Mats Dahlström undervisar och är doktorand i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås och Göteborgs Universitet
E-post: mad@adm.hb.se ; webbsidor: http://www.adm.hb.se/personal/mad/index.htm
Denna artikel har först tryckts i tidskriften Ikoner, 2002 : 5, s. 12-15. Nedanstående utgör en postpublicering. Den utgör den första av artikelns två delar. Del 2 har publicerats och tillgängliggörs som postprint inom kort.
Ännu en artikel om e-böcker? Är inte läsplattan ett minne blott? Har vi inte en gång för alla slagit fast att folk hellre läser böcker på papper än på skärm? Var det inte så att e-boken kom, sågs, och besegrades? Inte alls. Nya läsplattor fortsätter att lanseras. E-boken som digital text tränger sig allt mer in i forsknings- och folkbibliotek. Nya e-bokformer leks fram i takt med bandbreddstillväxt, fildelningsprincipens succé, kraftfullare hårdvaror och mobiltelefonins våldsamma utvecklingskraft. Våren 2005 skriver dagspressen om ”mobilboken” i mp3-format, också det ett slags e-bok.
Jag medger att vårt behov av ytterligare, upphaussade artiklar om e-bokens välsignelser är begränsat. Men det här är en annan artikel. Jag kommer att utgå från att Ikoners bildade läsarskara redan är bekant med e-bokens olika skepnader, med dess vanliga biblioteksmodeller, med dess löften för både bibliotek och enskilda användare. Få förnekar dess fördelar eller att e-böcker har en given plats på våra offentliga bibliotek. I stället vill jag nyttja essäns privilegium att föra ett längre, kritiskt resonemang om våra föreställningar om e-boken. Som vi skall se menar vi sinsemellan ganska olika saker med beteckningen e-bok och hur den kan och bör se ut. Hur vi formar och talar om e-boken säger också något om vår generella uppfattning om medier, böcker och texter. I själva verket är e-boken ett litet prisma genom vilket de flesta stora frågor kring elektronisk publicering, digitala texter, nya medier och Internet speglas.
För sex år sedan skrev jag i den här tidskriften en artikel om läsplattan, som då utgjorde en av e-bokens framtider.1 Nedanstående är ett försök att följa upp den artikeln och spinna vidare på några mediehistoriska trådar som lades ut där. Essän har blivit omfattande, och den publiceras därför i två delar. I denna första del kommer jag att framför allt diskutera olika förståelser av e-boken. Med den översikten som hjälp kommer vi i den andra delen att närmare gå in på användares och framför allt bibliotekens relation till e-böcker. E-bokutvecklingen aktualiserar frågor av såväl finansiell, historisk, utbildningspolitisk som demokratisk natur. Jag kommer att försöka peka på några kritiska utmaningar e-boken ställer läsare och bibliotek inför.
1999 viskade biblioteksfolk om e-boken. Framtidens bok var kanske elektronisk, en bärbar skärm med minne för flera romantexter? Vi kunde snart läsa branschartiklar om den elektroniska textbäraren, av många snart kallad läsplattan. Magisteruppsatser i biblioteks- och informationsvetenskap och angränsande ämnen prövade olika frågeställningar kring produkten. Vi fick några utomordentliga essäer i ämnet, också på svensk mark.2 Vi fick en liten hajp i datatidskrifter som tyckte e-boken verkade vara en skoj grunka (och som också tillät dem få in lite av kulturköret bland sitt material). Allra störst var kanske intresset bland journalister. För dessa tycktes den centrala frågeställningen vara huruvida läsplattan skulle komma att ersätta kodexboken av papper som huvudsaklig textbärare.3 Eller som frågan oftare formulerades, med det slags binära dramaturgi som tycks vara nyhetsindustrins motor: skulle e-boken slå ut vår kära gamla tryckta bok? Var läsplattan bokens framtid?
Sedan 1999 har utvecklingen visat den förrädiska reduktionismen i motsatsställningen mellan bok och dator. Vi skriver idag 2005 och ser nu flera olika tänkbara framtider för de skilda fenomen vi förstår under paraplybeteckningen e-bok. Trots fortsatta försök att tillverka nya, tilltalande läsplattor,4 ser emellertid få någon realistisk framtid för den, allra minst som allvarlig konkurrent till pappersboken som huvudsaklig textbärare. En av e-bokens framtider, läsplattan, har alltså knappt introducerats på marknaden förrän den snarare är en av e-bokens dåtider. Så snabbt har det gått. Nu är andra innebörder av e-boken mer intressanta: e-boken som digital text, Internetdistribuerad lånebok, databasgenererad kursbok. Från de första försöken att lansera e-boken som en särskild läsplatta fram tills idag har det nu hänt så pass mycket att någon med tid och kunskap bör kunna teckna e-bokens historia. Att däremot med någon säkerhet kunna förutsäga dess framtida utveckling är, som vi vet, avsevärt svårare. Vi kan le lite genant åt tidiga överdrifter som ”ebooks promise to revolutionize the way the world reads” eller ”We are on the verge of the ebook era, and it will be big – very big”.5 Vi har sett hur den tidiga boomen för e-boken kom av sig till följd av otillfredsställande läsverktyg, tanklös prispolicy, och på tok för litet utbud. Vi såg hur den stora bokkedjan Barnes and Noble 2003 skrotade sin stolta e-boksatsning. Vi kan konstatera att e-bokmarknaden drabbats av baksmälla och för en ganska blygsam ekonomisk tillvaro i jämförelse med andra tekniska hårdlanserade innovationer.6 Men det intressanta är just de olika framtider vi genom hela den här historien får oss uppmålade. Även om strålkastarljuset förflyttats bort från läsplattan, är den intressant för den debatt den genererade och framför allt det sätt som den fortfarande förkroppsligar mångas föreställningar om digitala böcker. Över huvud taget kommer även den som bara ytligt läser in sig i ämnet e-böcker snabbt att se hur det mellan de olika tänkta framtiderna för e-boken tycks finnas avsevärda och intressanta spänningar.
