pappersbokens struktur sämre för innehållet än exempelvis kompaktskivor ⁴⁰ eller nätdistribuerade databaser. Samtidigt skall sägas, att hela detta resonemang illustrerar en svårighet med konferensens tema, Bok och skärm. Vi konstaterade ovan att det nu med digitala medier föreligger en viktig skillnad mellan texten som binärt lagrad och texten som visad, dvs som den framträder på en skärm eller en utskrift. Detta kan också uttryckas som att vi i digital miljö lagrar respektive läser texter med olika artefakter och verktyg (t.ex. disketter och filer respektive skärm), medan vi i tryckkulturen använt ett och samma föremål - den tryckta boken - för att lagra och att betrakta text. En rubrik som Bok och skärm jämför sålunda ett lagrings- och visningsföremål med enbart ett visningsföremål, vilket riskerar förskjuta perspektivet till pappersbokens fördel.

I enlighet med de digitala kvaliteter vi nämnde inledningsvis, kan vi alltså se vad respektive editionsmedium kan tänkas stödja väl och mindre väl. Där den digitala editionen sålunda stödjer instabilitet och föränderlighet, står den tryckta editionen för ett värde av stabilitet ⁴¹ och oföränderlighet uttryckt i bl.a. auktoritet. Där digital text ger ett sken av spöklik immaterialitet, skapar den tryckta boken en känsla av fysisk, taktil närvaro. Pappersbokens utsträckning i rummet är dessutom logiskt kopplad till den lästa textens omfattning, men detta samband upphör i digital miljö. Vi tycks också läsa digital text indirekt, via en mängd filtrerande lager och programvaruverktyg, medan vi skulle ha en mer omedelbar ingång till den tryckta texten ⁴². I valet mellan bok och skärm som vår kontaktyta med editioner, bör vi därför utgå från hur vi vill interagera med texterna, och därifrån göra medieval. Men det är ännu en lång väg att gå till denna mediemognad. Jag nämnde tidigare hur det över de elektroniska utgåvorna tycks vila ett "tryck" från tryckkulturen ⁴³ - något som förstås ställs på sin spets i bruket att digitalisera och nätdistribuera äldre, tryckta kritiska utgåvor ⁴⁴. Är det intressant och motiverar det kostnaden? Svaret blir också här beroende av hur vi investerat våra värderingar: dvs sådant bruk kan motiveras, om man värdesätter en eller flera av det digitala mediets egenskaper såsom distributionsmöjligheter och tillgänglighet (kanske är utgåvan svår att få tag på, dyr, eller rentav slutsåld och helt utgången) samt sökbarhet (där den digitaliserade utgåvan förmodligen erbjuder väsentligen bättre villkor) ⁴⁵. Men hur pass mycket bör en sådan digitalisering bevara pappersutgåvans anatomi? Vi bör trots allt försöka fokusera de mervärden respektive medium ger. Kanske visar det sig också, att vi vill dra nytta av respektive mediums förtjänster, och föredrar då en arbetsdelning, där de två medierna får komplettera varandra? Flera andra områden av elektronisk publicering uppvisar sådana tendenser - en pappersutgåva för linjär läsning och en kompletterande webbplats eller kompaktskiva för arbete med texten, t.ex. scannade manuskriptbilder, databaser, digitala verktyg och diskussionsforum.

Förmodligen kan detta kompletteringsperspektiv vara en förnuftig strategi också generellt i digitala utgåvors sammanhang. Jag tror man begår ett misstag i att se digitaliserade vittnen, t.ex. scannade handskrifter, som ersättare för originalmaterialet och som möjliga verktyg i framställandet av nya högkvalitativa editioner ⁴⁶. Digitaliseringen genererar ett nytt dokument i sig, med status av derivat skuggbild till en idealbild av det analoga originalet ⁴⁷. Den som endast utgår från detta material blir beroende av de tekniker, verktyg, standarder och framför allt de vägval som företagits under digitaliseringsprocessen.

