Mats Dahlström HT 1996

"Det är bara skit med det där Internet. Det verkar ju vara 50 % porr, 50 % dumheter, och resten vet man knappt vad det är."

Ovanstående är ett yttrande jag hörde i somras på tåget mellan Hudiksvall och Gävle.
Och den inställningen stöter man på här och var. Ganska ofta. Också i bibliotekariekretsar.
Är det så? Är det lätt att få ett sådant intryck? Kanske. Onekligen finns det gräsliga mängder trams på nätet. Och det finns nynazism och det finns porr. Precis som i tidningshyllan på ICA. Så här säger Lars-Erik Janlert:

När drömmarna tar gestalt på Internet så visar sig inte allt vara till belåtenhet: det är ju så mycket skräp och så mycket fult och så mycket snusk, och så många som vill tjäna pengar på andra. Och folk säger så mycket dumt. Så är det. Det är knappast teknikens fel. Människors drömmar är väl inte vackrare än så; när de ställs ut till allmän beskådan är detta tydligare än någonsin och kanske kunde det få oss att skämmas och se om vi inte kan åstadkomma något bättre.

Peter Gärdenfors har liknat Internet vid Kiviks marknad: du har den skäggiga damen, tramsiga lektält, du har porrtält, gycklare, krämare och nasare och du står någonstans mitt i nöjesfältet utan någon karta och hittar inte utgången.

Var och en av oss som surfat eller kanske snarare flanerat runt på World Wide Web har upptäckt, hur lätt det är att gå vilse i informationsdjungeln, att stå där utan karta. Vi har också upptäckt en annan sida av Internet: hur hittar jag just den information jag vill ha? Och om jag hittar något som verkar intressant, kan jag då lita på att materialet är korrekt? Av de 800 000 träffarna som en sökmaskin på Internet ger mig på orden information, bibliotek och informationsteknik - vilka kommer att passa just mig, min kunskap, mitt intresse och mina behov?

Vi rör oss nu inom domäner som traditionellt tillhör bibliotekariekåren, de människor jag lite raljerande här har kallat samlare och jägare i den digitala djungeln.

Vad fan gör bibliotekarier egentligen?

Det talas mycket om en IT-revolution idag, både på den här mässan och i samhället i stort. Ibland i smått hysteriska tonlägen. Så även i bibliotekskretsar. Jag såg i den flashiga broschyr som producerats inför mässan, att bibliotekarier där kallas "piloterna i framtidens informationssamhälle". Det låter ju viktigt och spännande. Fungerar bibliotekarier så? Är det den erfarenheten vi har av bibliotekarier? När det gäller informationsteknik?

Hittills har det varit lite si och så med den saken i Sverige. Eller snarare: jag tror våra erfarenheter av bibliotekariers kunnande och bibliotekens resurser när det gäller just den senaste informationstekniken ser väldigt olika ut beroende på vilket bibliotek vi har varit i kontakt med. Kompetensen och intresset har varit och är fortfarande rätt ojämnt fördelat bland biblioteken i Sverige, vilket har varit en följd av bl.a. resursbrister (men inte bara!). Jag tror dock att vi ganska snabbt är på väg mot den där "pilotpositionen" broschyren talade om.

I denna hysteriska stämning är det extra viktigt att vi stannar upp ibland och frågor oss: Vad är det vi vill? Hur vill vi att tekniken skall betjäna oss i stället för tvärtom? Vad kan biblioteken och bibliotekarier uträtta? Vilka skall bli våra framtida uppgifter?

Jag tror att man når svaret på den frågan om man ser inte bara till framtida eventuell utveckling, utan också ser bakåt i tiden. Vad har biblioteken haft för uppgifter? Vilka har de idag? Vad är det bibliotekarier är och alltid har varit bra på?

Jo, information: att hitta, lokalisera, införskaffa, lagra, hantera, gallra, organisera och presentera information till en eller flera särskilda låntagare / kunder. Detta gjorde bibliotekarier hos sumererna, Alexandrias berömda bibliotekarier, under renässansen och detta sysslar bibliotekarier med idag. Och denna uppgift kommer biblioteken att ha också framgent. Lite tillspetsat kan man säga att vi är samlare och jägare av information. Oavsett om vi rör oss med kilskriftstavlor, papyrusrullar, illuminerade handskrifter, tryckta böcker eller digitala dokument.

Många smått panikartade artiklar och föredrag har skrivits och hållts, där bibliotekarier har förutspått om inte yrkets framtida död, så åtminstone en mycket förändrad roll. Det tror jag alls inte på. Ryktet om bibliotekarieyrkets snara död i "sajberspejs" är betydligt överdrivet, och vår roll tror jag inte i grunden kommer att förändras, inte när det gäller dessa grundläggande uppgifter och funktioner.