Betrakta följande tre påståendegrupper om e-boken:
Varför ser vi så olika framtider målas upp? Eller är det samma framtidsbild i olika formuleringar? Jag tror det faller tillbaka på våra föreställningar om textbärande medier över huvud taget, och vad vi förväntar oss dem. Påståendena utgör mer eller mindre medvetna placeringar på en medieteoretisk arena, och det är inte särskilt svårt att gå igenom debattartiklar om e-böcker och placera in dessas argument i t.ex. de här tre grupperna. Jag vill mena att det inte är någon slump.
Oavsett den innebörd vi lägger i begreppet e-bok, är vi förmodligen ense om att se e-boken som ett medium. Vad har medieforskare att säga om hur vi ser på medier och deras potentialer? Den kanadensiska medieteoretikern Joshua Meyrowitz tillhör den generation efter gurun Marshall McLuhan som anammade flera av de matnyttiga insikterna ur pater Marshalls mer, skall vi säga, ”visionära” författarskap och tillämpade dem i operativ analys. Han betraktar bl.a. 7 de sätt vi beskriver medier på i form av metaforer och funderar på vilken underliggande förståelse för medier dessa metaforer vittnar om. De perspektiv och metaforer han vaskar fram ur litteratur och undersökningar ordnar han i tre grupper.
För det första ett perspektiv där vi tenderar att se medier som kanaler, rör, ledningar. Här ligger fokus på det innehåll som svischar fram i rören, medan mediet i sig lätt trivialiseras. I ett andra perspektiv, och delvis som reaktion på det första, tillmäts mediet större vikt och tilldelas rentav rollen som innehållsstyrande filter. Låt oss kalla detta för ett medieexklusivt perspektiv. Här fokuseras det materiella mediet och det sätt som dess egenskaper villkorar innehållet: vad som kan sägas och hur det kan sägas. Här anas McLuhans spöke, inte sant (”mediet är budskapet”)? Men en styrka hos Meyrowitz ligger i att han inte ramlar in i den tekniska determinism som lurar hos McLuhan, utan väljer att måla upp ett tredje perspektiv: att se på medier som omgivningar eller arter i en omgivande medieekologi,alltså ett ekologiskt perspektiv. Här är fokus inte bara på medierna i sig utan på deras plats i det mediala ekosystemet, deras relation till andra medietyper och andra faktorer än de rent innehållsliga eller mediala.
Vill vi kan vi reducera de här tre perspektiven till att handla om innehåll (kanal), form (medieexklusivitet) och omgivande faktorer, eller ekosystem. Vart och ett av dem lyfter fram bestämda dimensioner hos medier men blundar för andra. Perspektiven kompletterar därför varandra och är otillräckliga var för sig. Kanalmetaforen riskerar trivialisera bäraren. Det medieexklusiva perspektivet kan tvärtom överskatta bäraren och hamna i teknisk determinism. Ekologiperspektivet riskerar glömma bort hur de medietypiska egenskaperna och hur dessa utnyttjas, samt inte minst de innehållsliga aspekterna: vad vi fyller bärarna med för estetiskt och intellektuellt innehåll, har i längden en väsentlig inverkan på hur medier och bärare utvecklas. Det är ett observandum att bära med sig. Ett annat är att dimensionerna är ömsesidigt påverkande, på så sätt att förändringar i den materiella dimensionen, t.ex. i form av de verktyg som används, får konsekvenser också för de sociala och mentala sfärerna. På motsvarande sätt får förändringar i det omgivande mediala ekosystemet konsekvenser för både innehåll och materialitet i mediet i fråga.
Det här menar jag är en modell vi kan pröva att tillämpa på vår förståelse av e-böcker. De föreställningar och metaforer vi använder får konsekvenser för vilka egenskaper e-boken förses med i såväl olika framtidsscenarior som faktiska lösningar, beroende av om vi ser e-boken (och digitala textbärare generellt) som främst innehållslevererande kanal, främst innehållstyrande material eller främst innehållscirkulerande ekosystem.
Med Meyrowitz kan vi därför tro att e-boken i första hand överlever antingen a) genom det innehåll den fylls med (”content is king”), eller b) genom sitt mervärde som medium, och genom att tillfredsställa och förlänga våra sinnen, eller c) till följd av det omgivande ekosystemet och yttre faktorer, såsom ekonomiska, politiska, infrastrukturella, kulturella, sociala.
Terje Hillesund har skrivit ett par av de mer insiktsfulla texterna om e-bokens villkor.8 I den kan vi se exempel på det tredje, ekologiska perspektivet. Det har ju funnits prototyper till e-böcker ända sedan 1970-talet,9 men det är som Hillesund påpekar först mot slutet av 90-talet det finns en materiell och mental beredskap och en möjlig marknad för dem. Han tänker då i första hand på Internets distributionslogik och på nätverkssamhället med sin infrastrukturella kapacitet att ta emot de produkter och praktiker vi kallar 'e-böcker'. Mats Cavallin påminner oss också om fotokopiatorn som en i teorisammanhang ofta förbisedd teknisk agent.10 Med risk för att ge Cavallins iakttagelse en teknodeterministisk anstrykning kan man påstå att fotokopiatorn genererade en dupliceringsteknik och en distributionspraktik, där enskilda vetenskapliga artiklar snarare än hela nummer (och prenumerationer) kunde mångfaldigas och distribueras till forskare. Artiklarna blev i ett slag flyttbara och operativa enheter. De allra flesta forskningsartiklar idag läses just i distribuerade kopior. En extrapolering av Cavallins påpekande i riktning mot Hillesunds är att den infrastruktur av teknik och distribution som delvis möjliggjorts av fotokopiatorn fanns på plats och underlättade e-tidskrifternas intåg. På motsvarande sätt är det inte orimligt att påstå att e-tidskriftens distributionslogik idag finns på plats och präglar e-bokens intåg. I själva verket ser vi ett segertåg för det modulära, distributiva spridningssätt den rysk-amerikanske medieteoretikern Lev Manovich beskrivit 11 och som bland många andra genomgripande konsekvenser också möjliggör fildelning och närbesläktade distributionssätt för såväl text, musik som film. Redan samsas som bekant e-böcker och e-musik i BTJ:s e-bibliotek, och vi betraktar snart e-film och mp3-böcker som något självklart. Via populära fildelningsmiljöer som Napster, Kazaa, DirectConnect och BitTorrent har inte bara musik blivit flyttbara, operativa enheter. Där utbyts också dagligen tusentals e-böcker: illustrerade klassiker, kokböcker, kurslitteratur, manualer, ljudböcker, inskannade rariteter. En e-bokmarknad det ännu talas väldigt lite om. Snarare än något revolutionerande nytt är det här en fortsättning på en evolution som redan länge pågått i bokens marknad, där digitala medier gradvis har flyttat fram sina positioner och nu också erbjuder alternativ för en komplett digital produktions- och publiceringscykel (”ända in i kaklet”, som sporttermen lyder). Med de nya distributionsformerna håller kartan över det det mediala landskapet på att ritas om, vi får förskjutningar inom textbärarnas ekosystem. Inte minst gäller detta 'boken', och e-bokutvecklingen är ett uttryck för dessa systemförändringar.