En sista konflikt gäller den mellan ett kortsiktigt och ett långsiktigt tidsperspektiv i planeringen av digitala editioner och arkiv, där det gäller att finna en jämvikt mellan utgivarens ambitioner och teknikens nuvarande begränsningar ⁴⁸, dvs en konflikt mellan vad vi har och vad vi egentligen skulle vilja ha. Det varierande perspektivet påverkar vad som ingår i editionen och hur detta struktureras och distribueras. I ett långsiktigt perspektiv talar t.ex. mycket till förmån för nätdistribution, i synnerhet för mångåriga utgivningsprojekt med ett förmodat stort behov av framtida uppdateringar, ändringar och tillägg. Nätdistribution kan dessutom ses som ett förståndigt val i ljuset av hur osäker nuvarande teknik (alltid) är. Långsiktiga värden ligger i flexibel strukturering, rikliga bibliografiska uppgifter och annan metainformation ⁴⁹. Layout, formgivningsaspekter, estetik och visuell framtoning i särskilda programvaru- och uppmärkningstekniska miljöer kan premieras på kort sikt, medan värdet av detta avtar i förhållande till en ökad risk att den avsedda estetiken inte skall slå igenom pga förändrade produktions- och distributionstekniker. I ljuset av bristande standarder, felande utvärderingar och användarundersökningar ⁵⁰, utebliven finansiering och osäker teknik, hur mobiliserar man kraft, resurser, idéer och pengar att bygga kostsamma, öppna nätutgåvor som är läsbara och användbara också om flera år? Vad är egentligen gångbart om 10 år på webben, som ju helt ömsar skinn med cykler på några få år, och där endast namnet "webben" står sig intakt mellan cyklerna? Inte undra på, därför, att vi ser många ideella eller enskilda och isolerade respektive illa finansierade satsningar. Många projekt har drag av prototyp, projekt, skelett, piloter eller tillfälliga klang- och jubelföreställningar från arkiv och bibliotek för att dra nyttan av tillfällig hype och rentav attrahera anslag till verksamheten. Risken är förstås stor att aktörerna uppfinner var sitt hjul, samt att projekt inte tillräckligt planerats utifrån en balans mellan teknisk sofistikation och forskares faktiska kompetens ⁵¹. Samordningsvinster finns att hämta i ökat samtal och samarbete mellan forskare, förlag och utgivningsprojekt. Problem kring exempelvis autenticitet, underhåll och - inte minst - långsiktigt bevarande av det digitala materialet visar att det i planeringen också behövs en nära koppling till stora institutioner med kulturarvsansvar: arkiv och bibliotek på nationell nivå. Vi behöver fler möten mellan forskarens spetsfokus på det speciella projektet och bibliotekens mer generella perspektiv på det dokumentvetenskapliga. Dagar som dessa i Oslo ger gott hopp om sådana möten.

Noter

2. McGann kallar elegant den kritiska editionen "one of the most sociohistorically self-conscious of texts" (1991, s. 121).

4. Fenomen som elektronisk uppmärkning, skapandet av grammatikor för märkspråk, och tekniker för digitalisering av tryckt text tvingar oss att försöka enas om och explicit formulera våra uppfattningar om vad som s.a.s. konstituerar codexböckers fysiska anatomi samt textuella verks abstrakta struktur. Detta är förmodligen ett svårare arbete än kanske först inses.

5. En fortsatt begränsning inom ederingen till litterära verk, behöver inte åtföljas av en motsvarande mediebegränsning. Förr eller senare blir det aktuellt med en kritisk edition av ett ursprungligen elektroniskt publicerat verk - hur utformar vi en kritisk utgåva av t.ex. Michael Joyces hyperroman afternoon: a story (1987)? En föraning om problematiken antyds av Hohms elektroniska nyutgåva av poeten bp Nichols postumt publicerade First Screening (kinetiska poem ursprungligen skapade i BASIC) (Nichols, 1993 ; fallet diskuteras hastigt i Kendall, 1998).