Bibliotek och digitalia

Varför är det så viktigt att bibliotek och bibliotekarier även i det digitala samhället fungerar som informationscentrum för människor? Låt oss betrakta biblioteket som institution, och jag skall peka på fr.a. fyra viktiga funktioner:

1. Biblioteken har sedan urminnes tider en funktion som kollektivt minne. Tack vare bibliotek, arkiv och deras samlingar kan vi idag studera t.ex. de gamla kelternas vackra handskrifter från tidig medeltid, beundra goternas märkliga Silverbibel, läsa privatmäns dagböcker från 1600-talet, rättegångshandlingar från 1800-talet och studera reklamblad för den första teveapparaten i Sverige. Inte minst viktig är denna uppgift när det gäller de icke-fysiska, "virtuella" böckerna, som uppdateras, förändras, flyttas och raderas allt som oftast.

   Vem bevarar ditt digitala mästerverk om inte biblioteken gör det? Din Internetleverantör? Javisst, så länge du hostar upp stålar för det. Men sedan då? Efter tio år? Efter 50? Efter 100 år?

2. Biblioteken hjälper oss att hitta rätt, att sortera enorma mängder information och beskriva dessa. Jag tror vi lugnt kan vara överens om, att sådana tjänster är efterlängtade på Internet idag!

3. En annan viktig funktion som biblioteken har idag är att utgöra ett slags "kvalitetsfilter" - vid insamling, inköp och förmedling av information kan biblioteken sägas fungera som en sorts garanti för kvalitet. Denna funktion är inte minst viktig när det gäller de digitala dokumenten. Jag tror man kan säga att biblioteken känner ett ansvar att belysa fler aspekter av en och samma fråga, att presentera ett material så värdeneutralt som möjligt. Var hittar vi idag detta ansvarstagande på Internet?

4. En fjärde viktig funktion har biblioteken i en demokratisk aspekt. Det handlar om att tillgängliggöra teknik och dokument, också för de människor som inte har råd med en kraftfull hemmadator, modem, uppkoppling, abonnemang och skrivare. Förhoppningarna är idag stora att kunna tillgängliggöra t.ex. offentliga handlingar och viktig samhällsinformation via Internet, men då krävs också att medborgarna har full tillgång till dessa!

   Det här kan naturligtvis ses som en demokratisk fråga, där vi sedan länge har slagit fast principen om en fri och jämlik tillgång till information och litteratur för medborgarna. Allt fler organisationer, institutioner och företag väljer att distribuera sin information i slutna, "interna" nät, s.k. Intranets. Agerar inte de offentliga biblioteken resolut och raskt, kan risken vara överhängande, att Internet blir ett "internnät"...

Är dessa funktioner något vi tror den kommersiella datavärlden kommer att ta över, och dessutom utföra kostnadsfritt för medborgarens räkning? Jag tror knappast det är önskvärt. Eller ens möjligt.

Problem och utmaningar

Därmed inte sagt att bibliotek och bibliotekarier står rustade till tänderna inför den framtida och den pågående utvecklingen. Vi möter, precis som många andra yrkesgrupper i samhället, stora problem och utmaningar. Låt mig kort beröra några sådana problem:

Utmanade koncept

• Vad är en bok? Ett verk? En text?
• Vad är original och vad är kopia?
• Vad är en upplaga?

Hur länge lever en elektronisk artikel och kan jag läsa den om tjugo år?

Teoretiskt sett kan naturligtvis digitala dokument sägas vara osårbara mot tidens tand, men däremot inte de media där dokumenten lagras!

• S.k. magnetiska minnen beräknas f.n. ha cirka 10 år beräknad livslängd. För säkerhets skull låter idag de stora riksarkiven överföring / kopiering ske efter 5 år.
• Vad som händer ned optiska minnen är ännu osäkert. Vi vet ännu inte hur länge en CD- ROM-skiva "lever", även om de flesta skattningar pekar på drygt 20 år.
• Än mer osäker är livslängden hos den kringutrustning som krävs. Hur bär vi oss exempelvis åt idag för att se Betamaxfilmer vi plötsligt fått ärva av en faster? Kan man läsa digitala dokument skrivna i t.ex. Claris Works för Macintosh-datorer om 50 år? Om 10?
• Kan vi lite på att de internationella standarder (som HTML) som nu följs också är gångbara om tio år?

Är vi beredda att betala?

Digitalisering och elektroniska bibliotek kostar pengar. Det krävs kompetens, utbildning, mjuk- och hårdvaror, personal. Forsknings-, företags- och specialbibliotek av olika slag har för det mesta kommit längre i sina IT-satsningar än folkbiblioteken. Vill vi att folkbiblioteken också i framtiden skall kunna fylla de funktioner jag nämnde tidigare, krävs också politiska prioriteringar.

Lag och skydd

Ett vittomtalat problem i sammanhanget är förstås upphovsrätten. Hur skall vi bära oss åt för att skydda dokument från otillåten kopiering och manipulering?

Lån

Det har länge varit populärt att tala om framtida virtuella bibliotek, dvs. ordnade, systematiserade och levande samlingar av dynamiska digitala dokument, med tjänster för en "lånande" allmänhet.