En ståndpunkt befryndad med det medieexklusiva perspektivet är den närmast evolutionistiskt anstrukna tanken att medier måste utnyttja sina mervärden i förhållande till konkurrerande medier, annars dör de. Medier och deras genrer måste fokusera det de är ”bra” på. En genre som inte till fullo utnyttjar mediets potential är undermålig och därför dödsdömd. Det ligger naturligtvis ett korn av sanning i detta, men skall inte drivas in absurdum. Då blundar man för kontextuella faktorer och kan drivas till sådana absurda situationer som att behöva klassa ett färgfoto som kvalitativt bättre än ett svartvitt eller en webbsida som nyttjar rörliga bilder som något givet ”bättre” än en statisk webbsida.
I förlängningen går det att i diskussioner om e-bokens och pappersbokens framtider spåra en gammal spänning mellan två sätt att betrakta teknikhistoriska skeenden: å ena sidan ett teknikorienterat, där tekniska uppfinningar är aktörer som igångsätter sociala och ekonomiska förändringar, och å andra sidan en syn där tekniska landvinningar snarare är resultat av och svarar mot sociala skeenden och ekonomiska krafter och som inte kan få ett genomslag förrän det finns en social, ekonomisk och intellektuell beredskap och kompetens i samhället för dem.
Oavsett hur vi besvarar den slutligen rätt hopplösa frågan huruvida introduktionen av digitala medier (varibland e-boken) ”slår ut” tryckta medier (varibland den tryckta boken), kan vi med Meyrowitz' ekologiska tanke förstå hur de nya medierna väsentligen förändrar villkoren för de tryckta mediernas produktion och distribution, t.ex. bokbranschen.
Meyrowitz' tre perspektiv går igen också i de olika innebörder vi kan se i e-bok som begrepp, något jag tror de flesta av oss känner sig aningen obekväma med:
Jag laddade från nätet ner en nyutkommen e-bok som jag sedan läste i min e-bok med hjälp av Microsofts e-bok.
Så kan man ju säga, och då har man använt tre innebörder av begreppet:
Vi har alltså att göra med några intressanta betydelseskillnader. I bibliotekssammanhang avser dessutom allt oftare 'e-bok', med en krumbukt någon rentav skulle kunna uppfatta som genant, en digital text som är så formatterad och har en sådan omfattning att den, om den hade varit tryckt, skulle ha kallats för 'bok'.12 Det är i själva verket den här innebörden som tycks vara den dominerande. I dess tal om en digitaliserad text, som knyts till en bestämd fysisk apparat eller programvarumiljö som i så stor utsträckning som möjligt simulerar den tryckta boken och dess struktur, lurar en andrahandsstatus i förhållande till det äldre mediet.
Nu kan många uppleva det som besvärande att ordet e-bok kan beteckna så olika fenomen, men egentligen är förbistringen bara en följd av det svårfångade begreppet bok. Det tillhör den stora gruppen begrepp som under ett gemensamt namn rymmer både en konkret och en abstrakt innebörd.
Vi förstår ju att författare i viss mening inte skriver böcker. De skriver textuella verk som sedan kan tryckas i böcker. Men såväl verket, dess text som de tryckta föremålen kan med rätta kallas böcker. Som Johan Svedjedal föreslagit,13 förstår vi den konkreta boken som en textbärare som själv är bärbar. Den har vanligen dessutom en speciell fysisk struktur, nämligen kodexbokens. Det abstrakta 'bok' betecknar ett verk, och dessutom en version av ett verk, nämligen en sen version i verkets levnadscykel, på samma sätt som 'manuskript' betecknar en tidig version. Även begreppet bok kan avse den text som ryms i bäraren. Boktermen kan alltså begagnas för den mängd text som ryms och som kan rymmas i ett exemplar av de artefakter vi kallar för bok. Den text bokrullen kunde rymma blev till måttstock för antikens 'bok' och lever kvar i det sammanhanget som en måttenhet (Iliaden delas än idag in i ett antal böcker, där varje sådan 'bok' motsvarar den text som kunde rymmas i en bokrulle). Jag tror vi här har en historisk nyckel till den till synes bakvända innebörden av e-bok som en text-som-skulle-ha-kallats-för-bok-om-den-hade-varit-tryckt. Det äldre mediets textomfång blir till måttstock för det yngre mediet.14
Över huvud taget är 'bok' också som bibliografisk term ett samlingsnamn för en stor och varierande delmängd fenomen, oftast inom skrift- och tryckkulturens värld. Somliga dokumenttyper och medieformer fångas in av termen bok, andra inte.