7. I synnerhet om textbegreppet utsträcks till att, med den svenske bibliografen DuRietz' termer (DuRietz, 1999) omfatta inte bara idealtext utan också dokumentets naturaltext och rentav materialtext. Utgivaren av ett litterärt verk eftersträvar att återge dess idealtext(er) snarare än naturaltext(er), trots att de senare mycket väl kan vara betydelsebärande. Naturaltext och materialtext utsätts för högre grad av påverkan än idealtexten när ett verk överförs mellan framträdelseformer i olika bärande medier.

8. Analogt är synsättet att ingen text är fri från uppmärkning, framträdande hos t.ex. Sperberg-McQueen (1991) eller McGann (1991).

9. David Levy (2000, s. 26) noterar den påverkan varje överföring har på en dokumenttext, men slår också en brygga över till den gryende dokumentsociologin: "Differences will always be introduced in copying; the trick is to regulate the process sufficiently so that the resulting differences are of little or no consequence and that the properties of greatest consequence are shared. Determinations of which properties matter are made in the context of purpose and use." (ibid., min kursivering)

10. Läckra mediehistoriska paralleller har ju givits av t.ex. Claus Huitfeldt (1999), som också pekar vidare till Sinding-Larsen, 1988.

11. Därför behöver inte mediakonservatism nödvändigtvis vara av irrationellt fetischistisk natur, utan kan också vara rotad i en i sig berättigad önskan att behålla ett bekant brus framför ett obekant: "We need to acknowledge that the defense of any older communication system may be grounded in a not necessarily illogical desire to hold on to the noise we have in favor of the noise we may get" (Levinson, 1997, s. 52 f.).

12. Som bekant fanns också element i inkunabeln som enbart syftade till att imitera den förnämare handskriftens skrivarpraktik. Problematiken i studiet av sådana fenomen antyds dock av Margaret Smith (1994).

13. "The apparatus eventually becomes a mere cemetery of variants" (Vanhoutte, 1999, s. 202).

14. Flera antika verk, med sina förlorade original och avsevärda versionsrikedom, återges av den tryckta kritiska editionens boksida rentav bedrägligen som stabila och fixerade. Här hjälper mediet till att skapa illusionen av harmoniskt kosmos ur ett disharmoniskt kaos.

15. Tryckkulturens relativt primitiva notsystem med i princip en brödtextsekvens och en underordnad fotnotstextsekvens skulle då kunna lämna plats för en mer finfördelad differentiering mellan olika typer av noter.

16. Härav ett nytt behov (se t.ex. Ryan, 1999, s. 97) att skilja mellan texten som lagrad och texten som visad, ett betydligt mer pragmatiskt motiverat perspektiv i digital kultur än i tryckkultur, där de två textfaserna sammanfaller.

17. En naturlig fördel av distributionssystemet är förstås den via nätdistribuerade digitaliseringar kraftigt ökade tillgängligheten av t.ex. tidigare svåråtkomliga handskrifter. Liksom emellertid alla mynt har två sidor, påpekar Robinson & Taylor (1998, s. 283 f.) med glimten i ögat: "Earlier we cited as an immense advantage the ability of The Wife of Bath's Prologue on CD-ROM to provide on a desktop what scholars previously had to travel around the world to find. But scholars like traveling around the world."

18. Utmärkta introduktioner till uppmärkningens historia och filosofi ges av Renear (1997) respektive Huitfeldt (1999).

19. Med detta sker en historiskt avgörande uppstyckning av dokument, en decentralisering. Med ett ökänt ord: en dekonstruktion, men denna gång handlar det inte om en abstrakt dekonstruktion av innebörden i verk, utan en bokstavlig, konkret dekonstruktion av det textuella uttrycket i fysiska dokument.