Låt oss fundera över sådana virtuella bibliotek.

Jag sade ovan "lånande" med citationstecken, för även begreppet "lån" kommer att utmanas. Traditionellt lånar biblioteken ut böcker, och sedan länge utgår en viss ersättning till författaren för dessa lån. Biblioteken får naturligtvis inte till varje låntagare dra en kopia på hela boken och skänka kopian till låntagaren. Naturligtvis inte. Men om vi tänker efter, så är det just detta som skulle kunna ske i ett s.k. virtuellt bibliotek. En kopiering görs av artikeln eller boken du "lånar" och laddas ner på din dator. Man skulle kunna tänka sig ett system, där låntagaren lovar att förstöra filen efter avslutad läsning, men hur kontrollera det?

Ett annat problem har att göra med internationaliseringen och digitala böckers icke- fysiska karaktär. Digital information stoppas ju inte vid gränsen, undersöks och tullas. Ett globalt virtuellt bibliotek kan få problem med att viss typ av information är tillåten i ett land men förbjudet i ett annat!

Forskningssamhället: WWW som soptipp för ratade artiklar?

Internet fungerar, anser vissa, som ett avloppssystem. Där slängs allt möjligt ut som dels inte genomgått någon kvalitetskontroll (t.ex. i form av akademiska institutioners, forskningsbiblioteks, bokförlags eller tidningsredaktioners godkännande), dels genomgått kvalitetskontroll men befunnits undermåliga, dels "tandlöst", överspelat, gammalt och ointressant material, material inte längre värt att betala för.

Är det så? Kommer det att bli så?

Å andra sidan finns ovedersägliga bevis på att Internet saknar den kommersiella bokmarknadens spärrar, vilka hindrar alltför smal litteratur (både skön- och fack-) att publiceras. Sålunda kan exempelvis den mest nischade vetenskaplige knappologen få sina rapporter publicerade, och hans eller hennes själsfrände, kanske max 10 personer i hela världen, kan lätt tillgodogöra sig av materialet. författaren behöver inte oroa sig om huruvida något förlag skall tveka till upptryckning av den kanske ngt obskyra boken...

Mycket att göra...

Biblioteken kan rädda en kulturskatt (jag tänker exempelvis på de vittrande, sköra, förborgade handskrifterna och andra svåråtkomliga dokument) genom att utnyttja den atomära, virtuella, icke-fysiska egenskapen hos digitala dokument.

Hur mycket och i så fall vad gör då biblioteken? I Sverige? Utomlands? Vad tycker ni att ni får för intryck när ni söker och hämtar dokument via Internet? Hur ofta tycks bibliotek stå bakom presentationer av information och elektroniska texter, t.ex. inscannade manuskript? Svenska bibliotek? I allmänhet kan väl sägas, att de svenska biblioteken än så länge legat ganska lågt när det gäller att erbjuda digitaliserade texter, och mer koncentrerat sina krafter på att tillhandahålla sina kataloger via Internet. Man kan jämföra med situationen i USA och England, där många universitetsbibliotek kan erbjuda oerhörda mängder läsbar text, fritt, till vem som helst som använder Internet. Man kan också snegla på Finland, där stadsbiblioteket i Helsingfors är en av drivkrafterna bakom projektet Kabelknuten.

Papper eller elektronik?

Vid det här laget en uttjatad fråga. Och egentligen ganska löjlig. Jag tror inte någon seriös debattör tror att den tryckta pappersformen av dokument hotas och helt kommer att trängas ut av elektroniska, "virtuella" dokument. Det handlar snarare om hur olika medier kompletterar varandra. Slutade vi skriva för hand, därför att vi fick boktryckarkonsten och skrivmaskinen? Slutade vi använda pennor när vi begåvades med ordbehandlaren? Glömde vi konsten att läsa när vi fick TV-apparaten? (OK då, till viss del...)
Exempelvis förmedlar jag vad jag säger här inte bara muntligen, utan också i skrift. Både i tryckt form på papper, och i elektronisk hypertext via Internet - komplettering!

Till slut...

Otaliga är de liknelser som gjorts mellan Internet och bibliotek. Både Internet och bibliotek är system som organiserats för i princip oändlig expansion. De digitala dokumenten på Internet är precis, som böckerna i ett bibliotek, logiskt definierade som enskilda enheter och objekt. Viktigt att notera är dock, att Internet är ett kaotiskt, oordnat och oöverblickbart bibliotek, där det råder gigantisk personalbrist på bibliotekarier. Peter Gärdenfors har vid ett flertal tillfällen efterlyst "virtuella bibliotekarier". Vi finns. Jag är inte så säker på att jag känner mig särskilt virtuell - jag tycker mig exempelvis sitta här och tala till er rent fysiskt - men jag är dock säker på att också det framtida digitala s.k. informationssamhället kommer att må gott av att bibliotekarier kan fortsätta sin viktiga funktion som sorterare, samlare och jägare av information.