Så diskussioner om e-böcker handlar egentligen ofta om en jämförelse mellan olika framträdelseformer av text: pappersburen kontra digital. Vi talar då också egentligen om två olika typer av text i e-böcker (liksom i andra digitala textbärare): digital text eller digitaliserad text. Med det första menar jag text som i första hand är avsedd för publicering via digitala textbärare, ”born digital”. Med digitaliserad text avser jag text som tidigare och / eller primärt avsetts för publicering i tryckta former.
Talar vi om e-boken som digital text bör en diskussion bl.a. handla om vilka genrer vi kan identifiera och om förhållandet mellan äldre, importerade genrer och genrer typiska för det nya mediet, samt om vilka faktorer som tycks väsentliga för framväxten av nya genrer.15
Om vi däremot, vilket tycks vara det vanliga, talar om e-böcker som digitaliserad text, finns några insikter vi bör ha med oss, inte minst om vi diskuterar e-böcker i bibliotekssammanhang.
En digitalisering är en övergång från ett dokument (startdokument) till ett annat (måldokument), eller snarare en översättning från ett medialt språk till ett annat. Under processen förs en begränsad mängd egenskaper över från startdokumentet till måldokumentet på bekostnad av andra. Det sker alltid ett slags kohandling, där en av de begränsande faktorerna är måldokumentets medium, det material och den teknik det mediet bygger på. Mediet villkorar vad som kan sägas och hur det kan uttryckas. Detta är inget nytt och plötsligt fenomen specifikt för digitala medier - så är det med nödvändighet i mediehistorien. Det gäller dock att vara medveten om detta, och förstå att måldokumentet aldrig kan utgöra en perfekt kopia av startdokumentet.
Om en digitalisering till e-böcker därför i första hand avser att överföra den lingvistiska huvudtexten, säger det sig självt att det finns dimensioner i startdokumentet, boken, som inte låter sig följa med i digitaliseringen; dimensioner som ofta är triviala men som någon gång - och framför allt potentiellt - är betydelsfulla. Dit hör allt textuellt och grafiskt material i boken som på något stadium i överföringen bedömts ligga utanför dess egentliga huvudtext. Jag blev exempelvis nyfiken på en fras som en recension av Elaine Svenonius' The Intellectual Foundation of Information Organization (2000),16 citerade från den tryckta bokens skyddsomslag. Jag vandrade över till vårt högskolebibliotek, där titeln bara fanns som e-bok via NetLibrary. Någon skyddsomslagstext fanns emellertid inte med i anslutning till Svenonius' e-bok, därför att den vid något stadium av skapandet av e-bokversionen bedömts ligga utanför bokens text, eller åtminstone utanför läsarintresset. Val görs alltså. Delar av startdokumentet skalas bort. Andra lyfts fram.
Därför skall vi aldrig lättvindigt acceptera ersättningsargumentet, att måldokumentet problemfritt kan ersätta startdokumentet därför att det senare ”räddats” över till ett nytt. Ersättning sker och måste ske, men om det inte kombineras med överväganden som bl.a. iakttar den här kvalitativa skillnaden i överföringar mellan medier, vilka drag vi bevarar och vilka vi förlorar, kan vi förlora inte oväsentliga värden i form av dokument och texter.17 Det gäller att hitta sätt att i det nya mediet kunna representera ”tillräckligt mycket” av de för samtid och framtid önskvärda egenskaperna från det gamla mediet.
Till de förlorade dimensionerna i en digitalisering hör också så gott som alla aspekter av det tryckta dokumentets rumsliga materialitet, därför att de standarder, verktyg och tekniker vi använder för digitalisering är utformade mer med avseende på startdokumentets semantiska text än på dess grafiska och fysiska dimensioner. Det är också här många upplever e-texten som så främmande i förhållande till boken. Det är här de vanliga klagomålen på e-texter dyker upp: de upplevs sakna sinnesdimensioner ("de känns inte, luktar inte, låter inte som böcker, de är inte lika vackra som böcker eller lika sköna att läsa i"). Men vi skall komma ihåg att också e-texter är materiella. Vi kan helt enkelt inte möta vare sig pappersburna eller elektroniska texter utan en materiell kontaktyta, men i fallet e-text ser materialiteten ut på ett annat och mer komplext sätt än vi är vana vid. Framför allt är det så att medier grovt sett kan delas upp i två huvudgrupper: de som delar upp lagring och presentation på skilda enheter och de som inte gör det.18 Tryckta böcker hör till den senare gruppen, medan datorer, video och stereo hör till den förra. Därför är det också så, att det i medier som förenar lagring och presentation i ett och samma föremål finns ett givet samband mellan det fysiska textbärarens storlek och tjocklek och den lästa textens omfattning, medan detta samband upphör i digital miljö - där är läsverktygets storlek konstant. Geoffrey Nunberg formulerade detta träffande: ”att läsa Proust på en skärm är som att blicka ut över Normandie genom ett bombsikte.”19 Icke desto mindre upplever vi e-texter genom ett material. Med andra ord uppvisar också de föremål där vi möter digitala texter en materialitet vi kan uppleva som positiv eller negativ. "Vem älskar en e-bok?" undrades för ett par år sedan.20 Jag tror många kan komma att älska e-böcker i olika utseenden och former, både som läsplatta, som verk och text och som program, precis som de älskvärda romantiker som samlar gamla teveapparater, proto-mac:ar eller utgångna programvaror.