21. Här går fortfarande en skiljelinje i hypertextteori. Landow (1997) villkorar hypertext till digitala medier, vilket varken Aarseth (1997), Pang (1998), eller Svedjedal (2000, p. 56) gör.

22. Sekventialitet är serien av medialt strukturerade textfragment, och är frukten av att författarens avsedda linearitet parats med mediets produktionsvillkor. Till följd av att tryckmediet är statiskt, är den tryckta boken oftast fixerat monosekventiell, medan digitala medier underlättar påverkbar sekventialitet. Detta är ett normaltillstånd, men inget absolut fixerat. En bok kan ryckas sönder i ryggen och falla ut i en massa lösblad som förstås i teorin kan läsas i den ordning en läsare eventuellt behagar. Men somliga böcker, t.ex. experimentromaner och kokböcker, har också tryckts avsiktligt på det sättet.

23. McGann poängterar starkt behovet av ett mervärde hos digitala verktyg: "Why take up with uncertain and unstable instruments (computer hardware and software) when the ones we have work so well? The only sensible answer to that question is that one shouldn't, unless the potential benefits to be gained are so great that the effort is justified ..." (McGann, 1998).

24. Denna vision kan ensam sväva i fara med en gryende personalisering av utbudet på Internet, där, beroende på varje individs betalningsförmåga, abonnemang, institutionstillhörighet etc, den enes Internet är något annat än den andres.

25. Shakespearespecialisten Marder tänkte sig exempelvis att "everything necessary" skulle arkiveras i "a constantly updated Shakespeare data bank," där man kunde ha "all the relevant information (...) retrievable on command", vilket leder till en "universal, up-to-date, constantly improving, eclectic "edition" of Shakespeare" (Marder, 1982, s. 29, citerad av Siemens, 1998, n. 33). Marder hoppas på "a project to computerize all that is known about Shakespeare's life, times, and work ..." (ibid.) [min kursiv.]. Siemens (1998, § 12) instämmer: "we might conceive of a hypertextual edition that includes nearly everything of value relating specifically to Shakespeare".

26. Se Wittgenstein, 1998 samt Streuvels, 2000. Fenomenen kommenteras hos Ore (1999) respektive Vanhoutte (1999).

27. ”I framtiden kan boken bli en utprodukt snarare än en slutprodukt” (Svedjedal, 1997, s. 344).

28. Svårigheterna illustreras av den senaste elektroniska utgåvan av Piers Plowman (Langland, 2000). Kanske är det orealistiskt att ett och samma digitaliserade material i ett arkiv skall kunna vara primärstudium för t.ex. både forskare och grundstudenter samtidigt? Robinson & Taylor (1998, s. 282) ställer frågan "... whether electronic products might have the capacity to span a greater range of potential users than printed books, providing something for different types of end-user without compromising the sophistication of any one of its uses."

29. Nowviskie fångar det koncist: "In the codex form, a scholarly edition contains an editorial essay, which makes an argument about a text or set of texts, and is then followed by an arranged document that constitutes a frozen version of that argument. Let me make this clear: the text of a scholarly edition is an embodied argument being made by the text's editor" (Nowviskie, 2000 - min kursiv.). Det ederade verket är i en tryckt utgåva fixerat också i en annan bemärkelse: codexeditionen strävar efter att i ett fruset snapshot återge verket som det råkade se ut vid ett visst givet stadium i dess levnadshistoria. Detta stadium är normalt ett av tre: verket i dess initiala författarversion, dvs som manuskript, verket som det såg ut när det först publicerades och mottogs av en publik, samt verket i dess slutliga av författaren godkända version. Mellan dessa tre pendlar variablerna romanticism, reception och sociologi, eller annorlunda uttryckt: verket som auktoriell, konsumtionell eller kollaborativ produkt. Här föreligger alltså en viss variationsrikedom, men poängen i mitt resonemang är att varje tryckt utgåva i sig måste välja endera av stadierna.

30. Antyds av t.ex. Ross (1996), och O'Donnells perspektiv är tydligt: "If editors can be reduced to a set of programming instructions, then it ought to be possible, in an electronic edition, to automate the manipulations necessary to produce various kinds of critical texts" (O'Donnell, 1998).

31. Se exempelvis kompaktskiveutgåvan av Chaucer (1996) eller det nu sjösatta hypermediearkivet över Rossettis verk (Rossetti, 2000).

32. Dokumentsociologi (praktiserad av t.ex. Levy 2000) betraktar dokument som surrogat för människor. Om editionen är ett surrogat för en utgivare och dennes argumentation, kan då denna argumentation ersättas av omfattande flerversionella arkiv eller av en utgivares "Ariadnetrådar" som genomborrar arkivet och som användaren kan välja att följa?

33. Så är det exempelvis tänkt att kollaborativa digitala arkiv som The Vergil Project skall fungera.

35. Det råder f.n. viss osäkerhet hur visuell retorik skall begagnas för att markera utgivarens närvaro och hur element specifika för digitala medier kan användas typografiskt för att lyfta fram skillnader mellan textuella segment. Exempelvis prövar The Internet Shakespeare Editions olika lösningar för hyperlänkar med olika grader av destinationsstatus - fotnoter i pop-up-fönster, interna länkar i samma fönster, externa länkar som generar ett nytt fönster. Dessa tre korsreferenser markeras inaktiverade med olika färger. Ett annat exempel för att markera utgivarens påtagliga närvaro är olika färger för att markera segment där, som utgivaren förmodar, textens mening eller status varierar. Det är givetvis en svår gränsdragning hur långt utgivaren skall gå i att markera sin åverkan på det textuella uttrycket i editionen - oavsett aktuellt medium. Det gäller att utgivaren, med Gumbrechts ord (Gumbrecht 1998), väl känner sina roller och agerar med takt och känsla.

36. Blakearkivets satsning till trots är ändå de flesta digitala utgåvor med omfattande bildmaterial i grunden textdominerade. Grafiska handskriftselement lyfts mer fram som pittoreska exempel och riskerar ofta bli, jämte ljud och video, editionernas "bells and whistles" mer än något kraftfullt forskningsverktyg.

39. Nunberg, 1998, s. 272. Samtidigt bör vi ge jämförda medier de historiska proportioner de förtjänar. I den här typen av resonemang jämförs ofta en estetiskt idylliserad codexbok med vår nuvarande generation av svårt primitiva skärmar.

40. Termen kompaktskiva används här för att täcka hela mängden av CD-typer, minidiskar samt DVD-skivor.

41. Skulle stabilitet vara det viktigaste kriteriet vi ställer på en edition, bör tryckt papper sålunda vara en god kandidat till lämplig textbärare. För arkiv som i stället värdesätter (möjligheten till) föränderlighet och instabilitet högre, rimmar å andra sidan det digitala mediet bättre. På det där ganska grunda sättet kan man resonera. Vi måste förstås samtidigt påminna oss just hur relativ all sådan stabilitet är. Allt textbärande material (sten, trä, tyg, cellulosa, plast eller kisel) vittrar med tiden.

42. Detta är förstås en sanning med modifikation. Läsningen av också en tryckt edition är avhängig sin "programvara" i form av litterär kompetens. Det finns en rad komplexa verktyg, t.ex. stemmat och en kritiska apparaten, som tillkommit huvudsakligen p.g.a. det tryckta mediets natur, och som kan ta ansenlig tid att lära sig bemästra.

43. Men också publiceringen med en kompaktskivas plattformsberoende programvaror och verktyg eller Internets öppna protokoll och miljöer skapar med sina särskilda arkitekturer ett speciellt tryck som editionen aldrig kan frigöra sig från.