Som varje analytisk bibliograf skulle erinra oss om, bär den tryckta boken med sig information om sin egen produktionshistoria och användning, läsbart i pappers- och bläckegenskaper, komposition och arksignaturer, hundöron och exlibris, anteckningar och understrykningar. Den som hävdar att digitala objekt är immateriella måste dra slutsatsen att denna bibliografiska historik inte gäller för dem och att de därför inte kan bli föremål för 'materialbibliografiskt' studium. Omvänt måste den som, i likhet med vad jag gör ovan, påstår att också digitala objekt äger en materialitet, se hur denna materialitet faktiskt bär med sig sin historik och spår av användning och hur den därför kan bli föremål för analytiskt bibliografiskt dokumentstudium. För en sådan verksamhet kommer utmaningen att vara att precisera de dokumentspecifika analysvariablerna. De kommer exempelvis inte att kunna tillskrivas själva läsverktygen som hårdvara, eftersom de till skillnad från i tryckkulturen är dokumentgenerella, utan måste ligga dels på den exemplarspecifika hårdvarunivån, dels i exemplarspecifik uppmärkning, binärt mönster och andra textuella ”spår”. Med andra ord: där bibliografisk analys av tryckta objekt handlar om ark, typer, imprimatur, bläck och papper, handlar den för digitala objekt om minnesenheter, kod och (rester av) binära mönster. Det gemensamma är ändå hela tiden den analytiska bibliografins kärna: intresset för dokument som materiella objekt och vad dessa själva berättar om sin egen produktionsprocess och användningshistoria.21
Alla texter bygger således på ett intrikat spel mellan immaterialitet och materialitet. Man kan driva Meyrowitz' medieexklusiva perspektiv rätt hårt, och anta att mediets materiella och strukturella egenskaper inte bara bidrar till utan rentav styr innehållet. Man kan påstå att de mediala förutsättningarna är villkorande för vad som kan sägas och hur det kan uttryckas. Man kan säga att tryckta texter därför är så i grunden olika digitala texter, medan i sin tur webbdistribuerade texter uppvisar ytterligare en egen fenomenologi, att vi har att göra med skilda, medietypiska textualiteter. Med textualitet avses ett sätt att via text och bärare materialisera eller 'mediera' det immateriella innehållet, som också sätter ramar för hur texterna produceras, sprids, framträder, upplevs och bedöms. Vi kan åtminstone historiskt se hur det för varje medium, bestämd av dess mentala, sociala och materiella variabler, med tiden formas en medietypisk textualitet (den är däremot inte exklusiv och mediespecifik - exempelvis imiterar medier egenskaper hos varandra, både synkroniskt och diakroniskt, inte minst egenskapen textualitet). Den tryckta kodexboken har sin textualitet, the bookish text, vars stabilisering vi börjar ana på 1100- och 1200-talet och som ytterligare särpräglas av de bokindustriella sprången under århundradena efter.22 Bokrullen hade sin medietypiska textualitet, varav kodexboken bevarade några inslag men ratade andra.23 Bokrullens textualitet är i viss mån levande i digitala medier, antingen genom att obruten ha gått via kodexboken (t.ex. spalten, för vilken kodexboksidan ursprungligen skapades) eller genom att ha tagit omvägen förbi kodexboken (tänk t.ex. på hur ett digitalt dokument rullas upp med en struktur som påminner om bokrullens). Det finns idag hos olika e-bokformer, liksom hos digitala texter generellt, ett antal parallella textualiteter som antingen kämpar om makten eller har möjlighet att samexistera fredligt. Några av dessa egenskaper kommer från äldre medieformer, andra är nya och specifika för den speciella mediesituation vi talar om. Därför kan det vara viktigt att skilja mellan exempelvis e-boken som Internetbaserad programvara, som virtuellt databasgenererad text, som mjukvaruspecifik produkt, som hårdvara, som buren av handdator, mobiltelefon eller kompaktskiva. Förmodligen skymtar vi här inte en framtida e-boktextualitet utan flera olika. Vilket förefaller vara en bokhistorisk truism: det finns inte en enda lösning som alla aktörer kommer att vinna på. Varje lösning och varje genre medför trade-offs. Ingen enda e-bokform kommer att kunna passa alla publiker, syften, situationer, innehåll och genrer, lika lite som det har cementerats en enda standardiserad tryckt publikationsform som passar alla och överallt.
När vi till en eller annan e-bokform, i vilken innebörd det än gäller, lånar in eller premierar bestämda egenskaper bör vi hur som helst vara medvetna om dessas historiska bakgrund, vad de har använts till, var de har fungerat väl och mindre väl, samt vad vi vill att dessa egenskaper och funktioner nu skall användas till. Det är därtill så att olika genrer och litteraturtyper förhåller sig till dessa olika textualiteter på olika sätt, de gynnas mer eller mindre av olika textualiteter och olika medieformer. De verktyg, mjukvaror, standarder, format och märkscheman som tillämpas i de olika e-boklösningarna har redan en implicit textualitet i sig och bygger på bestämda uppfattningar om vad som utgör och inte utgör dokument, dokumentdel och text. Verktygen och standarderna möjliggör därför somliga egenskaper på bekostnad av andra, och villkorar på så sätt en respektive textualitet.
Tryckta texter är specifikt formade för tryckta medier och dessas egenskaper, medan den digitala texten ännu ligger som en gökunge i tryckmediets bo. På samma sätt är våra system och institutioner utformade för tryckta medier, och när vi som i fallet e-böcker tvingar in digitala texter i tryckta mediers mallar riskerar vi att stympa dem samtidigt.
Men låt oss återvända till Meyrowitz' andra, medieexklusiva perspektiv. Den som anammar det synsättet gör antagandet att e-boken bör utnyttja vad mediet är ”bra på" för att överleva. Det ligger då nära till hands att se medier som en begränsad mängd fixerade variabler. Med ett sådant perspektiv skall analytikern leta reda på vilka egenskaper som i första hand utmärker det ena respektive det andra mediet och dess textualitet.
Historien ger visst stöd för en sådan uppfattning. Kodexboken fick skjuts och drog ifrån bokrullen när den lärde sig att utnyttja vad den kunde göra bättre eller rentav till skillnad från bokrullen. Den tryckta boken satte inte heller riktigt fart förrän den lärde sig att hitta sin egen kompetens snarare än att försöka imitera den handskrivna boken.