44. Se exempelvis den digitala versionen av O'Donnells utgåva av Augustinus' Confessiones, 2000.

45. Man bör heller inte underskatta kraften i hederlig simpel digital text i sig. Potter (1998) skriver exempelvis om pågående digitala utgåvor: "(...) the limitations of the current state of the media--that many editions (...) are, in fact, performing no service that an adequate paper edition could not perform as readily." Men redan det faktum att texter är digitaliserade gör väsentlig skillnad i sig - och det till följd av mediets egenskaper av t.ex. sökbarhet, flexibilitet, föränderlighet och uppmärkning.

46. Ett perspektiv som anas i påståenden att ett digitalt hyperarkiv ”potentially holds within it several critical editions”, vilket Sutherland (1996, s. 15) framför. Snarare tycks i stort sett varje edition i sig kräva antingen helt nya programvaror eller att existerande skräddarsys om och anpassas.

47. Leder digitalisering och kvaliteten på bildfilerna till att originaldokumenten efterfrågas mindre eller mer? Bibliotek och arkiv ger här dubbla budskap och vankelmod, se Robinson & Taylor, 1998, s. 278.

49. Det finns ett intressant spel mellan teknisk plattform, variabilitet och bibliografisk mångfald. Wallberg, 2000 speglar detta spel i två stora nordiska digitala utgivningsprojekt och försöker samtidigt blottlägga några av de värderingsgrunder som kan döljas i särskilda uppmärkningstekniker för utgivningsprojekt.

51. Det finns en accelererande klyfta mellan tekniska möjligheter och faktisk användning: "It is this fact that has caused the failure of so many publishing projects which have invested too heavily in technology, mistakenly assuming there to be a market on a sufficient scale. But markets develop relatively slowly, especially in academic publishing" (Robinson & Taylor, 1998, s. 283).

Referenser

Aarseth, Espen, Cybertext: Perspectives on Ergodic Literature. Baltimore: Johns Hopkins Univ. Press, 1997.

Augustinus, Aurelius, Confessiones. Ed. James J. O'Donnell. Digital utg. [Datafiler]. 2000.
URL: http://www.stoa.org/hippo (orig.: Oxford: Clarendon, 1992)

Blake, William, The William Blake Archive. Ed. Morris Eaves et al. Charlottesville, Univ. of Virginia.
URL: http://www.iath.virginia.edu/blake (orig.: Oxford: Clarendon, 1992)

Bolter, Jay David & Richard Grusin, Remediation : Understanding New Media. Cambridge, Mass.: MIT Press, 1999.

Chaucer, Geoffrey, The Wife of Bath's Prologue. Ed. Peter Robinson. Cambridge: Cambridge UP (The Canterbury Tales Project), 1996. (CD-ROM edition).

DuRietz, Rolf E., Den tryckta skriften. Termer och begrepp : grunderna till bibliografin för biblioteken och antikvariaten, för bibliografer och textutgivare, för bokhistoriker och boksamlare. Uppsala: Dahlia Books, 1999.

Gumbrecht, Hans Ulrich, "Play Your Roles Tactfully! : About the Pragmatics of Text-Editing, the Desire for Identification, and the Resistance to Theory". I: Glenn Most (ed.), Editing Texts = Texte edieren. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht, 1998. S. 237-250.

Huitfeldt, Claus, "Tekstkoding og tekststrukturer". I: Espen Aarseth (red.), Datahåndbok for humanister. Oslo: Ad Notam, Gyldendal, 1999. S. 123-146.

Landow, George P., Hypertext 2.0 : The Convergence of Contemporary Critical Theory and Technology. 2nd rev. ed. Baltimore: Johns Hopkins Univ. Press, 1997.

Langland, William, The Piers Plowman Electronic Archive, Vol. 1: Corpus Christi College, Oxford MS 201 (F). Robert Adams et al. (eds.). [Datafiler]. Series: The Society for Early English and Norse Electronic Texts; Series A, 1. Ann Arbor: University of Michigan Press, 2000. (CD-ROM).

Levinson, Paul, The Soft Edge : a Natural History and Future of the Information Revolution. London: Routledge, 1997.