Så vad bör vi då hålla i minnet om vi jämför e-bokens digitala textualitet med pappersbokens textualitet? Dvs vad utmärker huvudsakligen (men inte absolut) papperstext respektive digital text? Som regel brukar egenskaperna i tabellen nedan anföras.24 De är typiska (men inte exklusiva) drag för pappersburen respektive digital textualitet :
| pappersburen text | digital text |
| stabil, oföränderlig - ett bestämt utseende | dynamisk, föränderlig, påverkbar |
| en bestämd ordning | möjlig att stuva om |
| ofta en sekvens | ofta flera sekvenser |
| gagnar intensiv läsning | gagnar extensivt arbete |
| text och bild | text, bild, ljud, video |
| texten gift med bäraren: korrelation mellan verk och artefakt | texten skild från bäraren: lagring skild från presentation |
| lätt att överblicka | svår att överblicka |
| svår att snabbt genomsöka detaljer i | lätt att snabbt genomsöka detaljer i |
| indirekta, diskreta länkar | direkta, inklusiva länkar |
| boken har en bestämd sensorisk plats i rummet | överförbar |
| komprimerbar |
När man säger att tryckta medier utmärks av stabilitet, sekventialitet, monologicitet, status etc, beskriver man egentligen egenskaper hos några vanliga och uppburna genrer som publiceras i dessa medier och deras dokument. De avser alltså innehåll snarare än medier. Kriterierna i tabellen ovan förekommer i olika utsträckning i olika genrer i olika medier. Men de är alltså genreknutna, inte medieknutna.
Vi kan här pröva en hypotes att en genre genomgår digitalisering därför att de mest framträdande funktionerna i genren faller inom den högra spalten i tabellen. Med andra ord bör de genrer ha störst benägenhet att digitaliseras som utmärks av:
Mycket riktigt är kataloger, manualer, bibliografier, nischade vetenskapliga texter, fakturor och encyklopedier genrer där digitala medier helt eller till stor del trängt ut tryckta bärare. Vi skulle också kunna förmoda att en minoritet användare sörjer att ett medieskifte ägt rum inom dessa genrer.
Omvänt lär digitalisering, om vi håller fast vid det medieexklusiva perspektivet, ske långsammast eller rentav inte alls i de genrer som har störst behov av de egenskaper som räknas upp i den vänstra spalten:
Här kan vi tänka på exempelvis romanberättelsens traditionella form eller andra verk huvudsakligen avsedda att läsas linjärt, på kokbokens och andra genrers krav på direkt texttillgång,25 på pocketbokens kombination av portabilitet, korrelation mellan text och bärare och pris samt på säkerhetsdokument där fysisk underskrift krävs.
Men att ett medium helt konkurrerar ut det andra, att en medietyp slås ut av den andra, blir verklighet för en genre bara när den tippar extremt över åt något av dessa håll, t.ex. i fallet bibliotekskataloger som har ganska litet behov av tryckkulturens styrka. Mycket riktigt finns i dag knappt tryckta kataloger alls kvar, för att inte tala om hand- eller maskinskrivna kortkataloger,26 men det är fall långt ute i utmarkerna av olika bokformers djungel. I den s.k verkligheten visar det sig att för väldigt många genrer och texttyper är det fråga om att tryckt och elektroniskt kompletterar och stöder varandra och därmed samexisterar snarare än att en konkurreras ut i något slags medieevolutionär kamp. Åtskilliga genrer utmärks av egenskaper i båda mediefälten, och har därför behov av att nyttja olika medier, mellan vilka innehåll kan cirkulera, och vilka därför formar ett genrespecifikt medialt ekosystem.
Dessutom är genrer mediebundna i den bemärkelsen, att även om nya medier snabbt fylls med de äldre mediernas genrer, utvecklas ganska snabbt nya genrer specifika för det nya mediet. De nya genrerna påverkar i sin tur hur mediet utvecklas och med vilka egenskaper det laddas. Vi såg snabbt hur den personliga hemsidan som genre skapades och formerades under 90-talet,27 och hur de som skapade hemsidor dessutom genom sina önskemål, krav och sätt att använda HTML och webben i sin tur påverkade hur arkitekturen och tekniken för webben och HTML formades.
Oavsett hur vi föreställer oss att e-boken kommer att utvecklas som medium, kan vi vara säkra på att vi får se samma anammande av gamla genrer, som snart får sällskap av nya uttryckssätt och genrer. Vilka dessa blir styrs av de egenskaper som blir mest framträdande i framtidens e-bok. Om föränderlighet, manipulerbarhet, databasgenerering och hyperlänkning blir framträdande drag, sätter detta ramarna för de nya uttrycksformerna och genrerna. Om däremot egenskaper som uniformitet, stabilitet och säkerhet premieras kommer dessa att villkora genrerna.
I ljuset av detta kan man då undra om olika existerande genrer som romanen eller en bred grupp som kurslitteratur, däribland vetenskapliga monografier, hör till de genrer som bäst rimmar med digital eller tryckt textualitet eller om det kanske är så att den vetenskapliga monografin mår bäst av en kompletterande mediesituation: tryckt för sekventiell intensivläsning och digitalt för bearbetning av textmaterialet.28
Nu föder ovanstående resonemang en mängd rimliga invändningar. Dessa faller i stort sett samtliga tillbaka på hur resonemanget är sprunget ur, och i stort sett begränsat till, Meyrowitz' andra perspektiv: det medietypiska på gränsen till medieexklusiva. Med andra ord är det lätt att förbise faktorer som är medieoberoende eller medieövergripande, dvs yttre sådana som politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller infrastrukturella.
För det första är funktionerna hos digitala texter (liksom de hos tryckta texter) beroende av hur (väl) de tillämpas. De är mynt med två sidor, och med varje löfte följer ofta ett potentiellt hot. Bruk av hypertext och inklusivitet meriterar den digitala texten och gör den mer kraftfull för användaren. Missbruk av funktionerna dränker däremot läsaren i cognitive overload och gör texten oläslig eller oanvändbar. Fem länkval på en webbsida är en möjlighet men femhundra ett problem. Bruk av interaktivitet och läsarens valfrihet gör texten attraktiv, spännande och kraftfull, medan missbruk gör den komplex, svårforcerad och kanske rentav upplevd som ohne Absicht. Den som glömmer att iaktta grad och tillämpning av egenskaperna och i stället ser dem som automater som garanterar mervärde och genererar bestämda genreutvecklingar, riskerar att via materialism hamna i teknisk determinism.