Levy, David M., "Where's Waldo? : Reflections on Copies and Authenticity in a Digital Environment". In: Authenticity in a Digital Environment. Washington , D.C.: Council on Library & Information Resources, 2000. S. 24-31.
URL: http://www.clir.org/pubs/reports/pub92/pub92.pdf

Marder, Louis, "Thoughts on a 'Definitive' Edition of Shakespeare: Is it Possible?" The Shakespeare Newsletter 32 (1982) : 27, 29.

McGann, Jerome J., The Textual Condition. Princeton, N.J. : Princeton Univ. Press, 1991.

McGann, Jerome J., "The Rationale of Hypertext". In: Kathryn Sutherland (ed.), Electronic Text : Investigations in Method and Theory. Oxford: Clarendon, 1997. S. 19-46. Preprintversion på:
URL: http://jefferson.village.virginia.edu/public/jjm2f/rationale.html

Nichols, bp, First Screening. Ed. J.B. Hohm. Red Deer College Press, 1993. 1 diskette.

Nunberg, Geoffrey, "Böckernas plats i den elektroniska reproduktionens tidsålder". I: Margareta Björkman (red.), Böcker och bibliotek : bokhistoriska texter. Lund: Studentlitteratur, 1998. S. 266-294.

Ore, Espen, "Elektronisk publisering: forskjellige utgaveformer og forholdet til grunntekst(er) og endelig(e) tekst(er)". I: Lars Burman och Barbro Ståhle Sjönell (red.), Vid texternas vägskäl : textkritiska uppsatser. Bidrag till en konferens anordnad av Nordiskt nätverk för Editionsfilologer 16-18 oktober 1998. Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet, 1999. (Nordiskt Nätverk för Editionsfilologer. Skrifter : 1). S. 138-144.

Peurell, Erik, Users and Producers On Line : Producing, Marketing and Reading Swedish Literature Using Digital Technology. Stockholm: KB, 2000. (Acta Bibliothecae Regiae Stockholmiensis ; 64).

Raymond, D.R. & F.W.Tompa, "Hypertext and the Oxford English Dictionary". Communications of the ACM. Vol. 31 (1988) : 7, s. 871-879.

Renear, Allen, "Three (Meta)Theories of Textuality". I: Kathryn Sutherland (ed.), Electronic Text : Investigations in Method and Theory. Oxford: Clarendon, 1997. S. 107-126.

Robinson, Peter & Taylor, Kevin, ”Publishing an Electronic Textual Edition : the Case of The Wife of Bath's Prologue on CD-ROM”. Computers and the Humanities. Vol. 32 (1998) : 4, s. 271-284

Ross, Charles L., "The Electronic Text and the Death of the Critical Edition". I: Richard Finneran (ed.), The Literary Text in the Digital Age. Ann Arbor: Univ. of Michigan Press, 1996. S. 225-231.

Ryan, Marie-Laure, "Cyberspace, Virtuality, and the Text". I: Marie-Laure Ryan (ed.), Cyberspace Textuality : Computer Technology and Literary Theory. Bloomington and Indianapolis : Indiana UP, 1999. S. 78-107.

Shakespeare, William, Internet Shakespeare Editions. Ed. Michael Best. Victoria, B.C., Department of English, University of Victoria. [1996- .]
URL: http://web.uvic.ca/shakespeare

Siemens, Raymond G., "Disparate Structures, Electronic and Otherwise : Conceptions of Textual Organisation in the Electronic Medium, with Reference to Editions of Shakespeare and the Internet". I: Michael Best (ed.): The Internet Shakespeare : Opportunities in a New Medium (Early Modern Literary Studies 3.3 / Special Issue Series 2 [1998]).
URL: http://purl.oclc.org/emls/03-3/siemshak.html

Sinding-Larsen, Henrik, "Notation and Music : the History of a Tool of Description and Its Domain to be Described". I: Henrik Sinding-Larsen (ed.), Artificial Intelligence and Language. Oslo: Tano, 1988. S. 90-114.