För det andra talar vi här om förpackade presentationsformer, texter som de ser ut och beter sig när de framträder framför oss. Det finns ju naturligtvis också andra stadier i dokumentens levnadsprocess: produktion, lagring, distribution, bearbetning / konsumtion etc. Med andra ord finns risken att reducera medieanalys till att avse en enda fas, dvs ett slags reduktionism. Betrakta exempelvis fenomenet print-on-demand (POD) (Var är förresten all hype kring POD idag? Våra bokmarknadssamtal kan vara flyktiga). Den som bara fokuserar på det materiella mediets variabler och förbiser de väsentligen förändrade distributionsvillkoren, ser förmodligen POD som ett trivialt fenomen och ett på sikt kanske utsiktslöst projekt, eftersom dess slutprodukt inte tycks skilja sig från tidigare teknikers. Men det intressanta med POD är inte i första hand slutprodukten som fysiskt föremål, utan hur den använder sig av Internets distributiva karaktär och de konsekvenser detta får för lagerhållningen, urvalet och utbudet, för möjligheten att variera och personalisera böckerna, för utrymmet för titlar, genrer och publiker som tidigare drabbats negativt av den tryckta bokens traditionella distributionella och ekonomiska villkor.
En tredje reservation är att karakteriseringar av det här slaget riskerar bli absoluta och därmed förbise den viktiga distinktion Pierre Lévy efterlyser mellan potentiella och realiserade egenskaper.29 Att digitala medier möjliggör exempelvis flersekventiell hypertext garanterar som bekant inte att alla digitala dokument är hypertextuella. Det kan alltså vara mer intressant att diskutera hur tekniken faktiskt används i olika former av medier och dokument än vad den potentiellt möjliggör men som kanske sällan eller aldrig tillämpas.
Med den norske medieforskaren Espen Aarseth skulle vi för det fjärde kunna säga att det är en form av binär retorik,30 där vi för att kunna skapa retoriska eller pedagogiska poänger förenklar medievärlden till två motsatta läger. I själva verket är det här två egenskapsfält, mellan vilka olika dokumenttyper glider och överlappar rejält. Det finns därför åtskilliga dokumenttyper i den tryckta sfären som har mer gemensamt med individer i den högra spalten, och det finns digitala texter som av olika anledningar (t.ex. legitimering) utrustats med fler egenskaper från den vänstra än den högra spalten. Det är alltså också ett slags reduktionism: vi reducerar hela komplexa rörliga mediefamiljer till några få utvalda, fixerade funktioner. Vi talar gärna om tryckt text i en idealbild eller en skräckversion beroende på vad som passar våra debattsyften: idealbilden är förslagsvis den vackra, illustrerade och doftande kvartovolymen i exklusiv marockäng, skräckversionen det sönderfallande kompendiet eller den flerkilostunga manualbjässen. Vilken skulle vi säga är den digitala textens idealbild respektive skräckversion?
Jag har ovan försökt visa på spännvidden i e-boken som föreställning och begrepp. Forskare som Meyrowitz, Hillesund, Nunberg och Svedjedal hjälper oss förstå sambanden mellan bok och e-bok och deras olika innebörder samt mellan olika medietyper och de texter de bär. Blir vi mer klara över de komplexa relationerna dessa emellan, minskar risken att vi talar förbi varandra om e-boken på grund av att vi avser olika saker. Vi bör stå bättre rustade att samtala om e-bokens dåtider och framtider, löften och utmaningar, styrkor och svagheter, och det är en diskussion jag menar vi fortsatt behöver föra inte minst inom biblioteksvärlden. Icke triviala intressen och värden är insatser i det globala spelet om e-boken som kursbok och biblioteksbok. Låt oss därför gå in på en sådan diskussion i del 2 av den här artikeln i nästa nummer av Ikoner.
1. ”Lastbara böcker”, Ikoner, 3/1999, s. 16-21
2. Jag tänker då framför allt på Johan Svedjedals essä ”Den sista boken” i samlingen med samma namn (Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2001, s. 11–87) och Kristina Lundblads ”Boken dematerialiserad” i Ikoner, 2/2001, s. 10-14.
3. Ersättningsperspektivet tycks fortfarande levande bland journalister, se t.ex. artikeln ”E-böckerna får allt fler läsare” i Göteborgs-Posten 29 mars 2004, s. 44 f.
4. Senast i raden är Sonys LIBRIé EBR 1000EP, som släpptes på marknaden 2004, se Mark Lytle, ”Library without Books”, The Guardian 22 april 2004. LIBRIé nyttjar s.k. smart paper med elektroniskt bläck. Framgången har varit mycket måttlig.
5. Bill Gates, "E-books", Executive Excellence, 4/2001, s. 17 ; Mick O'Leary, "E-book scenarios", Online, 1/2001, s. 62.
6. Statistik över sålda e-böcker finns på Open E-book Forum: http://www.openebook.org/.
7. I essän ”Images of Media”, Journal of Communication, 3/1993, s. 55-66.
8. ”Will E-books Change the World?”, First Monday 10/2001, http://firstmonday.org/issues/issue6_10/hillesund/index.html, samt “Digital Text Cycles: From Medieval Manuscripts to Modern Markup”, Journal of Digital Information, 1/2005, http://jodi.tamu.edu/Articles/v06/i01/Hillesund/.
9. Se t.ex. Alan Kay & Adele Goldberg, ”Personal dynamic media”, Computer 3/1977, s. 31-41 (omtr. i Noah Wardrip-Fruin & Nick Montfort (red.), The New Media Reader, Cambridge, Mass.: MIT Press, 2003, s. 391-404).