Smith, Margaret, "The Design Relationship between the Manuscript and the Incunable". I: Robin Myers & Michael Harris (eds), The Millennium of the Book. Winchester and New Castle, Delaware: St Paul's Bibliographies and Oak Knoll, 1994. S. 23-43.

Sperberg-McQueen, C.M., ”Text in the Electronic Age : Textual Study and Text Encoding, with Examples from Medieval Texts”. Literary and Linguistic Computing. Vol. 6 (1991) : 1, s. 34-46

Streuvels, Stijn, De Teleurgang Van Den Waterhoek. Elektronisch-kritische editie. Ed. Marcel De Smedt & Edward Vanhoutte. Gent: KANTL / Amsterdam: AUP, 2000. (CD-ROM edition).

Sutherland, Kathryn, "Looking and Knowing : Textual Encounters of a Postponed Kind". I: Warren Chernaik, Marilyn Deegan & Andrew Gibson (eds.), Beyond the Book : Theory, Culture, and the Politics of Cyberspace. Oxford: Oxford Univ., Office for Humanities Communication, 1996. S. 11-22.

Svedjedal, Johan, "Internet och den litterära processen : digitala hypertexter på Internet - exemplet Almqvist." I: Boken i tiden. Betänkande från utredningen om boken och kulturtidskriften (SOU 1997:141). Stockholm, 1997. S. 337-351. Även tillgänglig online på:
URL: http://www.regeringen.se/info_rosenbad/departement/kultur/sou97141/

Svedjedal, Johan, The Literary Web : Literature and Publishing in the Age of Digital Production. A Study in the Sociology of Literature. Stockholm: KB, 2000. (Acta Bibliothecae Regiae Stockholmiensis ; 62) (Skrifter utgivna av Avd. för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala ; 42)

Tanselle, G. Thomas, Literature and Artifacts. Charlottesville: The Bibliographical Society of the University of Virginia, 1998.

Wallberg, Charlotte, Uppmärkning av skönlitterära verk : en jämförelse mellan användningen av Text Encoding Initiative och Hypertext Markup Language. Borås : BHS, 2000. (MLIS Thesis Series, 2000:35)

Vanhoutte, Edward, “Where is the editor? : Resistance in the creation of an electronic critical edition”. Human IT. Vol. 3 (1999) : 1, s. 197-214. Även tillgänglig online på:
URL: http://www.hb.se/bhs/ith/1-99/

Van Hulle, Dirk, ”Authenticity or Hyperreality in Hypertext Editions : Notes Toward a Searchable 'Recherche'”. Human IT. Vol. 3 (1999) : 1, s. 227-244. Även tillgänglig online på:
URL: http://www.hb.se/bhs/ith/1-99/

Vergilius Maro, Publius, The Vergil Project : Resources for Students, Teachers, and Readers of Vergil. Ed. Joseph Farrell et al. Philadelphia: Univ. of Pennsylvania, 1995- .
URL: http://vergil.classics.upenn.edu/

Wittgenstein, Ludwig, Wittgenstein's Nachlaß : The Bergen Electronic Edition. Oxford: Oxford UP, 1998- . (CD-ROM edition).

Trycket från trycket : fixerade, mindre editioner eller mindre fixerade arkiv?
- prepublicerad, preliminär version av bidraget med samma namn i den planerade konferensvolymen från "Bok och skärm", en NNE-konferens 20-22 oktober 2000 i den norska vetenskapsakademin i Oslo.

HTML av författaren och Arachnophilia, oktober 2000.
URL: http://www.adm.hb.se/personal/mad/nne00.htm

Åter till Mats Dahlströms "Skrivet och sagt"

Trycket från trycket

Fixerade, mindre editioner eller mindre fixerade arkiv?

Mats Dahlström

Noter

Referenser