10. Mats Cavallin, ”E-bokens lov”, Biblis 18 (2002), s. 4-15, här s. 8.
11. Lev Manovich, The Language of New Media (Cambridge, Mass.: MIT Press, 2001).
12. Egentligen kan man spåra tre undertyper inom kategorin ”e-bok som digital text”: 1. från tryckt till digitalt. 'e-bok' betecknar då en digitalisering av ett dokument som kallades bok som tryckt; 2. från en master till både tryckt och digitalt parallellt. 'e-bok'= digital text som kallas bok i tryckt version; 3. direkt digitalt. 'e-bok' = digital text som skulle ha kallats bok om den hade varit tryckt.
13. ”En maskin att tänka med”, Biblis 18 (2002), s. 25-28.
14. Men hur ser framtiden egentligen ut för den här dimensionen av bokbegreppet i digitala medier, där textens förhållande till materialitet och rumslig utsträckning inte ser alls ser ut på samma sätt som den gör i tryckta medier?
15. För den personliga hemsidan som digital genre, se Anna-Malin Karlssons avhandling Skriftbruk i förändring : en semiotisk studie av den personliga hemsidan (Stockholm: A&W, 2002). För det skönlitterära hyperverket som genre, se Anna Gunders avhandling Hyperworks : On Digital Literature and Computer Games (Uppsala: Univ., 2004). För bloggen som genre, se Susan Herring et al., ”Bridging the Gap: A Genre Analysis of Weblogs”, 37th Hawaii International Conference on System Sciences (2004), http://csdl.computer.org/comp/proceedings/hicss/2004/2056/04/205640101b.pdf.
16. Maurice B. Line, "The Intellectual Foundation of Information Organization", Ariadne 25 (2000), http://www.ariadne.ac.uk /issue25/review/intro.html
17. Något som ju utgjorde kärnargumentet i Nicholsons Bakers uppmärksammade debattbok Double Fold : Libraries and the Assault on Paper (New York: Random House, 2001).
18. Anna Gunder för utförliga resonemang om de här frågorna i "Forming the Text, Performing the Work : Aspects of Media, Navigation, and Linking", Human IT 2-3/2001, s. 81-206 http://www.hb.se/bhs/ith/23-01/ag.htm.
19. Geoffrey Nunberg, "Böckernas plats i den elektroniska reproduktionens tidsålder" i Margareta Björkman (red.), Böcker och bibliotek : bokhistoriska texter (Lund, 1998), s. 266-294, s. 272.
20. Karin Bergström Grönvall, ”När ska e-bokens förläggare vakna?”, Biblis 18 (2002).
21. John Lavagnino har skrivit en utmärkt liten essä om denna tänkbara analytiska bibliografi för digitala dokument: "The Analytical Bibliography of Electronic Texts" (Bergen, 1996, http://www.hit.uib.no/allc/lavagnin.pdf). Matt Kirschenbaum har en bok under utgivning, Mechanisms (MIT Press), där han behandlar de här frågorna i detalj och visar hur s.k. ”computer forensics” och klassisk analytisk bibliografi faktiskt har mycket gemensamt.
22. Den bokliga textens fascinerande framväxthistoria tecknas i Ivan Illichs In the Vineyard of the Text (Chicago: Univ. of Chicago Press, 1993). Se även Johan Svedjedals underhållande, tidigare nämnda Den sista boken.
23. Jeffrey Masten, Peter Stalleybrass och Nancy Vickers vill exempelvis i Language Machines: Technologies of Literary and Cultural Production (New York: Routledge, 1997) lyfta fram kodexboken som ett radikalt brott mot bokrullens linearitet i den meningen att kodexbokens struktur tillät kristenheten att bokstavligen stycka den judiska bokrullen och möjliggöra ett icke-sekventiellt läsesätt.
24. Till exempel av Marie-Laure Ryan, "Cyberspace, Virtuality, and the Text", i den av henne redigerade antologin Cyberspace Textuality : Computer Technology and Literary Theory (Bloomington: Indiana UP, 1999, s. 78-107).
25. Men kokboksanvändaren har också behov av den högra spaltens egenskaper, att kunna detaljsöka i mängder av recept, att läsa flersekventiellt, att kunna knyta upp kokboken till nätresurser, att få text uppläst samt att få tillagningssätt presenterade i rörliga bilder. Kokboksgenren kommer förmodligen att stå med ett ben i vardera mediefält.
26. Till bl.a. Nicholson Bakers stora sorg. Som denne påpekar i essän ”Discards” (tryckt i samlingen The Size of Thoughts, London: Vintage, 1997, s. 125-181), ett kortkatalogens griftetal, försvann väsentliga egenskaper och information med kortkatalogen när denna inte bara kompletterades utan ersattes av digitala databaskataloger. Även om man kan ha synpunkter på Bakers till fetischism gränsande mediekonservatism, har han en poäng i att en kortkatalog i sig är ett värdefullt historiskt dokument, och att därför några kortkataloger innehållande olika grader av historiskt värdefull textuell, grafisk och fysisk information borde ha bevarats i större utsträckning än har skett, åtminstone i Bakers USA. Det vore intressant att bedriva liknande undersökningar på svenska bibliotek på olika nivåer.
27. Diskussion i Andrew Dillon & Barbara Gushrowski, ”Genres and the Web : Is the Personal Homepage the First Uniquely Digital Genre?”, Journal of the American Society for Information Science and Technology 2/2001, s. 202-205.
28. Ingrid Stenströms undersökning, E-böcker på bibliotek (Linköping: Univ., 2001, http://www.ub.gu.se/Gdig/ebok/stenstrom.pdf), pekar exempelvis mot den omständigheten.
29. Becoming Virtual: Reality in the Digital Age (New York: Plenum, 1998). Se också Rune Dalgaard, ”Videnskab.net” i Bryld & Markussen (red.), Cyberkulturelle rekonfigurationer (Köpenhamn: Samfundslitteratur, 2003, s. 211-239).
30. Espen Aarseth: Cybertext: Perspectives on Ergodic Literature (Baltimore: Johns Hopkins UP, 1997).
Version mounted on the web October 7th 2005
URL: http://www.adm.hb.se/personal/mad/ebok20051.htm